lar, så förenar jag mig med hvad Grefve Cronhjelm i ofseende härå yttrat. Utskottet synes hafva u!gått från den lika gamia som falska sats, att vissa folkklasser hafva vissa medfödda venor, hvilka de icke kunna öfvergifva. Jag tror, alt man ej bör förgäta, att det ofiast är Jagarne som bilda ett folas varor i lefnadssätt och förderf, och alt, om lagarne fortfara att vara felaktiga, så bjuder man förgafves till att ombilda vanorne, och klandrar crättvist de senare för de förra skell. Då man således stiftar lagar, som hindra Judarne att finna sin utsome-t på ett naturligt oca andra faedborcare lofgifvet sätt, så tvingar man fem ofta alt söka devxna-gerom missbruk af de få återstående rättigheter, man lemnat dem, Då man t ex. förbjuder dem att bosätta sig eller idkå stadigt naringsfång i andra än vissa städer, är det då undravsvardt att de. för att sprida sina varor, måste förse sig med endast lätt gods, och på kringvandringar bortskackra det? Jag bor att Jadarnes naturalisation visat sig af nytta i ce länder der de varit fria. Jag vill blott citera Nordamerika: der göres icke något afseende uppå, om medborgaren ar Juce eller tiulhör någon avnan rebgionssekt: endast uppå, kuruvida man vördar lagarna; hksäl stå moraliteten och industrien der på en långt högre punkt än den, dit ett land, med den största strängbet mot aila kältare, någonsin torde kunna hinva. a, Talasen föreslog slutligen, att Jugar må äga bosätta sig och vinna: burskap i hvilben stad fom heist, inom Sverige förvärfva jud på landet, samt obehindradt utöfva hvarje näringsfånr. I afseende på Borgareeden ivstänide han med Hr v. Troil. Hr von Hartmansdorff: Då mina motståndare visal så mycken fördragsamhet mot Judarne, torde de äfven behaga. visa någon fördragsamhet emot Hr von Hartmansdorff, vare sig såsom Svensk medborgare eiler såsom innehafvare af eti embete, till hvars åligganden både religicnens och den allmänna undervisningens vård höra, samt således tillåta honom anföra några skäl till vederläggning af hvad emot hans yttranden blifvit framstäldt. Man har sagt, att det icke behöfdes tillhöra någon viss troslära, för att äga rätt till undervisnirgs erhållande har i riket. Milt yrkande går ej längre, än att Judebarnen ej böra berättigas att inhämta deras upplysning på bekostnad af våra Svenska Kristna barn, hvilkas undervisning jag anser komma att störas genom de förras deltagande deri på det föreslagna sättet. Man har sagt, att Judebarns intagande i skolan skulle bereda deras omvändelse till Kristendomen. Det kan väl vara. Men våra skolor äro icke;stiftade för att omvända Judarnes barn, utan för att bilda våra egna. Man har trott det vara nyttigt för barn af främmande religion att begagna en Luthersk skola, emedan de då skulie komma i tillfälle att jemföra Kristna läran med deras egen, och välja den -bästa. Jag kan icke tillerkänna barn nog skarpsinnighet för att anställa en sådan jemförelse, och mina motståndare synas vara af samma dem motsägande mening, då de gilla att Judeföräldrar icke göra valet för deras barn. Ville man vara lika samvetsgrann i andra ämnen, som Judarne berömmas för att vara, då de, i osäkerhet om den bästa religion, ej låta bärnen uppfostras i någon viss: så borde man för samma osäkerhets skull icke bibringa barnen någon bestämd lära i andra ämnen. Följden deraf skulle blifva, att man ej torde lemna dem bestämd undervisning i något ämne, och att en fullkomlig brutalitet skulle blifva följden af den stora liberaliteten. Man har äfven , såsom skäl för bifall till förslaget, anfört, att det i rikets och utländska tidningar skulle klandras, om Ständerna visade sig så illiberala som jag. Deremot synes mig att man snarare skulle nedsätta sig iandras mening, om man visade sig hylla en falsk upplysnings läror. Fäster man något afscende på tänkesätten i andra länder, så får jag t, ex. nämna, alt i Frankfurt äro vid samma läroverk särskilta lärare anställda, icke blott för den katolska och Luthe;ska religionen, utan äfven för de begge bekännarnes politiska historia, Vid våra skolor och gymnasier, såsom undetordnade läroverk, finnas deiremot icke så besksffade särskilta lärare. Man har trott det hafva varit bäst, om vi varit alldeles af med Judarne. Jag instämmer häruti; men icke derutinnan, att sedan man likväl fått dem hit, man skall bevilja dem sådara friheter, att de varda skadliga för våra landsmän. Mao har sagt sig känna flera aktningsvärda medlemmar ibland Judarne, Jag kan äfven säga det; Man fran Aftft man Las son datorn rena Ann RA