skulle dock derföre icke vilja lemna deras barn inträde i våra skoftor, eller tillfälle att underrätta våra barn om månggiftets förträfflighet, m. fl. satser. Det förundrar mig att man icke äfven velat tillerkänna Judarne riksdagsmanvarätt, på samma grubd, som man velat utsträcka deras näringsfrihet till atla orter och alla yrken. : Man går från ena rättigheten till den andra; och stöder sig på de redan vunna, för att tå ännu flera. Det är derföre som jag velat från början mota deras insteg, eller, såsom man säger, stämma ån i bäcken. Man har risat Nord-Amerika för den fördragsamhet med alla religioner, som Ger råder. Jag bör i anledning häraf erinra, hurusom just denna hberalitet i religionsbegreppen föranleder antingen till den söndring i mångfaldiga sekter, hvarigenom man belarar uniorens upplös sning(!?) eller till den likgiltighet, hbvarigenom alt religion åsidosättes. Man har anmärkt, att den Judiska lagen, eller Tio Guds Bud. vore tillsäcklig att åberopa, ä:ven af våra krist a lärare. Jag får deremot törklara, att jag aner hvarken Mosaiska eller någon allmän moralisk lag tillräcklig, ty det är icke med lagen, ntan med evangelium, och med Frälsarens sköna föresyn, som; man bör vända sg ull barsets lättrörda hiecta3 om man ville i stället för hans efter dömen åberopo ett visst system, elt visst kapitel eller y. af Plato eller Confusius, af Kant eller Boethius, sä skulle barnet skratta läsaren midt i ansietet, och dermed vore morial-predikan slut. Man har sagt, att om lärdomar i skolan icke tjenade till något, med mindre de understöddes af exempel ivom föräldrahuset, så skulle vår ungdom af de ringare folkklasserna, der elaka cxempel inomhus så ofta förekomma, ej i allmänhet viona mycket på våra Jlärosnstalter. Jag har icke talat om exempel, utan om läran. Exemplen äro af stor vigt, men de dåliga äro undantag hån läran, och ej regel, äfven i Judehus. Jag har icke talat om någon viss saliggörande tro; men jag har yrkat alt man åt någon tro bör gifva företräde. Herr Lagerhjelm har redan besvarat anmärkningen att det vore hårdt om Judarnes barn skulle lemnas utan undervisning. Det är Judarnes egen sak att förskaffa den åt sina barn, men icke bör man lägga en sådan skyldighet på Svenska samhället. Mvad gymnasierna beträffar, så är förhållandet med dem, likasom med skolorna, att inga ämnen äro undantagna från den allmänna under visningen, icke ens de gamla språken i den nu gällande Skol-ordningen. Alt då undantaga det vigtigaste af alla ämnen eller religionen, vore väl en parcdi på all ordning. Hvad åter universiteten vidkommer, så läser man der religion, och hvilket ämne man behagar oberoende af sina medlärjungar. Jag finner således icke något hinder, alt ju icke Judebarn må tillåtas studera derstädes. — Er Dalman har häntydt på ett mål af tillämplig beskaffenhet till nu förevarande fråga, deri jag, i egenskap af Konungens Rådgifvare, yttrat min mening. Han har förmodligen icke läst Statsråds-protokollen i detta ämne, oc ch det är icke tillständigt att här inlåta sig I närmare uppgifter, än den utgångna Expeditionen visar. Men deraf synes, att den ifrågavarande ynglingens fader icke ville att sonen skulle uppfostras i kristna läran, utan att han skulle få välja hvilken tro han framdeles, efter anställd jemförelse, ville antaga. Denne yngling hade ej heller varit i någon allmän Svensk skola, utan i den så kallade Tyska. Att en Ephorus tänkt annorlunda i saken, betyder intet mera för mig, än min mening betyder för mina motståndare. Äfven Erkebiskopen hade en motsatt åsigt; men det torde dock vara tillåtit, likaväl för mig, som för den ringaste, att förblifva vid min öfvertygelse. Hr von Troil har upplyst huru det tillgår med religions-undervisningen vid en privat större skol-inrattning. Jag tror ock att vid sådane läroverk, som på Barnängen, och vid Karlberg, etc., hvarest föräldravården besörjes på stället, såsom -i en helpension, och der barnen hvarken höra eller se annan lära, än den kristna predikas eller bekännas, der är det mindre äfventyrligt att låta Judebarn undervisas gemensamt med kristna; men så är det icke uti allmänna skolor. Hvad som kan vara mindre skadligt vid de förra inrättningarna, upphörer derföre icke, att vara högst menligt vid de sednare. 4 (slutet följer.)