lar, så förenar jag mig med hvad Grefve Cron-
hjelm i ofseende härå yttrat. Utskottet synes haf-
va u!gått från den lika gamia som falska sats, att
vissa folkklasser hafva vissa medfödda venor, hvilka
de icke kunna öfvergifva. Jag tror, alt man ej bör
förgäta, att det ofiast är Jagarne som bilda ett
folas varor i lefnadssätt och förderf, och alt, om
lagarne fortfara att vara felaktiga, så bjuder man
förgafves till att ombilda vanorne, och klandrar
crättvist de senare för de förra skell. Då man
således stiftar lagar, som hindra Judarne att finna
sin utsome-t på ett naturligt oca andra faedborcare
lofgifvet sätt, så tvingar man fem ofta alt söka
devxna-gerom missbruk af de få återstående rättig-
heter, man lemnat dem, Då man t ex. förbjuder
dem att bosätta sig eller idkå stadigt naringsfång i
andra än vissa städer, är det då undravsvardt att
de. för att sprida sina varor, måste förse sig med
endast lätt gods, och på kringvandringar bortskack-
ra det? Jag bor att Jadarnes naturalisation visat
sig af nytta i ce länder der de varit fria. Jag vill
blott citera Nordamerika: der göres icke något af-
seende uppå, om medborgaren ar Juce eller tiulhör
någon avnan rebgionssekt: endast uppå, kuruvida
man vördar lagarna; hksäl stå moraliteten och in-
dustrien der på en långt högre punkt än den, dit
ett land, med den största strängbet mot aila kälta-
re, någonsin torde kunna hinva.
a, Talasen föreslog slutligen, att Jugar må äga bo-
sätta sig och vinna: burskap i hvilben stad fom
heist, inom Sverige förvärfva jud på landet, samt
obehindradt utöfva hvarje näringsfånr. I afseende
på Borgareeden ivstänide han med Hr v. Troil.
Hr von Hartmansdorff: Då mina motståndare
visal så mycken fördragsamhet mot Judarne, torde
de äfven behaga. visa någon fördragsamhet emot
Hr von Hartmansdorff, vare sig såsom Svensk med-
borgare eiler såsom innehafvare af eti embete, till
hvars åligganden både religicnens och den allmän-
na undervisningens vård höra, samt således tillåta
honom anföra några skäl till vederläggning af hvad
emot hans yttranden blifvit framstäldt. Man har
sagt, att det icke behöfdes tillhöra någon viss tros-
lära, för att äga rätt till undervisnirgs erhållande
har i riket. Milt yrkande går ej längre, än att
Judebarnen ej böra berättigas att inhämta deras
upplysning på bekostnad af våra Svenska Kristna
barn, hvilkas undervisning jag anser komma att
störas genom de förras deltagande deri på det fö-
reslagna sättet. Man har sagt, att Judebarns in-
tagande i skolan skulle bereda deras omvändelse
till Kristendomen. Det kan väl vara. Men våra
skolor äro icke;stiftade för att omvända Judarnes
barn, utan för att bilda våra egna. Man har trott
det vara nyttigt för barn af främmande religion att
begagna en Luthersk skola, emedan de då skulie
komma i tillfälle att jemföra Kristna läran med
deras egen, och välja den -bästa. Jag kan icke till-
erkänna barn nog skarpsinnighet för att anställa
en sådan jemförelse, och mina motståndare synas
vara af samma dem motsägande mening, då de
gilla att Judeföräldrar icke göra valet för deras
barn. Ville man vara lika samvetsgrann i andra
ämnen, som Judarne berömmas för att vara, då
de, i osäkerhet om den bästa religion, ej låta bär-
nen uppfostras i någon viss: så borde man för
samma osäkerhets skull icke bibringa barnen nå-
gon bestämd lära i andra ämnen. Följden deraf
skulle blifva, att man ej torde lemna dem bestämd
undervisning i något ämne, och att en fullkomlig
brutalitet skulle blifva följden af den stora libera-
liteten. Man har äfven , såsom skäl för bifall till
förslaget, anfört, att det i rikets och utländska tid-
ningar skulle klandras, om Ständerna visade sig så
illiberala som jag. Deremot synes mig att man
snarare skulle nedsätta sig iandras mening, om man
visade sig hylla en falsk upplysnings läror. Fäster
man något afscende på tänkesätten i andra länder,
så får jag t, ex. nämna, alt i Frankfurt äro vid samma
läroverk särskilta lärare anställda, icke blott för den
katolska och Luthe;ska religionen, utan äfven för
de begge bekännarnes politiska historia, Vid våra
skolor och gymnasier, såsom undetordnade läro-
verk, finnas deiremot icke så besksffade särskilta
lärare. Man har trott det hafva varit bäst, om
vi varit alldeles af med Judarne. Jag instämmer
häruti; men icke derutinnan, att sedan man likväl
fått dem hit, man skall bevilja dem sådara fri-
heter, att de varda skadliga för våra landsmän.
Mao har sagt sig känna flera aktningsvärda med-
lemmar ibland Judarne, Jag kan äfven säga det;
Man fran Aftft man Las son datorn rena Ann RA