teraren tis ech med aidrig last den boken. oUcA atl do-
ma af hans förslag till ny banklag skulle jag cj el!ev bål-
la det otroligt. Sjelfva Hr Gust Hjerta, som i sin
myntbestämning detta är på ett mästerligt sätt 1 början
deraf tramställer Bavkens upprinnelse och dess succession,
urartande ifrån primitiva ändamalet, har aldrig fatlit på
den tankan att öppet uttala oformligheten af närvarande
Rikets S:änders Bank. Denna oformlighet har sin närva-
rande grund I deu beryktade 72 S. i B. F., och vaktadt
allt det tidvingsskrik -om i allmänna opinion hägnat den-
na Y., fons likväl imecn orimbgare S.ibela BR. F, än 72,
hvara! de tvenne sista raderna ej allenast äro stridande
emot alit sundt kreditsystem, utan krävkande ägauderät-
ten, nemligen att Rikets Ständers sedlar, hvarföre ingen
personlig ansvarighet existerar, skola genom lag kuuna på-
trugas medborgaie sem lagligt myut — och med sådant
mynt vill man uppbygga privat- och hypoteks-banker-
Hvad är Rikets Standers garauti värd ? Intet. De riskera
i och för denna garanti cj knappen i tröjan eller rocken;
hbvarken egendom eller per-on är antastlig för denna ga-
rauti; likafullt säger lagen eller den beryktade -72, att
dess sedlar skola som mynt erkännas.
Ett talavde bevis på Kikets Ständers egna förviängda
åsigter om. Rikets Ständers Bank, igenfinner wan i Hr
Gustaf Montgommery?s till Konstitutions- Utskottet
inlemnade memorial, avgående en förändrad redaktion af
72 S. sädant det funes integet i Aftoutidvingen för den 4
April detta år, devuti det heter: Rikets Stäänders garauti
igenfinnes i lagen och förgligtelsen att genum bevillnivg,
beskattning elter lån upprvätthålla Baukens kredit och
mynivärdets helad. Jag känner åtminstone ingen lag,
som bvarken förpligtar än miudre berättigar Riksens Stän-
der all genom bevillsing eller beskstturng upprättbålla
Baukens kredit och myntvärdets helgd; så famt Hr
Monlgommery ej menar statens papper eller Riksgälds-
Kontorets förbindelser, och det är någonting helt annat
än Rikets Ständers Banks förbindelser eller sedlar. Biss-
gäldsKoutorets skuld är statsskuld, hvarför heta natioven
ansvarar, och kan således genom bevillning eller beskalt-
ning utpressas af folket. Men med Bankens skuld och
dess kredits upprättbållande har folket ej att skaffa.
Utom alt det är den vanliga jargongen ibland Rikets
Ständers talar , förmärktes uti en för någon tid sedan ut-
kommen skrift om Realisation, af J. P. Th. ..., det på-:
ståends, att Rikets Ständers Bank bar större reel valuta
relatilt än någon annan Bank, och till. ch med Engelska
Banken. Mess man glömmer att anmärka vid dessa upp-
gifter den märkliga skilnad, som existerar emellan Rikets
Ständers Bauk utan ansvarighet och med orealisabla for-
dringar, mot AktieBanker med ansvarighet och lätt reali-
sabia fordringar. De Skottska bavkerna t. ex. ha under
de sednaste femtio åren aldrig, med uuvdantag af en eller
par, ett ögovhblick inställt sina betalningar i guld, eburu
der i landet förtroendet till Banxiernas papper helt och
hållet utträngt guldet, å alt bunkerna ha vinga eller in-
tet behof att hålla klingande mynt i sina kassor, men baf-
va deremot, vid första kris som inträffar, resurser att an-
skaffa bvad summor som helst. Detta törtrvende hvilar
och är helt och hållet bygdt på aktie-ägarnes kollektiva
ansvarighet till person och cgendom — och derifrån Ban-
kernas säkerhet att ej beböfva hålla kassa samt. derifrån
härflytande enorma di-kontvinst på sina papper. Men hu-
ru kan man vänta förtroende till ett sådant korthus som
Rikets Ständers Bank, som, vid första pust eller första
touch, af en så beskaffad klumsig dircktions finger i
bankaffärer, som den hvilken utgår från de fyra Riksstån-
den blifver i fara i hvarje ögonblick att ramla? Omöj-
ligheten ligger i sakens natur och all prineip för banking;
proportion af klingande valuta måste vara stor, om huset
skall upprätthållas , och i samma mån inskränkas mojen-
erua Ull ech följaktligen vinsten af diskontering. Alt
öfverflytta Bankens lånerörelse till RiksgäldsKontoret, vo-
re att om möjligt änvu mera förvärra saken, eller, som
ordspråket lyder, ur askan och i elden. Den enda naturli-
ga utväg sum återstår, att på en gång sätta Bankens soli-.
dite utom allt tvifvel och grundlägga ett stabelt mynt;
samt få Jåne- och di-kontrörelsen utvidgad till handelns
och märingarnes trefnad, är, om det vore möjligt ; att på
en gång göra hvad som försummades att grundlägga. vid
sistlidue Riksdag: nemligen att stryka ett streck öfver 72 S,
och framlägga Rikets Ständers Banks aktiva cch passiva
att öfvertagas af privat bolag genom aktieteckning. Att
någon teckning kunde vinnas till 128 sk. är ej troligt;
men väl borde full teckniog päåräknas å 144 sk., till er-
forderligt kapital. Denna utväg vore ofelbar att på en
gåvg tysta mun på och förlika alla intressen, emedan in-
gens fördel kunde härigenom förnärmas; ty de som yrka-
de realisation efter fastställd grund och ej förmådde åstad-
komma full teckning till det stipulerade kåpitalet å 128
sk., kunde; då nedsättning i myntbestämnringen å 144 sk.
blef oundviklig, för sin förmenta kapital-förlust hålla sig
skudeslösa genum aktieteckning och blifva delaktige af den
bolaget afundade vinst. Bankens närvarande verkliga ställ-
niug han beräknas efter suceessiv utredning af aktiva och
passiva pari a 144 sk. Att närvarande kurs ställning un-
der 144 sk. är artificiel och lägre än i sakernas naturliga
gång, i anledning af den befarade silfverutvexlingen å
128sk., som paturligtvis till en början och, så lärge silf-
ret ännu varade i Banken, skulle lålla kursen omkring
denna poiut, inser cu och hvar. Och på det ingen må gä
miste cm en förment fördel, så borde aktien nedsiältas
ända till 100 Rdr, eller aktier af 500 kunna delas i 5 lot-
ter. Efter denna me-yr valde aktieägare naturligtvis en
direktion — och alla Bankens funktioner gingo i oafbru-
ten gång till alla intress-ns uch hela mationens sanna för-
del, i synnerhet som det avtages för gifvet, a!t bolaget öf-
vertog den varande lånerörelsen, med förbindelse alt ej:
uppsäga de stående lånen — och den öfriga diskont-rörel-
sens utvidgande vore : naturligtvis förenadt med bolågets
eget intresse, så vidt dess eget kapital och kredit med-
gaf. : :
Detta Svenska nationens mest maktpåliggande föremål
har, som det vill synas, allt för litet fästat tänkande mäns