och hallet upptagen af sma egna ministeriella. alfärer, åtnöjde sig med att presentera Or Dupih för herrarne vid kanslivätten, och att befalla en af sina sekreterare följa med honom till de andra domstolarne. Domrarne, advokaterne och Hr Dupin helsade på hvarandra; det var allt, som föreföll dem emellan. Ministrarne, något förlägna öfver att Fr. Dupin hade så litet att göt i r, skickade honom till kappridningarne i Epsom, der han trakterades och herbergerades genom deras försorg, och fick förklaring öfver hvad Black-legs och turf betydde. Der fick han se Plenisso, den präktige, den snabbfotade Plenisse, som ie öfver hundrade ädla rivaler och vunnit åt kortad från 1 Ae RAT 1. lång och all: Förgafves bafva visökt att få reda på nagra af dessin ägare I1GC,000 1.3; fIenisso, lorM adl yotentiaire, en benämning, alltför 1 tung för ett så skönt djur. sa lyckiiva infall, som Br Dujin srör ikring sig med en så älskvärd jötthet ; men Fr Tallevrand har i Loedon monopolium;å Fransysk qvickbet; nåpon sådan finnes der icke anvorinuda äv genom hopum, af honom, och efter honom cch hvar och en, som utan hans tillåtelse ville tränga sig mm po odetifla mottagen, som på 1 ta gebit, skule biifva Ika i! dip!omativns, Således har Hr Dupin icke haft annan tillfredsställelse än den, som Ludvig Filips hofmän och ministrar synas fika så mycket efrer, och som i sjelfva verket är det stora skalet för alia dessa resor till Eveland: nemligen att äta med förräma berrar, som icke skulle bafva invviterat hovom före Julirevolutionen. Men ionsn dessa Fransyska resande bege sig ut för alt jåta veriden se det tvnogna skick och det der rättfram, som går an i Tuilerierne, borde de taga några Icktioner 4 konsten att lefva med folk, samt på ett vackert sätt säga ingevting, coh låta lära sig dessa älskvarda därskaper, hvarförutn ingen förtj: nst, den må vara så utmärkt som helst, går fri irån ridikyl i ett iand, der alit sällskapshf ör aristokratiskt. Saledes är Kanslern, Lord Brougham, oaktadt sin höga värdighet, och var redan innan han upphöjdes dertll, en fin serldsman, älskvärd, honvivant, och som ? 2 på , icke tager grofhet får sieffständigbet, dåtugt skick. för enkelhet och natur. Också bar man 1 de siora Whizarnes salonger, dit reformbillen beredt intrade at monarkien Åf d. 7 Augusti, blifvit förvånad att böra Kungens vän och förtrogne, Kama rens president, den man, som är ämnad alt styra Frankrike vär tiers parti störtat Ludvid Filip från ihronen, svara Lord Grey eller någon annan ädel bordskaimrat, som höd horom, såsom det brukas i England, att med sig dricka ett glas cherry: Men, det är besynnerligt, man nickar mot hvarandra när man dricker ett glas, och ni klingen icke, Di har. Detta ni här har i syvnerhet gjort lycka. En annan historia, i nästan samma familjera stil, hörer till de minnen Hr Dupin efterlemnat innan sin afresa till Birmingham, Maechester och Liverpool, hvilka ställen utsöra, som bekant är, det hjulspår, hvari alla våra resande släpa sig. Jag har sett — sade Hr Dupio — erkebiskopen af Canterbury. Hav står sig godt, har ett pråktigt palats, lina seder; det är ev man comme il faut. Se det kan jag kalla en erkebiskop! det är ingen sådan stackare, som min biskop i Nevers, fattig d—l13 och likväl vill man ta bonom från mig! Wohigarne skulle gerva hafva velat göra sig artiga mot Ar Dupin med ett aoktorsdiplom rOxford; men sjelfva Hertigen af Wellington har icke ens kunnat skaffa ett sådant åt Hertigen af Cumberland eller prios Talleyrand. Det hade varit en stor ära för Frankrike, alt se sin ambassadör beklädd med samma doktorshatt, som blifvit gifven åt Hrr Platof, Blächer, Barclay de Tolly och Schwarzeoberg, och som kommer att erbjudas åt prinsen eller: prinsessan Lieven. Stora vegociationer hafva varit å färde i detta hänseende. Akademikanslern var för saken, och gynnade kandidaten; ty Torys, missnöjda med de fallna dynastier, som de tagit under sitt beskydd, ä:;o mycket böjda för att göra sin fred med usurpatörerne af god familj. Hertigen af Wellipgton frågade häromdagen huru Fransmäaonens Konung mådde: detta kan anses för ett erkännande af monarkien af d. 7 Augusti. Man påstår till och med, att han tillagt: en armd af 400,900 man, en mängd soldater, och mycket lite frihet! i sanning, På segrarne när, gjorde icke Bonaparte sin sak bättre. ARE AAA Enligt löfte meddela vi här nedanföre Hr Major Ekenstams ytterligare svar på Hr Håkanssons Avmärk-. mm An am fändolonm Af HAr