Grefve Spens förklarade sin mening vara den, att
stånden må kunna gemensamt öfverlägga, men att
intresset ej bör tjena till grund. för deras beslut.
Grefven uppläsie derefter, ur sitt förslag till ny
Rikscgags-ordning, 1:sta artikeln, om Riksens Stän-
der 1 a:lwänker, 2:dra artikeln, om Landskaps-Tin-
gets sammansättnicg, och, af 3:dje artikeln om Riks-
dagens sammavsältning, 15, 16, 17 och 22: 4f6.,
jemte tullhörsede motiver.
Fiib. Ordföransen erkände, att dessa förslag vitt-
na om djupsinng forskning och oförtruten möda,
men befarade att de blefvo mirdre verkställbara,
ech deriemie, ati san kunde komma till målet på
en mindre obazad väg och genom mindre genom-
gripande medel.
Doemprosten Holmström förmodade ock, att dessa
förslag skulle möts alltför många svårigheter, och
tillika bortrycka historiska grunden för vår repre-
sentation. Helive ville han, med Professor Agardh,
bibeballa nuvarande ståndsfördelnirg, tillfredsställa
de orcpresepterade, förenkla formerna och samman-
föra Stinden på en eller tvenne kamrar, deck med
personsl minskning, åtminstone för tillfället.
Protessor Agardh hade föresatt sig enahanda än-
damår cm Grelve Spens, men på en genare bana.
Nå
Landska: stivget ebj de visserligen en vacker och
tänkvird ide. Men afven en nedre och en äfre ka-
mare skulle lämpligen uttrycka den framdrifvande
ech åte-bållande kraften, och med förändringen in-
skränkt till repiesentationens form och representan-
ternes avtal. Derföre biträdde talaien Domprosten
Holmst: öms mening i fråga om verkstalligheten, och
ätnöjdes, för sin del, att arbeta på den bestående
grundvalen. i
Biskop af MWingärd uppfyllde med nöje den pligt
att göra rättvisa åt Grefve Spens afsigter och be-
mödenden, men hade från början fästat sig vid den
föreställvivg att vi ej kallats till nyskapning, utan
blott till utbildning, sysnerligen gerom de mest be-
fogades upptagande 1 representationen. Frågorne
blefve såleces: hvilka äro de? och hvar skola de
få plats: — De sednare splitternya representatio-
nerna hade cj heler gjort alla belåtna. Landskaps-
Tingen röjde en ädel princip, och visade sig jemväl
2 tillämpningen på en nyttig sida, såsom förutsät-
tande införandet af municipal-inrättnincar. Men
att i detta glest bebodda och föga befolkade land,
med den större folkmassans tämliga likgiltichet för
allmänna ärender och troligen fortfarande obekant-
skap der med, göra provincial-ständer till valkam-
rar och dymedelst konstituera ett slags För-Riks-
dag, syntes nöstan nog mycket vågadt, för att kun-
na eller böra lyckas.
Hr Brakel fonr Giefse Spens? af sant medbor-
gerligt pit framkallade förslag fikväl vera så Gjupt
ingripande, att bar arsåg sig böra aflägga all fan-
ka på möjligheten att söka tillämpning af dess huf-
vudgruader. Han erkände och beklagade svårighe-
erna af våra kostsamma och framför allt ocdrägligt
långa iiksmöten: men denna olägenbet härrörde ic-
ke så mycket från representationsformen, som fast
mera från arbetssättet och förhantglingarnes utsträck-
ning ända till de minsta detaljer. Talaren tillstod
dessutom sin fruktan för ministe:ialsystemet, och
detta förslag skulle möjligen rakt leda dertill.
Frih. Ordföranden hemställde, om icke man främst
borde rådfråga Regeringsformens 81 S. och, enligt
dess anvisning, bedöma förslagets nödvändighet, nyt-
a och verkställbarhet.
Domprosten Holmström tillstyrkte att, äfven för
redandet af en större allmänhets begrepp öfver sa-
ken i hela dess vidd, Utskottet måtte anmoda Gref-
ve Spens att till trycket befordra sitt betänkande
och förslag angående representationsättets förbätt-
ring. Detta bifölls af Utskottet enhälligt, hvarvid
Grefve Spens åtog sig att sjelf om tryckningen
ragga försorg.
Öfserlaggningen i ämnet skulle för denna gång
i vila. .
Ut supra,
er In fidem.