skäl för sin resa; Om han nödgas siyrka, att han;
har medel till dena bestämda resaps kostnad, och alt
hans. fräjd är ob!aoderlig, så är allt, hvad för när-
varande kan göras, gjordi, och kringvandringarns Vv
skulle säkert då markbart afiaga. Alt vidtaga Ues-
sa åtgärder, borde ej ötverstiga vederbörandes hvar-
ken förmaga eller skyldighet. Åldermän och Embe-
ten utfärda numera ej resepass, hvilket torde bö-
re nämnas.
Hvad som i den irsända uppsatsen ordas om i-
från landet inflyttande barn, om gossarnas avtal
på verkstäderna, om onus för fattigvården om.
san villber ej om någon riktiz sakkännedom.
— Hvarföre skulle ej en landtgosse med tiden
tå blifva exa duglig handtverkare, såväl som ep
då!lg präst eller tjensteman, wller tvertom? Huru
kan ens, i vära Uiberala tider? sådant sättas i frå-
ga. Men jag ber om förlåtelse att jag tviflar på
uppgiftens riktighet, om inflyttningar ifrån landet;
huru det förhåller sig i småstäde: na, lemnar jag
derbhän, men iror att uppgiften äfven der slår felt.
Äfven så torde det gå, med rekompans, eller ak-
kord för battre mans barn. Jag har i 20 år
haft verkstad, och har endast haft en gos:e
från landel, hvarest fadern var naringsidkare,
ej landtbrukare; äfven hafva mina gossar, med få,
undantag, varit bättre mans barn, och så är för-
hållandet med många handiverkare jag käåoner.
Eijest ar ej ovanligt med bättre folk, att de först
då. för sina gossar söka plats hand: verkslära, när
dessa äro äumhufvuden, eller odurtiga till studier
och handel; och likafullt göra föräldrarne preten-
tioner på, :lt gossarne skall visas artighet och kur-
tis, samt linna det hårdt, att de skola arbeta som
vi handtverkare göra, ifrån hittida om mnorgonen till
qväl!en, utan tycka att de böra sysselsättas blott nå-
gra tirumar, ungefär som i skolav och! jerstemanna-
lifvet. — Hvad de oinnämde hussysslorna beträffar,
är detta dmoe så många gånger idisladt, att
det äckler, och ej är värdt orda derom, att om
en och anpan bhandtva ksmästare finnes, som så ii-
tet förstår sin egen fördel, att han ej bättre kan
anvanda sina lirgossar, bevisar det ingenting i det
hel; elitid finves det något brokigt fir i hjorden
— Och f fetugväraen, bura vill ioasändaren bevisa
att handtversszesallerna (2) fabriksgesällerna, hvil-
ket noga bör observerus) med deras hustrur och
barn belasta deu. Jag uppiaasar till bevis af denna
wppaiit; jag ör öfvertygad att dessa personer ej
skola upptaga mer, än högst eit par pre. af fattig-
nummern, om de ens göra det. — Aldrig hafva
stat eller stad blifvit så litet besvärade med fat-
tigvård, ei!er hvad vård sem helst, som för handt-
verkare, varv sig mästare, cestller, lärlingar, eller
deras bustrur och barng men varken min tid el-
ler min förmåga tilliater mig utföra deana afdelninz
af mitt ämne som jag ville. Enadast ännu detta:
Vi handtverkare nödgas allud vara vår egen lyckas
smed, och om någon lycka äges som handtverkarc,
hafva vi derlöre endast att tacka Gud och oss
sjelfvaz att vi som statsborgare hafva skydd till If
och eger dom, behöfva vi väl ej vara mera tacksam-
ma för än andra skaltdragande medborgare.
) Oaktadt alit hvad staten gjort för fabrikerna.
ANNONSER:
