skäl för sin resa; Om han nödgas siyrka, att han; har medel till dena bestämda resaps kostnad, och alt hans. fräjd är ob!aoderlig, så är allt, hvad för närvarande kan göras, gjordi, och kringvandringarns Vv skulle säkert då markbart afiaga. Alt vidtaga Uessa åtgärder, borde ej ötverstiga vederbörandes hvarken förmaga eller skyldighet. Åldermän och Embeten utfärda numera ej resepass, hvilket torde böre nämnas. Hvad som i den irsända uppsatsen ordas om ifrån landet inflyttande barn, om gossarnas avtal på verkstäderna, om onus för fattigvården om. san villber ej om någon riktiz sakkännedom. — Hvarföre skulle ej en landtgosse med tiden tå blifva exa duglig handtverkare, såväl som ep då!lg präst eller tjensteman, wller tvertom? Huru kan ens, i vära Uiberala tider? sådant sättas i fråga. Men jag ber om förlåtelse att jag tviflar på uppgiftens riktighet, om inflyttningar ifrån landet; huru det förhåller sig i småstäde: na, lemnar jag derbhän, men iror att uppgiften äfven der slår felt. Äfven så torde det gå, med rekompans, eller akkord för battre mans barn. Jag har i 20 år haft verkstad, och har endast haft en gos:e från landel, hvarest fadern var naringsidkare, ej landtbrukare; äfven hafva mina gossar, med få, undantag, varit bättre mans barn, och så är förhållandet med många handiverkare jag käåoner. Eijest ar ej ovanligt med bättre folk, att de först då. för sina gossar söka plats hand: verkslära, när dessa äro äumhufvuden, eller odurtiga till studier och handel; och likafullt göra föräldrarne pretentioner på, :lt gossarne skall visas artighet och kurtis, samt linna det hårdt, att de skola arbeta som vi handtverkare göra, ifrån hittida om mnorgonen till qväl!en, utan tycka att de böra sysselsättas blott några tirumar, ungefär som i skolav och! jerstemannalifvet. — Hvad de oinnämde hussysslorna beträffar, är detta dmoe så många gånger idisladt, att det äckler, och ej är värdt orda derom, att om en och anpan bhandtva ksmästare finnes, som så iitet förstår sin egen fördel, att han ej bättre kan anvanda sina lirgossar, bevisar det ingenting i det hel; elitid finves det något brokigt fir i hjorden — Och f fetugväraen, bura vill ioasändaren bevisa att handtversszesallerna (2) fabriksgesällerna, hvilket noga bör observerus) med deras hustrur och barn belasta deu. Jag uppiaasar till bevis af denna wppaiit; jag ör öfvertygad att dessa personer ej skola upptaga mer, än högst eit par pre. af fattignummern, om de ens göra det. — Aldrig hafva stat eller stad blifvit så litet besvärade med fattigvård, ei!er hvad vård sem helst, som för handtverkare, varv sig mästare, cestller, lärlingar, eller deras bustrur och barng men varken min tid eller min förmåga tilliater mig utföra deana afdelninz af mitt ämne som jag ville. Enadast ännu detta: Vi handtverkare nödgas allud vara vår egen lyckas smed, och om någon lycka äges som handtverkarc, hafva vi derlöre endast att tacka Gud och oss sjelfvaz att vi som statsborgare hafva skydd till If och eger dom, behöfva vi väl ej vara mera tacksamma för än andra skaltdragande medborgare. ) Oaktadt alit hvad staten gjort för fabrikerna. ANNONSER: