HUR UTYLADT fT9atllejv 2 Ella) LET id, SVE HIDE UCLA I ej får luft, skall afledas, då tillfälle är att hos previns-ständerpa fiamställa allmänhetens besvär och önskningar. Jag delar äfven de åsigter, att provinstingen ej må äga någon administratif makt, och att riksdagsmän ej må uteslutande väljas bland deras ledamöter, hvilket i min tanka skulle gifva provinstingen för mycken myndighet och leda till eti slags aristokrati. Botvid Jonsson trodde väl, att genom provinstingens inrättande Riksdagarne skulle förkortas, men äfven att de förra, 1 anseende till den tid, som för dem erfordrades, och genom den större personalen skulle blifva lika kostsamma, om icke dyrare, än nuvarande representation. Hr Friberren Ordföranden ansåg ersättning för provins-ständernas ledamöters arbeten ieke böra komma i fråga, och trodde att deras befattning skulle vinna sådant anseende, att delaktighet uti dessa land!dagars sammankomster skulle blifva ganska begärlig såsom prof på stort medbovgerligt förtroende. Jan Bengtsson befarade, att förslaget ännu komme alltför tidigt, och önskade uppskof med beslutet derom, tills Grefve Spens motion lemnat trycket. Jokan Erisson understödde deremot frågan, förmenande att Utskottet borde till Ständerne ingå med fullständigt utarbetadt förslag i ämnet, Hr Strehlenert yttrade sig äfven för den väckta frågan, i synnerhet derföre att dess resultat skulle blifva Riksdagarnas förkortande. Hr Friherren Ordföranden hemställde till Utskottet att, då det nu syntes godkänna förslaget om provincialständers bildande, bestämma hvad namn den nya inrättningen lämpligast skulle bära, och föreslog sjelf benämningen landtdag och landtständer, såsom analoga med Riksdag och Riksens Ständer. Utskottet fann de föreslagna benämningarne alldeles motsvara de begrepp, som de skulle uttrycka, och skänkte dem odeladt bifall, hvaref:er Hi Friherren Ordföranden framställde följande proposition: Skali Svenska folket äfven representeras på landtdagar, i den form Utskottet närmare vill bestämma? Svarades enhälligt Ja. Utskottet åtskildes kl. 2 e. m. Ut Supra. In fidem, C. .S. Arvidson. Den 10 Juni. Frånvarande: Hrr Silfverstråle och Brakel, Biskop Wallin, DomProsten Holmström, Auders:Danielsson. Derefter återtogs öfverläggningen om Representationsfrågan, då Biskop af JVingård hemställde, om icke man borde återgå till de orepresenterade, för att tillse huruvida de må vinna inträde i Riksstånden, eller ock afledas på afdelningen bland Landt-Ständerna. HAr Cederschjöld hemställde, om det icke vore nöodigt att Landt-ständerna skulle bestå af samma elementer som Riksstånden. Professor Agardh var af motsatt tanka. : Landtständerna skulle äga petitiomsrätten, och hela folket kunde bland dem ingå. Riksständerna åter borde beslutande rätten förbehållas. Friherren Ordföranden förmodade meningen med Landskapstingen vara den, att främja alla folkklassers utveckling och bildning. Landtständerna behöfde ej tillhöra samma kaster, och borde allraminst utgöras af samma personer som riksdagsmännen. En särskilt Landtdagsordning syntes emellertid nödig till bestämmande häraf. Hr Cederschjöld wille ej heller identifiera Riksoch Landtständer, men trodde likväl dessa senare böra tagas inom den till Riksdagar valberättigade eller sjelfkallade personalen. De -voro i öfrigt allt för litet belåtna med blotta önskningsrätten, hvars ringa vigt och inflytelse 8g S Regeringsformen nögsamt antyder. Talaren föreslog, att dem måtte i synnerhet uppdragas municipalbestyren för provinserna, !hvarigenom regeringen skulle befrias från många små omsorger. Gvefve Spens instämde hufvudsakligen med Professor Agardh om Landtoch Riksständernas olika organisering; men erinrade derjemte om nödvändigheten att fatta de beslut, som borde ligga till grund för betänkandet, nemligen: 1:0 angående Riksståndens form; 2:0 rörande Landtständernas befattning, TS MM boss! TAR Po a MR PP dr