gen i fyra stånd eller kamrar, hvilken . man . velat
tillerkänna ett uråldrigt ursprung, varit lika till-
fällig, som partiel och successif. Slutligen biträ-
der jag Riksdagsmannen Botvid Jonssons motion
om ofrälse säteri-ägares intagande på riddarhuset.
Dertill gifves ock en historisk grund. Ännu i Ko-
nung Erik den XIV:des; tid funnos frälse och fri-
borne. Den Adeln, som af ålder hade ansett sig
skild från Landskaps-förbunden, kallades : friborne;
det frälset, som uppkommit genom skattens öfver-
gång till rusttjenst, var ännu ej förblandadt dermed
och. skulle, efter närvarande tidsskick, hafva innefat-
tat ofrälse ägare icke blott af säterier, utan äfven
af frälsehemman. Huru man än betraktar Stånds-
formen i äldre tider, skall man ej kunna upsöka
några fixa eller stabla förhållanden.
Professor Agardh: det vackraste element i vår Re-
presentation är utan tvifvel vårt Bonde-stånd. Det
representerar en skön och vigtig idg, — - nationa-
liteten i folkets ursprungliga lynne, skick och se-
der. Derföre böra ock säteriägande bönder höra
dit, och aldraminst förpassas till Riddarhuset.
Hr Cedersehjöld: jag vlistyrker de stoheldre de-
ras införlifvande med Bonde-ståndet, som de äro få,
och. deras väljande till Riksdagsmän måste förutsät-
ta jemförelsevis öfverlägsna egenskaper.
Friherren Ordföranden: att uppspäda Bonde-
ståndet med främmande: vore både otillbörligt och
skadligt; men detta är ej fallet med säteriägande
bönder, hvilka äro ungefär detssmma som frälse
binder. Det historiska skälet förlorar äfven sin
kiaft, då frälsehemmans ägare bland allmogen un-
der den: a Riksdag blifvit intagna, icke på R.dda:-
huset, utan i Bondeståndet.
Som aftonen var långt framliden afbröts för i
dag öfverläggningen och utskottet åtskildes.
U: supra.
in fidem
J. V. Walerius.
Fortsättning e. a. g.