2JUVUURA 2 UTLYARAL Ul AA FR TE: Slut från föregäcnde N:r af Hr Major Ekenstäms svar på Hr Håkanssons anmärkningar. Det andra grundfelet i Hr H:s åsigter är att icke fssto afseende på mjölkens dqvantid Jag har denna vinter gjort åtskilliga noggranna rön öfver injölkafkasteinsen cfter poratesfodring, hvarvid dock någo: bö bila begagnades, Af dessa rön bar visat sig, att imjölken genom potatesfodring icke så mycket ökats, som icke fast mera betydligen förbättrats. Grodan blef mycket tjockare och, hvad som var wnz oväntidt, afven kor om evdes: fingo hö och balm. Att drankmjölken är ännu vita sämre än den vanliga vintermjälken efrer hö och halm, det larer beklasligen tå erlaras, åt stones I alla större städer, der i allmänhet e.d ans grelölk er att tillva. (Att drank Dbefordras mjölssas öknirg, fastan på bekostnad af dess godhet, är upplyst 1 min afbandling pas. 3g och 143) När nu mjölk cfter potates är vida bättre än mjölk efter ho och halm, och mjölken efter detta torra foder i sin ordving är vida bättre än miölk efter drank, buru cjemförligt bättre skall då mjölken efter pota!es sara emot mjölk efter drank! Nåra egentliga rön med drankmjölk har jag icke vavit 1 tillfalle att göra, emedan Bränneriet här är, nedlagdt, men bland de många som af egen erfarenhet bestyrkt dravkmjölkens svaghet vill jag blott nämns en af mina grannar, som, jemte det han är grun: lig veiterstapsnan, tillika endast genom jordbruk bragt sig upp till en af provinsens förmögnaste män. Han hav berättat mig, huru han redan för några år sedan (då han ävnun icke fodrade med Dotates, som han nu gör), genom noggranna rön funnit, att dranken icke obetydligt ökar mjölken, hvaremot smöröknipgen ånappt 1 tipgaste mån är märkbar. I förening med den oriktiga åtgärden af Hr EB. att vid uppfodraudet af de 2,300 tunnorna potates icke behörigen öka kreaturens avtal, för att derigenom på sätt nyss nåmdes förekomma hvad som nu hände, nemhien: att halmen förblef till det mesta oäten, och således all föda deri förblef obegagnad, enuru, vid en sådan jemförelse, hvarje halmst:å bort, sasom vid dravkfodringen, förtäras — i förening med denna oriktiga åtgärd, säger jag. ar det som nu ifrågavarande grundfel, att anse all mjölk Iika god, fört honom til det oerhörda påstående, att drankenr efter ett visst gvantum potates icke allenast är Uka födande med sjelfva de primitiva poläterna, utan att ladugårds-afkastningen till och med blir större genom potäternas bränning, än genom dras direkta uppfodrande. Det enda År HD. riktigt anmärkt är, att en gödsels tyngd beror bland anvat af dess mera eller mindre fuktighet, och dess mer eter mindre utbränning, hvadan jag erkänner att jag bortiboken upplysa, i hvad tillstånd jag efter Thaer antagit gödseln, då frågan varit om dess i vigt. Thaer : redogör derför uti första delen af sitt större verk? Den rationella landthushällningens grundsatser, pag: 347, der hav upplyser, att gödseln vid ifrågavarande tillstånd är hvad man: kallar speckig, hvarvid. halmen ännu icke alideles ruttnat, men dock sär mör och upplöst i trådar: fuktigheten Bör våra den vänliga, d. a.; gödseln får icke droppa: vatten, men ej-heller vara torr, och för att ännu närmare bestämma tillståndet, avför han en kubikfot sådan gödsel vanligen väga 52 skålpund. Det återstår blott att yttra några ord om orsakerna till den stora egendomens ökade afkastning, hvarom Hr H. sålunda yttrar sig: styrd och skölt på gammaldagsviset gaf denva egendom (Stora Herrestad i Skåne) i förra ägarnes -hand, för cirea19 år sedan, i årlig produktion, -cirea 700 tunnor säd, 600 lass hö, fördelen af 25 vill 30 par stallade oxar och någon toriförsäljning; nu deremot,; och isynnerhet i närvarande ägares band, har den i 13 års tid år efter annat, stigit till den höjd, att den i årsafkastning gifvit circa 4,800 tunnor säd, 12,000 tunnor potäter, 4,100 parlass hö och klöfver, 2,530 Lpd: ost, 510 Lpd smör. Utan att inlåta sig i något bestridande af dessa uppgifter, kan iman genom Hr H:s fortsatta framställning finna en fullgiltig orsak till denna egendumens betydliga afkastning. Han upplyser neml., att vid denna stora egendom lemnades förut 7-8 (säger icke mindre än sju åttondeJar !) äf ägarens jord åt såkallade hofveribönder, hvilka derföre skuile utgöra det nödiga arbetet vid den sjelfbrukade åttondedelen! Då dessa skulle infinna sig när så påkallades, och: stundom man ur gulares än efter de