och hallet upptagen af sma egna ministeriella. al-
färer, åtnöjde sig med att presentera Or Dupih för
herrarne vid kanslivätten, och att befalla en af si-
na sekreterare följa med honom till de andra dom-
stolarne. Domrarne, advokaterne och Hr Dupin
helsade på hvarandra; det var allt, som föreföll
dem emellan. Ministrarne, något förlägna öfver att Fr.
Dupin hade så litet att göt i
r, skickade honom till
kappridningarne i Epsom, der han trakterades och
herbergerades genom deras försorg, och fick förkla-
ring öfver hvad Black-legs och turf betydde. Der
fick han se Plenisso, den präktige, den snabbfotade
Plenisse, som ie öfver hundrade ädla rivaler
och vunnit åt
kortad från 1
Ae RAT 1.
lång och all:
Förgafves bafva visökt att få reda på nagra af des-
sin ägare I1GC,000 1.3; fIenisso, lor-
M adl
yotentiaire, en benämning, alltför
1
tung för ett så skönt djur.
sa lyckiiva infall, som Br Dujin srör ikring sig
med en så älskvärd jötthet ; men Fr Tallevrand
har i Loedon monopolium;å Fransysk qvickbet; nå-
pon sådan finnes der icke anvorinuda äv genom ho-
pum, af honom, och efter honom cch hvar och en,
som utan hans tillåtelse ville tränga sig mm po odet-
ifla mottagen, som på
1
ta gebit, skule biifva Ika i!
dip!omativns, Således har Hr Dupin icke haft an-
nan tillfredsställelse än den, som Ludvig Filips hof-
män och ministrar synas fika så mycket efrer, och
som i sjelfva verket är det stora skalet för alia
dessa resor till Eveland: nemligen att äta med för-
räma berrar, som icke skulle bafva invviterat ho-
vom före Julirevolutionen. Men ionsn dessa Fran-
syska resande bege sig ut för alt jåta veriden se
det tvnogna skick och det der rättfram, som går
an i Tuilerierne, borde de taga några Icktioner 4
konsten att lefva med folk, samt på ett vackert
sätt säga ingevting, coh låta lära sig dessa älskvarda
därskaper, hvarförutn ingen förtj: nst, den må va-
ra så utmärkt som helst, går fri irån ridikyl i ett
iand, der alit sällskapshf ör aristokratiskt. Saledes
är Kanslern, Lord Brougham, oaktadt sin höga
värdighet, och var redan innan han upphöjdes der-
tll, en fin serldsman, älskvärd, honvivant, och som
? 2 på ,
icke tager grofhet får sieffständigbet, dåtugt skick.
för enkelhet och natur. Också bar man 1 de siora
Whizarnes salonger, dit reformbillen beredt intrade
at monarkien Åf d. 7 Augusti, blifvit för-
vånad att böra Kungens vän och förtrogne, Kama
rens president, den man, som är ämnad alt styra
Frankrike vär tiers parti störtat Ludvid Filip från
ihronen, svara Lord Grey eller någon annan ädel
bordskaimrat, som höd horom, såsom det brukas i
England, att med sig dricka ett glas cherry: Men,
det är besynnerligt, man nickar mot hvarandra när
man dricker ett glas, och ni klingen icke, Di har.
Detta ni här har i syvnerhet gjort lycka. En an-
nan historia, i nästan samma familjera stil, hörer
till de minnen Hr Dupin efterlemnat innan sin af-
resa till Birmingham, Maechester och Liverpool,
hvilka ställen utsöra, som bekant är, det hjulspår,
hvari alla våra resande släpa sig. Jag har sett —
sade Hr Dupio — erkebiskopen af Canterbury.
Hav står sig godt, har ett pråktigt palats, lina se-
der; det är ev man comme il faut. Se det kan
jag kalla en erkebiskop! det är ingen sådan stacka-
re, som min biskop i Nevers, fattig d—l13 och lik-
väl vill man ta bonom från mig!
Wohigarne skulle gerva hafva velat göra sig arti-
ga mot Ar Dupin med ett aoktorsdiplom rOxford; men
sjelfva Hertigen af Wellington har icke ens kunnat
skaffa ett sådant åt Hertigen af Cumberland eller
prios Talleyrand. Det hade varit en stor ära för
Frankrike, alt se sin ambassadör beklädd med sam-
ma doktorshatt, som blifvit gifven åt Hrr Platof,
Blächer, Barclay de Tolly och Schwarzeoberg, och
som kommer att erbjudas åt prinsen eller: prinses-
san Lieven. Stora vegociationer hafva varit å fär-
de i detta hänseende. Akademikanslern var för sa-
ken, och gynnade kandidaten; ty Torys, missnöjda
med de fallna dynastier, som de tagit under sitt
beskydd, ä:;o mycket böjda för att göra sin fred
med usurpatörerne af god familj. Hertigen af Wel-
lipgton frågade häromdagen huru Fransmäaonens
Konung mådde: detta kan anses för ett erkännan-
de af monarkien af d. 7 Augusti. Man påstår till
och med, att han tillagt: en armd af 400,900 man,
en mängd soldater, och mycket lite frihet! i san-
ning, På segrarne när, gjorde icke Bonaparte sin
sak bättre.
ARE AAA
Enligt löfte meddela vi här nedanföre Hr Major E-
kenstams ytterligare svar på Hr Håkanssons Avmärk-
-. mm An am fändolonm Af HAr