las. proposition: Skola Riksdagsmannavalen verkställas oberoende af valen till Landtdag, och af dennas sammanpsättning? besvarades med enstämmigt ja, dock med zseservation af Grefve Spens. Friberren Ordföranden hemställde nu, om man ej. målte fortskrida till formationen af Riksdagarna. Biskop af fMVingård ansåg frågan om de orepresenterades upptagande först böra diskuteras. Hr Cederschjöld erkände riktuigbeten af Friberren Ordförandens åsigt, emedan, i fall Stånden skola arbeta på 2:ne Kamrar, hvarje Stånd måste ha ett lika antal ledamöter. . Grefve iSpens anmärkte, att sådant ej erfordras, om de på Kamrarna blott debattera, men särskilt eller hvart Stånd för siz besluta. Friherren Ordföranden trodde det ej verkställbart, eller ens tankbert, att Stånden frångå beslutande rätten ståndsvis. Men genom debatter på en gemensam iKamare skulle åtminstone afhjelpas det fel, att diskussionerna blifva ensidiga, särdeles i de tre ofrälse Stånden. Biskop af Vingård tillade härför det ytterligare skäl, att ett eller annat Stånd kunde vara obekant med ämnet, och att således uthytet af upplysningar komme att förbereda och lätta afgörandet. V. Talmannen Jon Jonsson invände mot debatterna på gemensam Kamare, att de sannolikt bletve alltför mycket både långvariga och mångsidiga. Hr Cederschjöld Störmente tvertom, att talarne skulle blifva färre, men deras yttranden bestämdare och grundligare. Likväl vore ej nödigt, att just alla snålen, eller andra än de vigtigare, så behandBotvid Jonsson befarade, att Riksdagarne ej skulle förkortas medelst gemensamma öfverläggnicgar. fan hade förnummit, att Ridderskapet och Adeln, såsom talrikast, vanligen varit efter med göromålen, äfvensom han allt:d funnit svårare att höra och fatta en förhandling i större samlingar än i mindre. Friberren Ordföranden evinrade, att, om Riksdagarna hädanefter skola framskrida i samma gång som hittills, synas de redan fattade priucipbesluten helt och hållet öfverflödiga. Hr Sahlin trodde äfven Riksdagarnes förkortning och ärendernas bättre utredning böra utgöra främsta ögonmärket. Biskop Faxe medgaf att, om detta ändamål kunde vinnas genom samfällt öfverläggning, denna då utan synnerliga betänkligbeter borde införas. Professor Agardh hade egentligen mot större folksamlingar att de få en air af disputationsakter och icke formen af national undersökning, samt att de verka starkare på känslan än på öfvertygelsen. Grefve Spens förmodade icke så mycket vinnas med gemensamhet i debatt, som med gemensamhet tillika i beslut: Men i brist af det bättre finge man åtnöjas med det mindre fullkomliga, Härvid borde dock äfven komma i betraktande några andra frå gor, nemhgen: 1:0 om alla mål, eller endast vissa, skola gemensamt debatteras; 2:0 om deb:tternas gemensamhet må sträckas derhän, att då ingen tvist uppstår, besluten kunna fattas gemensamt, eller om, i hvad fall som heist,.Stånden skola särskilt besluta; 3:00 om voteringspropositionerna böra förut vara uppställda och gemensamt justerade. Hr Cederschjöld töreslog, att alla handlingar må 2:ne gånger läsas, först in pleno plenorum, och sedan minst tre dagar derefter i Ständen. Hr Strehlenert påminte, att ny diskussion lätt kunde uppkomma inom Stånden efter första debatten. Professor Agardh tviflade ock om resultatet af förkortning. Ty för närvarande diskuterades målen inom Stånden ungefär på samma tids och med förutsättning att alla talare, som nu yttra sig, skulle göra det in pleno plenorum, komme tiden att fyradubbelt förlängas, Hr Cederschjöld fann uppmärksamheten äfven böra vändas på en annan och vigtigare hufvudsak, — den att besluten moget fattas. Kontraktsprosten fallström bekände sin tvekan om möjligheten af förkortningen, så framt ej personalen inskränktes. En obestridlig fördel hämtades likväl deraf, att ämnena betraktades från alla sidor, Emellertid vore det en halfmesyr, att öf-. verlägga på ett rum och besluta på fyra. Bättre syntes då, ått både öfverlägga och besluta inom samma kamrar. Grefve Spens trodde åtminstone en klass debatter böra vara gemensam, der det är nyttigast att. alla må böra och begrunda skälen, — eller vid re missen. Sådant berodde dock dernå. huruvida Ut