ht SRA a -wese - - Mer wv ff
och rätiigheter, ait jemväl tillåta deras barn, hvilk
också äro Svenske invånare, att inhämta den un-
dervisniog, som erfordras, för att, såsom sådane, lära
känna sme plisgter, och måhända derigenom göra )
sig förtjente af att slutligen blifva Svenske wmed-
borgare, ett fall, hvaruppå exempel el saknas. Om
ett Judebarn, unver en så beskaffad uppfostran,
jemväl får sådane begrepp om Kristoa lärans red-
bara: sanningar, att det vid framskriden ålder, af
fri öfvertygelse om denra trosbekännelses företräde,
till deusamma ötverear, och denna individ der-
jemte är en moraliskt god och uvyltig menniska. så
bafva både kyrkan och sambäliet derigenom gjort
en helsosammare wviost, än om denne tros öfver-
gång skett såsom tvångsvilkor för någon deremot
erhållen vättighket, vare sig hvilken som helst. Om
jag, fortfor Friherven. fatiade Hr v. Hartmansdortts
mening rät, så är hans bestridande, att Judebarn
må tillåtas Inträde i Svenska skoloroe, icke oin-
skränkt, utan endast med afseende å de förmenta
olägenheter, som skulle uppkomma vid de der för
refallande :ieligionsöfningarne. I sådant fall skulle
ju en modilikation af skolordningen kunna till-
väsabringas, hvarigenom nämde barn berättigades
att icke deltaga 1 bönestunder och andaktsöfningar,
inom skolan, så framt deras föräldrar eller måls-
män -sådavt icke sielfve begära. Den fader af Ju-
destammen, hvarom Hr Hartmansdorff talat, som
förklar.de, att han icke på förhand ville -b:stäm-
ma hvad tro hans son borde antaga, utan Jåta
dennes egen öfvertygelse mogna till afgörande i
denna sak, anser jag hafva handlat ganska beröm-
värdt; och jag tror att hvarje sådant steg, ju mera
det finnes gruodadt på upplysning och ö!verlagg-
ning, destomera är det af värde och desto större
säkerhet lemnar det för ett framgent bestånd. Jas
anser således, att, med en sådan modifikation af
skolordningen, som den jag omnömt, hvilken, af
hvad jag under diskussionen trott mig finna, äfven
af Grefve Horn blifvit framställd, Utskottets Be-
tänkande kan, efter dess återkomst; bifallas, utan
att hvarken samhälls- eller samvetsrätt derigenom
skall i något hänseende förnärmas.
Er Dalman hade med tillfredsställelse af Hr v.
Hartmansdorff erfarit, att både Erke-Biskopen och en
Högvördig Biskop, jemte Konsistorium, i detta fall äro
af olika tanka med Hr Stats-Sekreteraren; och det vill
deraf synas, som vore det bättre att en sådan Bi-
skop beklädde föredragningsembetet inom Ekle-
siastikexpeditionen än en lekman; och synes bevisa
tvertemot Hr von Hartmansdorffs eget yttrande
för några dagar sedan, då fråga var om Biskopar-
nes indragning, att en lekman någon gång bättre
skulle bevaka Konsistorii presterliga angelägenheter
än en prestvigd. Hvad Nord-Amerika angår, så
ville Talaren fullkomligt bestrida Hr v. Hartmans-
dorffs uppgifter derom. Han hade i tillförlitliga
skrifier läst, och hade dessutom af personer, som i
decennier vistats i delta land, hört, att man in-
genstades kan finna en mera sann religiositet och
verklig andakt än der. Han tviflade således uppå,
att religionsfribeten och det förmenta sektväsendet
i en framtid kunna leda till upplösning af unionen
emellan de södra och norra ståterna3; orsakerna
till splittringen dem emellan äro helt andra.
Hr von HartmansdorfJ ville endast förklara, att
hav ej gåfve företräde ät läroanstalterna på Barn-
ängen framför våra allmänna skolor. Tvertom
ansåg han den allmänna skolan, hvarest barnen i
fädernehuset eller i andras hus åtnjuta fösäldra-
vård, och hafva ett hem mellan skolgången, vara
bättre inrättad, än de läroanstalter, hvarest skolan
tillika är en kasern. i i
Grefve Cronhhjelm hänviste till Betänkandet, som
visade, att icke någon enda prest reserverat sig der-
emot, och hvaraf det vill synas, att lekmän kunna
drifva de krassaste dogmerna. flan kunde icke hysa
samma öfvertygelse, som Hr Hohenhausen, att Ju-
darne icke kunna amalgameras med andra nätioner,
men trodde att de icke nu kunna det med OSS, Så
länge onaturliga lagar bindra dem derifrån, och
önskadeg att dessa mätte upphäfvas. Sedan man
tillåtit detta folk att få inträde i vårt land och
blifva medlemmar deraf, så bör man äfven medgif-
va det den frihet öfrige medborgare åtnjuta Hr v.
Hartmansdorff har sagt, alt man ej bör öfverlemna
åt barnens urskilning, att välja hvilken religion de
vilja antaga; emedan han icke tilltrott dem nog
skarpsinnighet för ett sådant val. Hr Grefven trod-
de, att Hr v. Hartmansdorff högligen misstagit sig,
om han anser religionskänslåan bero på skarpsinne.