las.
proposition: Skola Riksdagsmannavalen verkställas
oberoende af valen till Landtdag, och af dennas
sammanpsättning? besvarades med enstämmigt ja,
dock med zseservation af Grefve Spens.
Friberren Ordföranden hemställde nu, om man ej.
målte fortskrida till formationen af Riksdagarna.
Biskop af fMVingård ansåg frågan om de orepre-
senterades upptagande först böra diskuteras.
Hr Cederschjöld erkände riktuigbeten af Friber-
ren Ordförandens åsigt, emedan, i fall Stånden
skola arbeta på 2:ne Kamrar, hvarje Stånd måste
ha ett lika antal ledamöter. .
Grefve iSpens anmärkte, att sådant ej erfordras,
om de på Kamrarna blott debattera, men särskilt
eller hvart Stånd för siz besluta.
Friherren Ordföranden trodde det ej verkställ-
bart, eller ens tankbert, att Stånden frångå beslu-
tande rätten ståndsvis. Men genom debatter på en
gemensam iKamare skulle åtminstone afhjelpas det
fel, att diskussionerna blifva ensidiga, särdeles i de
tre ofrälse Stånden.
Biskop af Vingård tillade härför det ytterligare
skäl, att ett eller annat Stånd kunde vara obekant
med ämnet, och att således uthytet af upplysningar
komme att förbereda och lätta afgörandet.
V. Talmannen Jon Jonsson invände mot debat-
terna på gemensam Kamare, att de sannolikt bletve
alltför mycket både långvariga och mångsidiga.
Hr Cederschjöld Störmente tvertom, att talarne
skulle blifva färre, men deras yttranden bestämdare
och grundligare. Likväl vore ej nödigt, att just
alla snålen, eller andra än de vigtigare, så behand-
Botvid Jonsson befarade, att Riksdagarne ej skulle
förkortas medelst gemensamma öfverläggnicgar. fan
hade förnummit, att Ridderskapet och Adeln, såsom
talrikast, vanligen varit efter med göromålen, äf-
vensom han allt:d funnit svårare att höra och fatta
en förhandling i större samlingar än i mindre.
Friberren Ordföranden evinrade, att, om Riks-
dagarna hädanefter skola framskrida i samma gång
som hittills, synas de redan fattade priucipbesluten
helt och hållet öfverflödiga.
Hr Sahlin trodde äfven Riksdagarnes förkort-
ning och ärendernas bättre utredning böra utgöra
främsta ögonmärket.
Biskop Faxe medgaf att, om detta ändamål kun-
de vinnas genom samfällt öfverläggning, denna då
utan synnerliga betänkligbeter borde införas.
Professor Agardh hade egentligen mot större
folksamlingar att de få en air af disputationsakter
och icke formen af national undersökning, samt att
de verka starkare på känslan än på öfvertygelsen.
Grefve Spens förmodade icke så mycket vinnas
med gemensamhet i debatt, som med gemensamhet
tillika i beslut: Men i brist af det bättre finge man
åtnöjas med det mindre fullkomliga, Härvid borde
dock äfven komma i betraktande några andra frå
gor, nemhgen: 1:0 om alla mål, eller endast vissa,
skola gemensamt debatteras; 2:0 om deb:tternas
gemensamhet må sträckas derhän, att då ingen tvist
uppstår, besluten kunna fattas gemensamt, eller om,
i hvad fall som heist,.Stånden skola särskilt beslu-
ta; 3:00 om voteringspropositionerna böra förut va-
ra uppställda och gemensamt justerade.
Hr Cederschjöld töreslog, att alla handlingar må
2:ne gånger läsas, först in pleno plenorum, och se-
dan minst tre dagar derefter i Ständen.
Hr Strehlenert påminte, att ny diskussion lätt
kunde uppkomma inom Stånden efter första de-
batten.
Professor Agardh tviflade ock om resultatet af
förkortning. Ty för närvarande diskuterades må-
len inom Stånden ungefär på samma tids och med
förutsättning att alla talare, som nu yttra sig,
skulle göra det in pleno plenorum, komme tiden
att fyradubbelt förlängas,
Hr Cederschjöld fann uppmärksamheten äfven
böra vändas på en annan och vigtigare hufvudsak, —
den att besluten moget fattas.
Kontraktsprosten fallström bekände sin tvekan
om möjligheten af förkortningen, så framt ej
personalen inskränktes. En obestridlig fördel häm-
tades likväl deraf, att ämnena betraktades från alla
sidor, Emellertid vore det en halfmesyr, att öf-.
verlägga på ett rum och besluta på fyra. Bättre
syntes då, ått både öfverlägga och besluta inom
samma kamrar.
Grefve Spens trodde åtminstone en klass debat-
ter böra vara gemensam, der det är nyttigast att.
alla må böra och begrunda skälen, — eller vid re
missen. Sådant berodde dock dernå. huruvida Ut-