re att siga, som 1Hirån min sida ej skall bhulva obe-
svaradt. AR , z
Före tåerde svar nedskrefs redan några dagar efter den
ut April, då den namniöse Riddaren uppträdde i A fton-
tidningen, och öfverle mnades till Redaktionen af Afton-
bladet, sm likväl återlemnade samma, med tillkänna-
gifvande att Grefve Cronhjelm inkommit med svar å
min af Riddarhus-debatten föranledda artikel, s;m Red.
sade sig inom några dagar ämna intaga i bladet, och bad
mig derefter ivkomma med fullständigt svar å båda ar-
tiklarna. Sedermera ha nära tvenne månader förflutit, då
jag först den 6 dennes märkte förenämde Grefve Cron-
hjelms replik i tidningen, hvilken jag nu i korthet går
att besvara — Först förekommer, att, då jag den 17 Mars
nedskref mina anmärkningar öfver Hr Grefvens yttranden
på Riddarhuset d n3 i samma månad, jag just åberopade Af-
tonbladet för den 4, kvarutur jag ordagrant citerade Gref-
vens ord och kunde så mycket mindre betvifla rätta me-
ningen deraf, då under denva mellantid af 14 dagar ingen
tillrvättavisning från iir Grefvens sida förekom i tidnin-
gen. Skulden blifver således j min, då jag citerade och
anmärkte yttranden, som redan 14 dagav stått för Hr
Grefecus räkning. Emellertid fägnar det mig nu erfara,
det fr Grefven hvarken tillstyrkt köp af ellev tillskott
till Motala Verkstad för statens räkning. Men deremot
beklagar jag, att Hr Grefven vidhåller sjelfva principen,
som alltid blifver hufvudsaken, det staten bör blanda sig
i icdustriella företag. Med all aktning för Hr Grefvens
äberopade autoritet, Mir Charles Dupin, och dess af-
handling om Central verkstäder, så är den af volloch in-
tet värde inför sunda förnuftet och all erfarenhet. Jaz
ber Hr Grefven endast svara mig på den frågan: om ej
Ewveland alltid utrustat och kommer att utrusta bättre
ångfartyg än Frankrike? England har likväl iuga Cen-
traiverkstäder: hvatföre behöfver då Frankrike dylika?
Skälet är helt enkelt, att i England öfvergår man från
okloka till kloka stat-ekonomiska författningar. då man i
Frankrike deremot ej allenast vidhåiler gamla , utan vid-
tager nya mesyrer till hämmande af landets natwl-
ga nöringars utvecklaude. Så har Mir Thiers vy-
ligen fått i att hila bufvod den iden, att upplifva det
så kallsde merkantil-systemet, och åtminstone för närva-
rande hindrat framgävgen af den bandelstraktat , som va-
rit i fråga till ömsesidiga fördelar ewellan dessa på olika
produkter och manufakturer rika gravnsta!er. Resultatet
är, att södra Fraokiskes vinodlare blifva är ifrån år belasta-
de med sina osa!lda vinskörder, likasom silkesbdlingen och
silkesmanufakturernve tåga af bristande utrymme för sin
vers ksamliet, uvder det de norra jJernyverkon och homulls-
marnufakturierve upprätthållas genom tullregleringar, som
tvinga folket att betala sitt jeru 100 pet dyrare än hvar-
till det kande förskrifva detsanima från Sverge och England.
Samma skilnad i prisen är åfven cmellan de inhemska
och Engelska bomullsvarorne, och de:sutom har öfverpro-
duktion deraf bragt tillverkarne i högsta grad af förlä-
genhet, då e ej kunna använda den på verldsmarknaden i
bredd med den Engelska — och handeln em-Han Englavd
och Frankrike reduceres till mindre än en tiondedel af
hvad den efter natureuvs ordping borde vara — samt den
obeiydbga verkehr som äger rum till största delen öf-
verlemnas I smugglarnes bänder -— och producerar sålun-
da snarare demoralisering och brott än ömsesid:g rikedom
och industri. Till bvilken böjd derna smuggelhandel drif-
ves, syves af senaste eller Aprilläftet af Edinburgh Re-
view, som örmäler att af den enda artikeln Engelskt
bobbinet, ehuru förbjudet, årligen införes till Frankri-
ke till det oerhörda beloppet af 10,000,000 franc.
sr URTAR
Samma M:r Thiers yttrade i silt tal, i Febr. 1833,
inför en sammankomst af fullnäktige fö jordbrukare, fa-
brikanter och köpmän, utt det stora föremålet styrelsen
hade i sigte var att förena den frihet, hvilken handeln
fordrade, med det skydd som fabrikanterne tordrade!
Jag anmärker detta egeutligen för den träffande anmärk-
ning, som häröfver göres 1 förenämde Review, nemligen:
Hade M:r Thiers sigt åt sina åhörare, att han bemö-
dade sig att förena rimlighet och v.rimlighet (sense and
non sense), så skulle orationen lika mycket hafva ländt
tili hans kredit och varit lika tjenlig för ändamålet.
Denna blla digression hoppas, jag att Hr Grefven såväl
som läsaren ursäktar — och för att återkomma till äm-
net, statsfabriker, så har t. ex. England inga Krono-
Gevärs-faktorier, om man ej så vill kalla en i Tavern i
London varande verkstad för gamla vapens lagning —
likväl förser England cj allenast sig sjelf utan en stor del
af den öfriga verldew med vapen af alla slag. Här i Sver-
ge hafva vi deremot olyckligtvis ett dylikt statsfaktori,
som kostar staten enorma summor, och hvad är väl törde-
len? Jo, alt Carl Gustafs Stads eller Krono-taktori-
ets gevär kosta 11 Rdr mer än de som tillverkas vid de
tvenne privata, nemligen Norrtelje och Husqvarn, för
hvars underhåll staten ej chargerar en skilling. Prisen
är nemligen, enligt hvad från säker autoritet blifvit upp-
gifvet, vid det första, eller statens, 33 Rdr, vid Norrtelje
22 4 28 Rdr och vid Husqvarn 16 å 18 Rdr stycket. Detta
är cj eller något exempel som talar för Hr Grefvens favo-
ritide, statsfabriker, och allraminst skulle ett så pre-
kärt och inveckladt företag som en mekanisk ångmaschins-
fabrik kunna i längden bedrifvas för statens räkning, utan
ofantliga förluster, oberäknadt det onaturliga som skulle
blifva följden af ett dylikt företag, att helt och hållet de-
kuragera de privata etablisssemangen. Behöfver kronan
ångmaschiner och har medel att betala med, nog blifver
bebofvet uppfyldt af devva för vårt land så nyttiga indu-
strigren, hvaruti vi hafva företräde både i goda och billi-
ga rudimaterier framför andra länder. Hvad som egente-
ligen är att iakttaga vid kontrakt-systemet eller leveranser
för kronans räkning, och hvarpå utgången hufvudsakligast
hvilar, har jag redan, antydt i första afdelningen — och
att således sjelfva systemet ej bör eller kan förkastas, men
väl missbrukas och orätt tillämpas.
Jag är smickrad af alt höra, det Hr Grefven med verk-
lig nytta läst mina statsekonomiska skrifter, men beklapar
deremot , om jag denna gängen nyvyttiat så svaoa skäl