HUR UTYLADT fT9atllejv 2 Ella) LET id, SVE HIDE UCLA I
ej får luft, skall afledas, då tillfälle är att hos pre-
vins-ständerpa fiamställa allmänhetens besvär och
önskningar. Jag delar äfven de åsigter, att provins-
tingen ej må äga någon administratif makt, och att
riksdagsmän ej må uteslutande väljas bland deras
ledamöter, hvilket i min tanka skulle gifva pro-
vinstingen för mycken myndighet och leda till eti
slags aristokrati.
Botvid Jonsson trodde väl, att genom provins-
tingens inrättande Riksdagarne skulle förkortas, men
äfven att de förra, 1 anseende till den tid, som för
dem erfordrades, och genom den större personalen
skulle blifva lika kostsamma, om icke dyrare, än
nuvarande representation.
Hr Friberren Ordföranden ansåg ersättning för
provins-ständernas ledamöters arbeten ieke böra
komma i fråga, och trodde att deras befattning
skulle vinna sådant anseende, att delaktighet uti
dessa land!dagars sammankomster skulle blifva gan-
ska begärlig såsom prof på stort medbovgerligt
förtroende.
Jan Bengtsson befarade, att förslaget ännu kom-
me alltför tidigt, och önskade uppskof med beslutet
derom, tills Grefve Spens motion lemnat trycket.
Jokan Erisson understödde deremot frågan, för-
menande att Utskottet borde till Ständerne ingå med
fullständigt utarbetadt förslag i ämnet,
Hr Strehlenert yttrade sig äfven för den väckta
frågan, i synnerhet derföre att dess resultat skulle
blifva Riksdagarnas förkortande.
Hr Friherren Ordföranden hemställde till Utskot-
tet att, då det nu syntes godkänna förslaget om
provincialständers bildande, bestämma hvad namn
den nya inrättningen lämpligast skulle bära, och
föreslog sjelf benämningen landtdag och landt-
ständer, såsom analoga med Riksdag och Riksens
Ständer.
Utskottet fann de föreslagna benämningarne all-
deles motsvara de begrepp, som de skulle uttrycka,
och skänkte dem odeladt bifall, hvaref:er Hi Fri-
herren Ordföranden framställde följande proposition:
Skali Svenska folket äfven representeras på landt-
dagar, i den form Utskottet närmare vill bestäm-
ma?
Svarades enhälligt Ja.
Utskottet åtskildes kl. 2 e. m. Ut Supra.
In fidem,
C. .S. Arvidson.
Den 10 Juni.
Frånvarande: Hrr Silfverstråle och Brakel, Bi-
skop Wallin, DomProsten Holmström, Auders:Da-
nielsson.
Derefter återtogs öfverläggningen om Representa-
tionsfrågan, då Biskop af JVingård hemställde, om
icke man borde återgå till de orepresenterade, för att
tillse huruvida de må vinna inträde i Riksstånden,
eller ock afledas på afdelningen bland Landt-Stän-
derna.
HAr Cederschjöld hemställde, om det icke vore nö-
odigt att Landt-ständerna skulle bestå af samma e-
lementer som Riksstånden.
Professor Agardh var af motsatt tanka. : Landt-
ständerna skulle äga petitiomsrätten, och hela fol-
ket kunde bland dem ingå. Riksständerna åter bor-
de beslutande rätten förbehållas.
Friherren Ordföranden förmodade meningen med
Landskapstingen vara den, att främja alla folkklas-
sers utveckling och bildning. Landtständerna be-
höfde ej tillhöra samma kaster, och borde allraminst
utgöras af samma personer som riksdagsmännen. En
särskilt Landtdagsordning syntes emellertid nödig
till bestämmande häraf.
Hr Cederschjöld wille ej heller identifiera Riks-
och Landtständer, men trodde likväl dessa senare
böra tagas inom den till Riksdagar valberättigade
eller sjelfkallade personalen. De -voro i öfrigt allt
för litet belåtna med blotta önskningsrätten, hvars
ringa vigt och inflytelse 8g S Regeringsformen nög-
samt antyder. Talaren föreslog, att dem måtte i
synnerhet uppdragas municipalbestyren för provin-
serna, !hvarigenom regeringen skulle befrias från
många små omsorger.
Gvefve Spens instämde hufvudsakligen med Pro-
fessor Agardh om Landt- och Riksständernas olika
organisering; men erinrade derjemte om nödvändig-
heten att fatta de beslut, som borde ligga till grund
för betänkandet, nemligen: 1:0 angående Riksstån-
dens form; 2:0 rörande Landtständernas befattning,
TS MM boss! TAR Po a MR PP dr