skulle dock derföre icke vilja lemna deras barn
inträde i våra skoftor, eller tillfälle att underrätta
våra barn om månggiftets förträfflighet, m. fl. sat-
ser. Det förundrar mig att man icke äfven velat
tillerkänna Judarne riksdagsmanvarätt, på samma
grubd, som man velat utsträcka deras näringsfrihet
till atla orter och alla yrken. : Man går från ena
rättigheten till den andra; och stöder sig på de
redan vunna, för att tå ännu flera. Det är derföre
som jag velat från början mota deras insteg, eller,
såsom man säger, stämma ån i bäcken. Man har
risat Nord-Amerika för den fördragsamhet med
alla religioner, som Ger råder. Jag bör i anledning
häraf erinra, hurusom just denna hberalitet i re-
ligionsbegreppen föranleder antingen till den sön-
dring i mångfaldiga sekter, hvarigenom man bela-
rar uniorens upplös sning(!?) eller till den likgiltighet,
hbvarigenom alt religion åsidosättes. Man har an-
märkt, att den Judiska lagen, eller Tio Guds Bud.
vore tillsäcklig att åberopa, ä:ven af våra krist a
lärare. Jag får deremot törklara, att jag aner
hvarken Mosaiska eller någon allmän moralisk lag
tillräcklig, ty det är icke med lagen, ntan med e-
vangelium, och med Frälsarens sköna föresyn, som;
man bör vända sg ull barsets lättrörda hiecta3
om man ville i stället för hans efter dömen åbero-
po ett visst system, elt visst kapitel eller y. af Plato
eller Confusius, af Kant eller Boethius, sä skulle
barnet skratta läsaren midt i ansietet, och dermed
vore morial-predikan slut. Man har sagt, att om
lärdomar i skolan icke tjenade till något, med min-
dre de understöddes af exempel ivom föräldra-
huset, så skulle vår ungdom af de ringare folk-
klasserna, der elaka cxempel inomhus så of-
ta förekomma, ej i allmänhet viona mycket
på våra Jlärosnstalter. Jag har icke talat om
exempel, utan om läran. Exemplen äro af
stor vigt, men de dåliga äro undantag hån läran,
och ej regel, äfven i Judehus. Jag har icke talat
om någon viss saliggörande tro; men jag har yrkat
alt man åt någon tro bör gifva företräde. Herr
Lagerhjelm har redan besvarat anmärkningen att
det vore hårdt om Judarnes barn skulle lemnas u-
tan undervisning. Det är Judarnes egen sak att
förskaffa den åt sina barn, men icke bör man läg-
ga en sådan skyldighet på Svenska samhället. Mvad
gymnasierna beträffar, så är förhållandet med dem,
likasom med skolorna, att inga ämnen äro undan-
tagna från den allmänna under visningen, icke ens
de gamla språken i den nu gällande Skol-ordnin-
gen. Alt då undantaga det vigtigaste af alla äm-
nen eller religionen, vore väl en parcdi på all ord-
ning. Hvad åter universiteten vidkommer, så läser
man der religion, och hvilket ämne man behagar
oberoende af sina medlärjungar. Jag finner således
icke något hinder, alt ju icke Judebarn må tillåtas
studera derstädes. — Er Dalman har häntydt på
ett mål af tillämplig beskaffenhet till nu föreva-
rande fråga, deri jag, i egenskap af Konungens
Rådgifvare, yttrat min mening. Han har förmod-
ligen icke läst Statsråds-protokollen i detta ämne,
oc ch det är icke tillständigt att här inlåta sig I
närmare uppgifter, än den utgångna Expeditionen
visar. Men deraf synes, att den ifrågavarande yng-
lingens fader icke ville att sonen skulle uppfostras
i kristna läran, utan att han skulle få välja hvil-
ken tro han framdeles, efter anställd jemförelse,
ville antaga. Denne yngling hade ej heller varit i
någon allmän Svensk skola, utan i den så kallade
Tyska. Att en Ephorus tänkt annorlunda i saken,
betyder intet mera för mig, än min mening bety-
der för mina motståndare. Äfven Erkebiskopen
hade en motsatt åsigt; men det torde dock vara
tillåtit, likaväl för mig, som för den ringaste, att
förblifva vid min öfvertygelse. Hr von Troil har
upplyst huru det tillgår med religions-undervisnin-
gen vid en privat större skol-inrattning. Jag tror
ock att vid sådane läroverk, som på Barnängen,
och vid Karlberg, etc., hvarest föräldravården be-
sörjes på stället, såsom -i en helpension, och der
barnen hvarken höra eller se annan lära, än den
kristna predikas eller bekännas, der är det mindre
äfventyrligt att låta Judebarn undervisas gemensamt
med kristna; men så är det icke uti allmänna sko-
lor. Hvad som kan vara mindre skadligt vid de
förra inrättningarna, upphörer derföre icke, att
vara högst menligt vid de sednare.
4 (slutet följer.)