re att siga, som 1Hirån min sida ej skall bhulva obesvaradt. AR , z Före tåerde svar nedskrefs redan några dagar efter den ut April, då den namniöse Riddaren uppträdde i A ftontidningen, och öfverle mnades till Redaktionen af Aftonbladet, sm likväl återlemnade samma, med tillkännagifvande att Grefve Cronhjelm inkommit med svar å min af Riddarhus-debatten föranledda artikel, s;m Red. sade sig inom några dagar ämna intaga i bladet, och bad mig derefter ivkomma med fullständigt svar å båda artiklarna. Sedermera ha nära tvenne månader förflutit, då jag först den 6 dennes märkte förenämde Grefve Cronhjelms replik i tidningen, hvilken jag nu i korthet går att besvara — Först förekommer, att, då jag den 17 Mars nedskref mina anmärkningar öfver Hr Grefvens yttranden på Riddarhuset d n3 i samma månad, jag just åberopade Aftonbladet för den 4, kvarutur jag ordagrant citerade Grefvens ord och kunde så mycket mindre betvifla rätta meningen deraf, då under denva mellantid af 14 dagar ingen tillrvättavisning från iir Grefvens sida förekom i tidningen. Skulden blifver således j min, då jag citerade och anmärkte yttranden, som redan 14 dagav stått för Hr Grefecus räkning. Emellertid fägnar det mig nu erfara, det fr Grefven hvarken tillstyrkt köp af ellev tillskott till Motala Verkstad för statens räkning. Men deremot beklagar jag, att Hr Grefven vidhåller sjelfva principen, som alltid blifver hufvudsaken, det staten bör blanda sig i icdustriella företag. Med all aktning för Hr Grefvens äberopade autoritet, Mir Charles Dupin, och dess afhandling om Central verkstäder, så är den af volloch intet värde inför sunda förnuftet och all erfarenhet. Jaz ber Hr Grefven endast svara mig på den frågan: om ej Ewveland alltid utrustat och kommer att utrusta bättre ångfartyg än Frankrike? England har likväl iuga Centraiverkstäder: hvatföre behöfver då Frankrike dylika? Skälet är helt enkelt, att i England öfvergår man från okloka till kloka stat-ekonomiska författningar. då man i Frankrike deremot ej allenast vidhåiler gamla , utan vidtager nya mesyrer till hämmande af landets natwlga nöringars utvecklaude. Så har Mir Thiers vyligen fått i att hila bufvod den iden, att upplifva det så kallsde merkantil-systemet, och åtminstone för närvarande hindrat framgävgen af den bandelstraktat , som varit i fråga till ömsesidiga fördelar ewellan dessa på olika produkter och manufakturer rika gravnsta!er. Resultatet är, att södra Fraokiskes vinodlare blifva är ifrån år belastade med sina osa!lda vinskörder, likasom silkesbdlingen och silkesmanufakturernve tåga af bristande utrymme för sin vers ksamliet, uvder det de norra jJernyverkon och homullsmarnufakturierve upprätthållas genom tullregleringar, som tvinga folket att betala sitt jeru 100 pet dyrare än hvartill det kande förskrifva detsanima från Sverge och England. Samma skilnad i prisen är åfven cmellan de inhemska och Engelska bomullsvarorne, och de:sutom har öfverproduktion deraf bragt tillverkarne i högsta grad af förlägenhet, då e ej kunna använda den på verldsmarknaden i bredd med den Engelska — och handeln em-Han Englavd och Frankrike reduceres till mindre än en tiondedel af hvad den efter natureuvs ordping borde vara — samt den obeiydbga verkehr som äger rum till största delen öfverlemnas I smugglarnes bänder -— och producerar sålunda snarare demoralisering och brott än ömsesid:g rikedom och industri. Till bvilken böjd derna smuggelhandel drifves, syves af senaste eller Aprilläftet af Edinburgh Review, som örmäler att af den enda artikeln Engelskt bobbinet, ehuru förbjudet, årligen införes till Frankrike till det oerhörda beloppet af 10,000,000 franc. sr URTAR Samma M:r Thiers yttrade i silt tal, i Febr. 1833, inför en sammankomst af fullnäktige fö jordbrukare, fabrikanter och köpmän, utt det stora föremålet styrelsen hade i sigte var att förena den frihet, hvilken handeln fordrade, med det skydd som fabrikanterne tordrade! Jag anmärker detta egeutligen för den träffande anmärkning, som häröfver göres 1 förenämde Review, nemligen: Hade M:r Thiers sigt åt sina åhörare, att han bemödade sig att förena rimlighet och v.rimlighet (sense and non sense), så skulle orationen lika mycket hafva ländt tili hans kredit och varit lika tjenlig för ändamålet. Denna blla digression hoppas, jag att Hr Grefven såväl som läsaren ursäktar — och för att återkomma till ämnet, statsfabriker, så har t. ex. England inga KronoGevärs-faktorier, om man ej så vill kalla en i Tavern i London varande verkstad för gamla vapens lagning — likväl förser England cj allenast sig sjelf utan en stor del af den öfriga verldew med vapen af alla slag. Här i Sverge hafva vi deremot olyckligtvis ett dylikt statsfaktori, som kostar staten enorma summor, och hvad är väl tördelen? Jo, alt Carl Gustafs Stads eller Krono-taktoriets gevär kosta 11 Rdr mer än de som tillverkas vid de tvenne privata, nemligen Norrtelje och Husqvarn, för hvars underhåll staten ej chargerar en skilling. Prisen är nemligen, enligt hvad från säker autoritet blifvit uppgifvet, vid det första, eller statens, 33 Rdr, vid Norrtelje 22 4 28 Rdr och vid Husqvarn 16 å 18 Rdr stycket. Detta är cj eller något exempel som talar för Hr Grefvens favoritide, statsfabriker, och allraminst skulle ett så prekärt och inveckladt företag som en mekanisk ångmaschinsfabrik kunna i längden bedrifvas för statens räkning, utan ofantliga förluster, oberäknadt det onaturliga som skulle blifva följden af ett dylikt företag, att helt och hållet dekuragera de privata etablisssemangen. Behöfver kronan ångmaschiner och har medel att betala med, nog blifver bebofvet uppfyldt af devva för vårt land så nyttiga industrigren, hvaruti vi hafva företräde både i goda och billiga rudimaterier framför andra länder. Hvad som egenteligen är att iakttaga vid kontrakt-systemet eller leveranser för kronans räkning, och hvarpå utgången hufvudsakligast hvilar, har jag redan, antydt i första afdelningen — och att således sjelfva systemet ej bör eller kan förkastas, men väl missbrukas och orätt tillämpas. Jag är smickrad af alt höra, det Hr Grefven med verklig nytta läst mina statsekonomiska skrifter, men beklapar deremot , om jag denna gängen nyvyttiat så svaoa skäl