teraren tis ech med aidrig last den boken. oUcA atl doma af hans förslag till ny banklag skulle jag cj el!ev bålla det otroligt. Sjelfva Hr Gust Hjerta, som i sin myntbestämning detta är på ett mästerligt sätt 1 början deraf tramställer Bavkens upprinnelse och dess succession, urartande ifrån primitiva ändamalet, har aldrig fatlit på den tankan att öppet uttala oformligheten af närvarande Rikets S:änders Bank. Denna oformlighet har sin närvarande grund I deu beryktade 72 S. i B. F., och vaktadt allt det tidvingsskrik -om i allmänna opinion hägnat denna Y., fons likväl imecn orimbgare S.ibela BR. F, än 72, hvara! de tvenne sista raderna ej allenast äro stridande emot alit sundt kreditsystem, utan krävkande ägauderätten, nemligen att Rikets Ständers sedlar, hvarföre ingen personlig ansvarighet existerar, skola genom lag kuuna påtrugas medborgaie sem lagligt myut — och med sådant mynt vill man uppbygga privatoch hypoteks-bankerHvad är Rikets Standers garauti värd ? Intet. De riskera i och för denna garanti cj knappen i tröjan eller rocken; hbvarken egendom eller per-on är antastlig för denna garauti; likafullt säger lagen eller den beryktade -72, att dess sedlar skola som mynt erkännas. Ett talavde bevis på Kikets Ständers egna förviängda åsigter om. Rikets Ständers Bank, igenfinner wan i Hr Gustaf Montgommery?s till KonstitutionsUtskottet inlemnade memorial, avgående en förändrad redaktion af 72 S. sädant det funes integet i Aftoutidvingen för den 4 April detta år, devuti det heter: Rikets Stäänders garauti igenfinnes i lagen och förgligtelsen att genum bevillnivg, beskattning elter lån upprvätthålla Baukens kredit och mynivärdets helad. Jag känner åtminstone ingen lag, som bvarken förpligtar än miudre berättigar Riksens Ständer all genom bevillsing eller beskstturng upprättbålla Baukens kredit och myntvärdets helgd; så famt Hr Monlgommery ej menar statens papper eller RiksgäldsKontorets förbindelser, och det är någonting helt annat än Rikets Ständers Banks förbindelser eller sedlar. BissgäldsKoutorets skuld är statsskuld, hvarför heta natioven ansvarar, och kan således genom bevillning eller beskaltning utpressas af folket. Men med Bankens skuld och dess kredits upprättbållande har folket ej att skaffa. Utom alt det är den vanliga jargongen ibland Rikets Ständers talar , förmärktes uti en för någon tid sedan utkommen skrift om Realisation, af J. P. Th. ..., det på-: ståends, att Rikets Ständers Bank bar större reel valuta relatilt än någon annan Bank, och till. ch med Engelska Banken. Mess man glömmer att anmärka vid dessa uppgifter den märkliga skilnad, som existerar emellan Rikets Ständers Bauk utan ansvarighet och med orealisabla fordringar, mot AktieBanker med ansvarighet och lätt realisabia fordringar. De Skottska bavkerna t. ex. ha under de sednaste femtio åren aldrig, med uuvdantag af en eller par, ett ögovhblick inställt sina betalningar i guld, eburu der i landet förtroendet till Banxiernas papper helt och hållet utträngt guldet, å alt bunkerna ha vinga eller intet behof att hålla klingande mynt i sina kassor, men bafva deremot, vid första kris som inträffar, resurser att anskaffa bvad summor som helst. Detta törtrvende hvilar och är helt och hållet bygdt på aktie-ägarnes kollektiva ansvarighet till person och cgendom — och derifrån Bankernas säkerhet att ej beböfva hålla kassa samt. derifrån härflytande enorma di-kontvinst på sina papper. Men huru kan man vänta förtroende till ett sådant korthus som Rikets Ständers Bank, som, vid första pust eller första touch, af en så beskaffad klumsig dircktions finger i bankaffärer, som den hvilken utgår från de fyra Riksstånden blifver i fara i hvarje ögonblick att ramla? Omöjligheten ligger i sakens natur och all prineip för banking; proportion af klingande valuta måste vara stor, om huset skall upprätthållas , och i samma mån inskränkas mojenerua Ull ech följaktligen vinsten af diskontering. Alt öfverflytta Bankens lånerörelse till RiksgäldsKontoret, vore att om möjligt änvu mera förvärra saken, eller, som ordspråket lyder, ur askan och i elden. Den enda naturliga utväg sum återstår, att på en gång sätta Bankens soli-. dite utom allt tvifvel och grundlägga ett stabelt mynt; samt få Jåneoch di-kontrörelsen utvidgad till handelns och märingarnes trefnad, är, om det vore möjligt ; att på en gång göra hvad som försummades att grundlägga. vid sistlidue Riksdag: nemligen att stryka ett streck öfver 72 S, och framlägga Rikets Ständers Banks aktiva cch passiva att öfvertagas af privat bolag genom aktieteckning. Att någon teckning kunde vinnas till 128 sk. är ej troligt; men väl borde full teckniog päåräknas å 144 sk., till erforderligt kapital. Denna utväg vore ofelbar att på en gåvg tysta mun på och förlika alla intressen, emedan ingens fördel kunde härigenom förnärmas; ty de som yrkade realisation efter fastställd grund och ej förmådde åstadkomma full teckning till det stipulerade kåpitalet å 128 sk., kunde; då nedsättning i myntbestämnringen å 144 sk. blef oundviklig, för sin förmenta kapital-förlust hålla sig skudeslösa genum aktieteckning och blifva delaktige af den bolaget afundade vinst. Bankens närvarande verkliga ställniug han beräknas efter suceessiv utredning af aktiva och passiva pari a 144 sk. Att närvarande kurs ställning under 144 sk. är artificiel och lägre än i sakernas naturliga gång, i anledning af den befarade silfverutvexlingen å 128sk., som paturligtvis till en början och, så lärge silfret ännu varade i Banken, skulle lålla kursen omkring denna poiut, inser cu och hvar. Och på det ingen må gä miste cm en förment fördel, så borde aktien nedsiältas ända till 100 Rdr, eller aktier af 500 kunna delas i 5 lotter. Efter denna me-yr valde aktieägare naturligtvis en direktion — och alla Bankens funktioner gingo i oafbruten gång till alla intress-ns uch hela mationens sanna fördel, i synnerhet som det avtages för gifvet, a!t bolaget öfvertog den varande lånerörelsen, med förbindelse alt ej: uppsäga de stående lånen — och den öfriga diskont-rörelsens utvidgande vore : naturligtvis förenadt med bolågets eget intresse, så vidt dess eget kapital och kredit medgaf. : : Detta Svenska nationens mest maktpåliggande föremål har, som det vill synas, allt för litet fästat tänkande mäns