ves fuse döslhaeccod all. wan mening nar ndast varit elr san icke, då Joudarne skola vistas i landet. bör bevölva dem, för det första, tiilfälle til uppfostras ech för det asvdia tll försörjninvg. Jag begär alevremiss. Ur edersehjöld: Jag är till stor del förekommen af den stta värda fölaren, med hvilken jag förenar meg. Det otvifvelaktst, att de Judiska fö: Hvilka tillaga sina barn att begagna kiis!na . feriverom til ärnagifva, att de lemnat åt barnen sjöfve ant fenvöra båda ieligionerna och velja, bvilkendera de sva antaga. Derigenom att men bivcrer dem on skolans beaagnen hindrar man dem sår des äfven Irån att afsöga si2 den Judiska och omvända: Gl den Kristna läran. I fordpa tider sökte mev omsäsda tll Kristna relieionend med eld och svärd; wan sträfvandet att bivdra från öfvergä gen tll den tro, man sjelf avser vara iden rälla ch anda ee da så Iggörande, är helt och bållet vitt. Mas har fruktat att Judebarner, vid up Oo . in X 4 utöfiivg p af de reliutösa bruken, skulle störa de hvarföre man kan förmoda H 4 öfrige. Jag vet icke att så shkulie ske: men om det inträffade, så blefve i säkerliven ett sådavt barn afvisadt från skolan. Man hör vidare sag, all kristina lärare icke skulle kurna förrana enligt Juda sren, och att Judelarnen således skulle komma att sakrva lämplige förmaning r. Men de to Guds bud äro jost för den s: ska at! hvarje religionskirare ville något mera än som savr hålla sig vid detta thema, nemligen lagen; och jag tror icke att samhället derpå skulle förlora. Vidare har menu påstått, att barnet icke har nytta al de lärdomar det inbamtat i skolan, ifall dessa ej urderstödjas 1 förädr.huset. Men om denna privcip sku!le strängt tillämpas, så frukter jag att man foge utesluta en mängd kristna barnzy emedan olyckligtvis fle.e exempel gifvas på sådane familjer, uti bvilka barnen hemma visst iche kunna erhålla någon styrka för de läror, de i skolan mottaga. Jag önskade sålede:, att Utskottet må vidblifva dess gjorda tilstyrkande, och anser det rödvänpdiet, art Judebarven få tillfalle inhbimta kunskap om vår religion, på, det de må inse dess företräde. Fiib. Cederström avsåg föremålet för den för reslagna tillåtelsen för Judebarn icke sara stt be reda dem Ull omvändelse, uan erdast det, attsamhällets ordning fordrar, att medlemmarre daaferhålla undervisning och uppiysnivg, på det de icke för samhället må blifva skodlige. Flere gifves visserligen, som, fastän de sjelf:e varit uppfostrade i kristna l5ran, Jikväl låtit sine barn fritt välja den tro de ville antaga. Vi äro icke bland dem, som tro att vår religion är den enda saliggörande. Det är katolikerne som äga en sådan föreställning. Vi tro a!t man kan blifva salig i hvilken tro som helst; och vågot skäl för att försöka göra proselyter fivoes alltså icke: Hr Friherren ville bifalla betänkandet af rättsgrunder; och kunde icke finna, mera hinder emot Judarnes inträde i skolan, än i kyrkan. Att åter, såsom Grirefve Cronhjelm yrkat, utsträcka deras rättigheter till bedrifvande af borgerliga näringar i städerne eller rätt till besittning ef jod å landet, ansåg han icke lämpligt. Älven om de icke finge blifva Riksdagsmän, komme de dock ett skatta till arfvode för Riksdagsmsr;ooch de böra ej närmare införlifvas med natonen. Denna sekt är en slägt-sekt, hvars egenheter skilja den från all fullständig gemenskap med hvarje annat folkslag. Hr von Troil hade äfven med ledsnad hört de satser, som blifvit yttrade af Föredragarden för uppfostrirgsärencerna. Alt, såsom Hr von Hartmansdorff yttrat, lärjungen skulle inför lärarne åberopa, att hans far tror annat än hvad som läres; tviflar jag; vilja lärarne inlåta sig i en sådan polemik, torde lika lätt med barn af Kristna föräldrar, vid budordens förklarande, kunna fås den invändning, alt deras föräldrar bruka göra tvertom. I olikhet med Br Stats-Sekretereren för eklesiastikärendersa, trodde han, alt Frälsarens exempel, blott gerom dess moral:ska skönhet, skulle äga nog kraft att verksanrt kunna framställas äfven för dem, som, S tro på det öfvermenskliga deruti. Men då den värde talaren slutligen gått så långt, att ban trott, det andaktsöfningarne skulle öfvergå till ett gyckel, såvida Judiska barn skulle få vara pnärvarande, för jag, yttrade talaren. förklara, att detta är ett af de få ämnen, hvaruti jag vågar åberopa egen erfarenhet. Jag har en längre tid haft nära befattmnino med en skala hyaruti; hide Kristna ach Tand; grunden naa Judaismen; och j:g skulle nästan örfo