2JUVUURA 2 UTLYARAL Ul AA FR TE:
Slut från föregäcnde N:r af Hr Major Eken-
stäms svar på Hr Håkanssons anmärkningar.
Det andra grundfelet i Hr H:s åsigter är att ic-
ke fssto afseende på mjölkens dqvantid Jag har
denna vinter gjort åtskilliga noggranna rön öfver
injölkafkasteinsen cfter poratesfodring, hvarvid dock
någo: bö bila begagnades, Af dessa rön bar vi-
sat sig, att imjölken genom potatesfodring icke så
mycket ökats, som icke fast mera betydligen för-
bättrats. Grodan blef mycket tjockare och, hvad
som var wnz oväntidt, afven
kor om evdes: fingo hö och balm. Att drankmjöl-
ken är ännu vita sämre än den vanliga vintermjäl-
ken efrer hö och halm, det larer beklasligen tå
erlaras, åt stones I alla större städer, der i allmän-
het e.d ans grelölk er att tillva. (Att drank Dbe-
fordras mjölssas öknirg, fastan på bekostnad af dess
godhet, är upplyst 1 min afbandling pas. 3g och
143) När nu mjölk cfter potates är vida bättre
än mjölk efter ho och halm, och mjölken efter det-
ta torra foder i sin ordving är vida bättre än miölk
efter drank, buru cjemförligt bättre skall då mjöl-
ken efter pota!es sara emot mjölk efter drank! Nå-
ra egentliga rön med drankmjölk har jag icke va-
vit 1 tillfalle att göra, emedan Bränneriet här är,
nedlagdt, men bland de många som af egen erfaren-
het bestyrkt dravkmjölkens svaghet vill jag blott
nämns en af mina grannar, som, jemte det han är
grun: lig veiterstapsnan, tillika endast genom jord-
bruk bragt sig upp till en af provinsens förmög-
naste män. Han hav berättat mig, huru han redan
för några år sedan (då han ävnun icke fodrade med
Dotates, som han nu gör), genom noggranna rön
funnit, att dranken icke obetydligt ökar mjölken,
hvaremot smöröknipgen ånappt 1 tipgaste mån är
märkbar. I förening med den oriktiga åtgärden af
Hr EB. att vid uppfodraudet af de 2,300 tunnorna
potates icke behörigen öka kreaturens avtal, för att
derigenom på sätt nyss nåmdes förekomma hvad
som nu hände, nemhien: att halmen förblef till
det mesta oäten, och således all föda deri förblef
obegagnad, enuru, vid en sådan jemförelse, hvarje
halmst:å bort, sasom vid dravkfodringen, förtäras
— i förening med denna oriktiga åtgärd, säger jag.
ar det som nu ifrågavarande grundfel, att anse all
mjölk Iika god, fört honom til det oerhörda på-
stående, att drankenr efter ett visst gvantum po-
tates icke allenast är Uka födande med sjelfva de
primitiva poläterna, utan att ladugårds-afkast-
ningen till och med blir större genom potäternas
bränning, än genom dras direkta uppfodrande.
Det enda År HD. riktigt anmärkt är, att en göd-
sels tyngd beror bland anvat af dess mera eller
mindre fuktighet, och dess mer eter mindre ut-
bränning, hvadan jag erkänner att jag bortiboken
upplysa, i hvad tillstånd jag efter Thaer an-
tagit gödseln, då frågan varit om dess i vigt.
Thaer : redogör derför uti första delen af sitt
större verk? Den rationella landthushällningens
grundsatser, pag: 347, der hav upplyser, att göd-
seln vid ifrågavarande tillstånd är hvad man: kallar
speckig, hvarvid. halmen ännu icke alideles ruttnat,
men dock sär mör och upplöst i trådar: fuktighe-
ten Bör våra den vänliga, d. a.; gödseln får icke droppa:
vatten, men ej-heller vara torr, och för att ännu
närmare bestämma tillståndet, avför han en kubik-
fot sådan gödsel vanligen väga 52 skålpund.
Det återstår blott att yttra några ord om orsakerna
till den stora egendomens ökade afkastning, hvarom Hr
H. sålunda yttrar sig: styrd och skölt på gammal-
dagsviset gaf denva egendom (Stora Herrestad i
Skåne) i förra ägarnes -hand, för cirea19 år sedan,
i årlig produktion, -cirea 700 tunnor säd, 600 lass
hö, fördelen af 25 vill 30 par stallade oxar och
någon toriförsäljning; nu deremot,; och isynnerhet i
närvarande ägares band, har den i 13 års tid år
efter annat, stigit till den höjd, att den i årsafkast-
ning gifvit circa 4,800 tunnor säd, 12,000 tunnor
potäter, 4,100 parlass hö och klöfver, 2,530 Lpd:
ost, 510 Lpd smör. Utan att inlåta sig i något
bestridande af dessa uppgifter, kan iman genom Hr
H:s fortsatta framställning finna en fullgiltig orsak
till denna egendumens betydliga afkastning. Han
upplyser neml., att vid denna stora egendom lem-
nades förut 7-8 (säger icke mindre än sju åttonde-
Jar !) äf ägarens jord åt såkallade hofveribönder,
hvilka derföre skuile utgöra det nödiga arbetet vid
den sjelfbrukade åttondedelen! Då dessa skulle in-
finna sig när så påkallades, och: stundom man ur
gulares än efter de