f ika a i apdradänder fin
skulle vara föga behöfligt här, der blott ett ringa
antal gifves, som icke tillhör den allmänna Läran.
Hr Hartmansdorff har trott, att man borde möta
det onda i dess början. Detta hade kunnat anföras,
då det var fråga om att tillåta Judarne inflyttning
i landet, men nu är det icke anlednirg att tala
derom. Om man ville åberopa exempel, så skulle
man kunna hämta sådana, 1 fall det vore tillstän-
digt, ifrån de mest höga förhållanden, och derme?
visa, att man vid barnen kan fästa de vigtigaste
och skönaste förhoppningar, fastän de icke hafva
samma troslära som föräldrarve. Friherre Åker-
hjelm har upptagit och besvarat Hr v. Hartmansdorffs
yitrande i afseende på den fader, som ville öfver-
lersva åt sin son att sjelf pröfsa och bestämma,
hvilken trosbekänrelse ban borde antacay och då
men besinnar, a!t frågan slutbgen skall ötverlemna
till Kongl. Majts afgörande, ar det elädjande att
utaf Hr Friberros vitrende kuana sluta, att det
åtminstone Öfves en mom Sats Rådets personval,
som icke hyser så beskallade stränga ge undsatser,
som dem Hr v. Hartmansdorif vttrat. Hr Grefven
hoppades likväl, att Hr oy. Hartmansdorff iete må
finna det sätt besynnerligt, på hvilket man uttryckt
sin förundran öfver de principer han försvarat.
Man kan hysa aktning för den cnskilte mannens
öfverlygelsey men då det är fråga om en sådan
per-on, som hos Kovunaen skall ieda besluten, så,
och utan att derföre vilja förnärma personiigheten,
kan man likväl icke återhålla wtrycken afett star-
kare ogillande af principer, man iror sig hos sty-
relsen böra bekämpa. -
Hr von Hohenhausen trodde icke, att det vil-
kor för en fader, alt, i fall han vill insätta sine
barn i en Kvisten skola, han skall afgifva den för-
klaring att dessa barn skola uppfostras i den Krist-
na läran, skall tvinga fadrenv att antingen derpå
ingå, eller ock nödgas neka barnen undervisning.
Om man t. ex. frågar, huru många af, Ridderska-
pet och Adeln genomgått de allmänna sko-
lorne, så tror jag icke att ens 1-8:del deraf be-
gagnat en sådan undervisning Allmänna skolarne
äro till för den stora mangdens skull och icke för
särskilta fåtaliga sekter, hvilkas inträde deruti
skulle störa de öfrigas undervisning. Talaren vid-
blef den tanka, atten offentlig förklaring af fadren,
att han ämnar tillåta barnen uppfostras uti vår
lära, bör föregå rättigheten till inträde för Jude-
barn i allmänna skolorna; och att derjemte dessa
barn, ifall de befirnas störa de öfrige, må bifva
ur skolan aflägsnade.
Hvad för öfrigt beträffar uvidgning af Judarnes
rättigheter, så bad Talaren Grefve Cronhjelm fästa
uppmärksamhbeten dervid, att i de länder, der man
lemnat Judarre största feihet, hafva dessa mest
missbrukat densamma. I Potent. ex. fipnes knappt
en enda egendomsherre, som vågar till förpaktare
på sina gods begagna annat än Judar, emedan de
hålla så ihop, att de lätteligen kupna skada dem,
som icke wvilja afse deras fordringar att vara i be-
siltniog af de möjligen största fördelar. Det fin-
nes icke något skal, hvarföre man hos oss skulle
utsträcka Judarne; rättigheter vidare, än hvad man
bittills medgifvit, särdeles: då man besinnar deras
stora fruktbarhet, och huru snart de föröka sig der
de , finnas. Han åsyftade icke inskränkning i de
rättigheter, som redan äro Judarne förunnade, men
han ville motsätta sig all utvidgning deraf, och
hämtade skälen till detta motstård ifrån hvad han
i detta afseende i Tyskland och andra länder sett,
samt visste icke hvarföre vi häv skulle öppna ett
experimentalfalt, för att vinna en erfarenhet, hvil-
ken andra länder i tillräcklig mån lemna, och som
der ingalunda visat sig tördelaktig.
a SA Da SIN rr Br DIDIER KO ITS SIENNA
nn OM f FT sn OM FT Vv
a. religio Det -