f ika a i apdradänder fin skulle vara föga behöfligt här, der blott ett ringa antal gifves, som icke tillhör den allmänna Läran. Hr Hartmansdorff har trott, att man borde möta det onda i dess början. Detta hade kunnat anföras, då det var fråga om att tillåta Judarne inflyttning i landet, men nu är det icke anlednirg att tala derom. Om man ville åberopa exempel, så skulle man kunna hämta sådana, 1 fall det vore tillständigt, ifrån de mest höga förhållanden, och derme? visa, att man vid barnen kan fästa de vigtigaste och skönaste förhoppningar, fastän de icke hafva samma troslära som föräldrarve. Friherre Åkerhjelm har upptagit och besvarat Hr v. Hartmansdorffs yitrande i afseende på den fader, som ville öfverlersva åt sin son att sjelf pröfsa och bestämma, hvilken trosbekänrelse ban borde antacay och då men besinnar, a!t frågan slutbgen skall ötverlemna till Kongl. Majts afgörande, ar det elädjande att utaf Hr Friberros vitrende kuana sluta, att det åtminstone Öfves en mom Sats Rådets personval, som icke hyser så beskallade stränga ge undsatser, som dem Hr v. Hartmansdorif vttrat. Hr Grefven hoppades likväl, att Hr oy. Hartmansdorff iete må finna det sätt besynnerligt, på hvilket man uttryckt sin förundran öfver de principer han försvarat. Man kan hysa aktning för den cnskilte mannens öfverlygelsey men då det är fråga om en sådan per-on, som hos Kovunaen skall ieda besluten, så, och utan att derföre vilja förnärma personiigheten, kan man likväl icke återhålla wtrycken afett starkare ogillande af principer, man iror sig hos styrelsen böra bekämpa. Hr von Hohenhausen trodde icke, att det vilkor för en fader, alt, i fall han vill insätta sine barn i en Kvisten skola, han skall afgifva den förklaring att dessa barn skola uppfostras i den Kristna läran, skall tvinga fadrenv att antingen derpå ingå, eller ock nödgas neka barnen undervisning. Om man t. ex. frågar, huru många af, Ridderskapet och Adeln genomgått de allmänna skolorne, så tror jag icke att ens 1-8:del deraf begagnat en sådan undervisning Allmänna skolarne äro till för den stora mangdens skull och icke för särskilta fåtaliga sekter, hvilkas inträde deruti skulle störa de öfrigas undervisning. Talaren vidblef den tanka, atten offentlig förklaring af fadren, att han ämnar tillåta barnen uppfostras uti vår lära, bör föregå rättigheten till inträde för Judebarn i allmänna skolorna; och att derjemte dessa barn, ifall de befirnas störa de öfrige, må bifva ur skolan aflägsnade. Hvad för öfrigt beträffar uvidgning af Judarnes rättigheter, så bad Talaren Grefve Cronhjelm fästa uppmärksamhbeten dervid, att i de länder, der man lemnat Judarre största feihet, hafva dessa mest missbrukat densamma. I Potent. ex. fipnes knappt en enda egendomsherre, som vågar till förpaktare på sina gods begagna annat än Judar, emedan de hålla så ihop, att de lätteligen kupna skada dem, som icke wvilja afse deras fordringar att vara i besiltniog af de möjligen största fördelar. Det finnes icke något skal, hvarföre man hos oss skulle utsträcka Judarne; rättigheter vidare, än hvad man bittills medgifvit, särdeles: då man besinnar deras stora fruktbarhet, och huru snart de föröka sig der de , finnas. Han åsyftade icke inskränkning i de rättigheter, som redan äro Judarne förunnade, men han ville motsätta sig all utvidgning deraf, och hämtade skälen till detta motstård ifrån hvad han i detta afseende i Tyskland och andra länder sett, samt visste icke hvarföre vi häv skulle öppna ett experimentalfalt, för att vinna en erfarenhet, hvilken andra länder i tillräcklig mån lemna, och som der ingalunda visat sig tördelaktig. a SA Da SIN rr Br DIDIER KO ITS SIENNA nn OM f FT sn OM FT Vv a. religio Det