ves fuse döslhaeccod all. wan mening nar ndast
varit elr san icke, då Joudarne skola vistas i lan-
det. bör bevölva dem, för det första, tiilfälle til
uppfostras ech för det asvdia tll försörjninvg. Jag
begär alevremiss.
Ur edersehjöld: Jag är till stor del förekom-
men af den stta värda fölaren, med hvilken jag
förenar meg. Det otvifvelaktst, att de Judiska
fö: Hvilka tillaga sina barn att begagna kiis!-
na . feriverom til ärnagifva, att de lemnat
åt barnen sjöfve ant fenvöra båda ieligionerna och
velja, bvilkendera de sva antaga. Derigenom att
men bivcrer dem on skolans beaagnen hindrar
man dem sår des äfven Irån att afsöga si2 den Ju-
diska och omvända: Gl den Kristna läran. I ford-
pa tider sökte mev omsäsda tll Kristna relieionend
med eld och svärd; wan sträfvandet att bivdra från
öfvergä gen tll den tro, man sjelf avser vara iden
rälla ch anda ee da så Iggörande, är helt och
bållet vitt. Mas har fruktat att Judebarner, vid
up Oo . in X 4 -
utöfiivg p af de reliutösa bruken, skulle störa de
hvarföre man kan förmoda
H
4
öfrige. Jag vet icke
att så shkulie ske: men om det inträffade, så blefve i
säkerliven ett sådavt barn afvisadt från skolan.
Man hör vidare sag, all kristina lärare icke skulle
kurna förrana enligt Juda sren, och att Judelar-
nen således skulle komma att sakrva lämplige för-
maning r. Men de to Guds bud äro jost
för den s:
ska at! hvarje religionskirare ville något mera än
som savr hålla sig vid detta thema, nemligen lagen;
och jag tror icke att samhället derpå skulle förlo-
ra. Vidare har menu påstått, att barnet icke har
nytta al de lärdomar det inbamtat i skolan, ifall
dessa ej urderstödjas 1 förädr.huset. Men om den-
na privcip sku!le strängt tillämpas, så frukter jag
att man foge utesluta en mängd kristna barnzy e-
medan olyckligtvis fle.e exempel gifvas på sådane
familjer, uti bvilka barnen hemma visst iche kunna
erhålla någon styrka för de läror, de i skolan mot-
taga. Jag önskade sålede:, att Utskottet må vid-
blifva dess gjorda tilstyrkande, och anser det röd-
vänpdiet, art Judebarven få tillfalle inhbimta kunskap
om vår religion, på, det de må inse dess före-
träde.
Fiib. Cederström avsåg föremålet för den för
reslagna tillåtelsen för Judebarn icke sara stt be
reda dem Ull omvändelse, uan erdast det, attsam-
hällets ordning fordrar, att medlemmarre daafer-
hålla undervisning och uppiysnivg, på det de icke
för samhället må blifva skodlige. Flere gifves vis-
serligen, som, fastän de sjelf:e varit uppfostrade i
kristna l5ran, Jikväl låtit sine barn fritt välja den
tro de ville antaga. Vi äro icke bland dem, som
tro att vår religion är den enda saliggörande. Det
är katolikerne som äga en sådan föreställning. Vi
tro a!t man kan blifva salig i hvilken tro som
helst; och vågot skäl för att försöka göra prosely-
ter fivoes alltså icke: Hr Friherren ville bifalla
betänkandet af rättsgrunder; och kunde icke finna,
mera hinder emot Judarnes inträde i skolan, än i
kyrkan. Att åter, såsom Grirefve Cronhjelm yrkat,
utsträcka deras rättigheter till bedrifvande af bor-
gerliga näringar i städerne eller rätt till besittning
ef jod å landet, ansåg han icke lämpligt.
Älven om de icke finge blifva Riksdagsmän, kom-
me de dock ett skatta till arfvode för Riksdags-
msr;ooch de böra ej närmare införlifvas med na-
tonen. Denna sekt är en slägt-sekt, hvars egenhe-
ter skilja den från all fullständig gemenskap med
hvarje annat folkslag.
Hr von Troil hade äfven med ledsnad hört de
satser, som blifvit yttrade af Föredragarden för
uppfostrirgsärencerna. Alt, såsom Hr von Hart-
mansdorff yttrat, lärjungen skulle inför lärarne å-
beropa, att hans far tror annat än hvad som läres;
tviflar jag; vilja lärarne inlåta sig i en sådan pole-
mik, torde lika lätt med barn af Kristna föräldrar,
vid budordens förklarande, kunna fås den invänd-
ning, alt deras föräldrar bruka göra tvertom. I
olikhet med Br Stats-Sekretereren för eklesiastik-
ärendersa, trodde han, alt Frälsarens exempel, blott
gerom dess moral:ska skönhet, skulle äga nog kraft
att verksanrt kunna framställas äfven för dem, som,
S tro på det öfvermenskliga deruti. Men då den
värde talaren slutligen gått så långt, att ban trott,
det andaktsöfningarne skulle öfvergå till ett gyc-
kel, såvida Judiska barn skulle få vara pnärvaran-
de, för jag, yttrade talaren. förklara, att detta är
ett af de få ämnen, hvaruti jag vågar åberopa egen
erfarenhet. Jag har en längre tid haft nära befatt-
mnino med en skala hyaruti; hide Kristna ach Tand;
grunden
naa Judaismen; och j:g skulle nästan ör-
fo