EnzUnder det År Dupin förstör sina sirnen I EngJard, roa sig Pariserbladen att för sin nyfikna publis besätta snart savdt ali: hvad denna i otabilliet tar sig Ull på andra sidan kanaten. ce har hvad en ef dessa jurnaler, genom sin publiestiska teleskop, nyliven observerat al denne bercimsde resgudes rörelser? Vi hafva låtit Er Dupin resa till 1 att vidare sysselsätta oss med hans färd, hvilken oland, utan vi ansågo helt enkelt såsom en hvila från presidientskapets mödor. Men att vara en notabilitet har det besvärliga med sig, att man hvarken får lefva, komma eller gå, som andra menniskor, och det hear rede talar att Er a INS xykursian Är börjar redan omtalas, att Hr Dupins exkursion är af högsta politiska vigt. Om några dagar får man säkert läsa i någon jurnal, att alliansen mellan de båda länderne blir ännu innerligare, genom dessa omedelbara kommunikationer mellan de utmärkta män, som stå i spetsen för deras angelägenheter, att oupplösliga band bildas genom detta utbyte af vänskapsbetygelser och de styrandes tankar. Sedermera skall man få höra insinueras, så der på långt hållt, att Hr Dupin kommit till London, för att fullborda hvad Lord Durham börjat i Paris: nemligen att utvidga grunden för quadrupelalliansen, och förbereda någon ny Europeisk händelse. Om vi ej misstaga oss, så är detta fraseologien, som begagnas vid dessa slags underrättelser. Salongerne i Paris skola återskicka den stora nyheten till Morvens kullar, och Nievre skall bli helt stolt, då det får höra, att dess utvalde deputerad är Lord Broughams vän och Hr Talleyrands rival. För att icke stanna efter våra medbröder , som det ibland händer oss i fråga om dettaslags vigtiga uppenbarelser, hafva vi hört oss före, och se här resnitatet af hvad vi fått veta, icke rörande meningen med denna resa, men om sättet huru den gått till. Att börja med läste vi i Times, att Hr Dupin, som vid detta tillfälle gjorde sin första utflygt till England, kommit dit för att passera en månad, och taga kännedom af landets lagar och inrättningar: att Hr Taileyrand erbjudit honom rum i sitt hotel: att han vägrat begagna detta anbud, för att bättre kunna äga sin frihet, och icke behöfva sätta sig i några besvärliga förbindelser. Men denna artikel är icke af Times sjelf, som är för klok att tro År Dupin på en månad kunna lära, hvad Lord Brougham knappast vet; den kommer icke från ambassaden, ty det vore en verklig trolöshet; artigheten i sista strofen visar tillväckligt hvem som är författaren. Några dagar derefter läste vi i alla tidningar, att Hr Dupin blifvit presenterad vid Konungens lever och på couren hos drottningen. Det är emot etiketten att omtala hvad som blifvit sagdt vid sådana tillfällen. Det var annars samma dag, som filosofien — för att tala med Journal des Deb. — och kyrkan stridde med hvarandra om Konun5 ens öra. Hofvet lyste af guld, diamanter, uniformer och granna drägter. Midt bland all denma rikedöom väckte Kamarens anspråkslösa kostywa:(hvilken till och med synes oss en anakronism, ty det. finnes i denna stund ingen Kamare) icke det rivsaste uppseende, om icke så vida. att en af Plate.