manternas anspråk, på sådant sätt att man ej fak-
tiskt uteslutar dem, som stå intagne på papperet.
Detta kan lätt blifva händelsen med Bondeståndet,
om af de nya Riksdagsmännen ej särskilt ståad for-
meras.
Hr Cederschjöld: Alla intressen äro represente-
rade — men personernes intresse ej derigenom till-
fredsstäldt. Sättet att föslika så mångas önsknin-
gar återstår att utröna. Arbetet på två kamrar
medför en viss animositet, ett begär att motverka
och besegra hvarandra. Behandlingen deremot in-
om fem åtånd skulle, till det helas skada, nog myc-
ket lätta bifallet, hvyartill blott erfordrades trefem-
tedelar, i stället för nu trefjerdedelar, oberäknadt
att ingen fråga då kunde förfalla, såsom nu sker,
när stånden stanna Två mot Två.
Biskop af IWingård.: En stilla och långsam öf-
verläggning behöfves här. mer än någonsin. Vi äro
likväl inpi ämnet. Hvad fabriksanläggningar angår,
finner jag dem ganska naturliga på landet, der de
gynnas af vattendriftslägenhbeter och ringare lef-
nadskostnad; och ea stadsmannanäring bör väl ej
uteslutas från representationen, fastän hon med be-
hörigt tillstånd och med det allmännas vinst utom
staden utöfvas. Inrättningen af flera än fyra stånd
rubbar, enligt min tanka, enhetsprincipen, som for-
drar ej allenast tillfalligt lika form, utan äfven be-
stående lika intresse.
Hr Thörn: Gerna medger jag fabrikanterna in-
träde i Borgareståudet. Sådana finnas redan nu i
flera städer, och lyda der under Hallrätt, men få ej
välja eller väljas.
Frih. Ordforanden: Jag ville ej se förändrad
ståndens genuina egenskap af stånd; och derför kan
jag ej helier rösta för a:lmänna valbarheten, hvil-
ken dessutom aldrig möjligen biefve så allmän, att
hvarje individ representerades.
Hr Sahlin: Hvarje Svensk man, som lemvar bi-
drag till staten, bör kunna föra det allmännas ta-
lan, och ej ställas under medborgares förmynder-
skap; och hvarje intresse vore ej väl represenvteradt,
om från des bevakavde uteslötes individer med
kunskaper och upplyseiog till egengom.
Professor Agardh: Ehuru jag vid representation
fäster det b-grepp, att intresset, ej personerna. bö-
ra representeras, erkänner jag dock vissa medbor-
gareklassers rättmätiga anspråk att vinna intrede,
nemhgen orcp:esenterade jordbrukares och fabri-
kanters. De kunna emellertid ej sammanföras i ett
femte stånd, då de elibegge äga erahanda intressen.
Grefve Spens: Diskussionen omfattar ämnen
alltför vigtiga att summariskt eller på en dag af-
afgöras. I samma stund som stå: den organiseras
på två kamrar, försvinner det skadliga af stånds-
intresset. Jag upprepar ännu: Skola stånden bibe-
hål!as såsom idder — då bör ock formen bevaras.
Skall åter ståndsfördelningen blott irnebära ett kor-
rektif mot främmande intressens intagavde — då
kan formen förändras.
Hr Cederschjöld : Bäst synes mig att i nuvaran-
de fyra stånd inpassa de orepresenterade, låta stån-
den samlas till öfverläggning på en enda kamare,
men ej förmena dem att stadga sina beslut särskilt.
Hr: Björk: Jag hyser inga tvifvelsmål om Borga-
re-ståndets liberalitet att emottaga dem, som genom
yrken och ivtressen kunna tillhöra ståndet, och än-
nu möjligtvis belinnas orepresenterade.
Hr Egnell: Jemte det jag förenar mig med Frib.
Ordföranden, i fråga om hemmansägare af allmo-
gen och fabriksidkare på landet, får jag hemstalla
om icke ofrälse possessionater kunde distriktvis in-
tagas I Bonde-ståndet, hvars valrättigbet såmedelst
ej kränktes eller ens rubbades.
Professor Agardh: Om de fyra stånden, såsom så-
dana, försvinna, skola i samma stund deras i grund-
lagen försäkrade privilegier bortfalla; och detta re-
dan rärmar sig tull ett slags revolution. Men de-
ras form och deras privitegier hindra dem ej att
sammanträda till öfverläggnivg på en eller tvenne
kamrar. i
Biskop af IWingård: Målet är att främja och vår-
da allmänna intressen, som dock bestå af många
enskiltheter. De tre stånden väljas. Ridd. och A-
dem är obetaget alt alven organisera sig ger om val.
Stwrdep äro tamsyskon inom fadernehuset samhället.
Br Brakel: Min öfvertygelse i denna sak har, jag
tillstår det eppriktigt, lärge-varit sväfvende. Hvad
Biskop af Wingörd yttrat, instämmer vära med mi-
na åsigter; likväl önskade jag inhämta fuliständiga-
re kännedom af Grefve Spers förslag.
V. Talwaoven Jon Jensson: Våra gamla fyra
stivd kunna väl icke än betraktas om utlefvade,