deles oduglig, inlemnades till Konungens Befallningshafvande en-af åtskilliga Hemmanwsägare i orten undertecknad skrift, hvaruti framställdes angelägenheten, att Bränvins-bränningsrättigheten; åtminstone för några månader, blefye jordbruskarcn upplåten — och att underdånig anhållan derom hos Kongl. Maj:t måtte göras, till beredande af möjlighet för honom, att på det fördelaktigaste sätt kunna använda så beskaffad säd. Uti en af deputerade från särskilta orter i länet sammansatt komitt, som borde meddela sitt yttrande öfver årsväxten samt behofvet af nnodsättnings-anstalter m. m., förevar äfven frågan om bränvins-brännings-förbudet, hvars upphäfvande, åtminstone för någon kortare tid, yrkades af alla de öfrige, med undantag blott af deputeraden från Bergs socken, som lärer varit af en motsatt mening. — Det var säledes icke på eget föranledande, utan i följ d af en till Konungens befallningshafvande formeligt ingifven, af allmänna tänkesättet understödd ansökning, som Herr Landshöfdingen — Adlersparre hos Kongl. Majestät gjorde en underdånig framställning 1 ämnet, hvilken hade den påföljd att bränningsförbudet för trenne månader inställdes. — Så mycket sagdt — för att ådagalägga, att ofvanbemälde Riksdagsfullmäktige saknat anledning att, inför allmänhetens domstol, söka hvälfva den moraliska ansvarigheten på Hr Landshöfdingen för en åtgärd, som blifvil påkallad af Provinsens Iunevånare sjelfve. — I afseende åter på sjelfva frågan, harman svårt att tro, det Landet förlorat något genom tillåtelsen ellery vunnit något genom förbudet att bränna. Då rättigheten att tillverka bränvin icke innefattar ett tvång dertill, synes ett förbud i rämde afscende icke behöfligt för någon annan än den, som icke kan vara sin egen förmyudare, och till en sådan tingens ordning måtte väl åtminstone våra Representanter icke vilja föra oss? — För alla andra medför Bränvins-Brännings-förbudet en stor olägenhet, så länge sjelfva varan cj kan undvaras och dess införsel från andra orter är tillåten, dels emedan den stora mängden af Landets befolkning fördenskull beskattas af någre få SpekuJanter, som draga den egentliga vinsten af förbudet, oeh dels emedan jordbrukaren derigenom är hindrad, att kunna förädla — och såmedelst till ett icke alltför stort un derpris alfsätta — sin frostskadade spanmäl, hvartill vi dare kommer den visserligen icke minsta oligenheten, att han för Ladugården måste sakna de af Bränvins-Bränningen härflytande fördelar. — Här är ej afsigten, att inläta sig i någon strid om nyttan eller skadau af bränvinsbränningen, hvilken, både i anfall och försvar, är ett ämne för en skickligare penna än Insändarens, utan man har endast i få drag velat göra redo för en opinion, som 1 allmänhet gjort sg gällande inom denna landsort, och hvilken det icke lyckats upphotsmännen till förut åberopade artikel att rätt uppfatta; och är det derföre med tillfredsställelse man erfarit, att, Riksdagsfullwäktigen för Norra delen af Jemtland icke deltagit i sagde artikel. Till slut bör man bifoga den påminnelse, att den i Sundswall för Jemtlands räkning upplagde spannmål, såsom producerad i de södra orterne, icke varit andvändbar till utsäde för denna provins, och att priset derå var högre, än hvartill matkorn 1 enskill väg khunde uppköpas både inom och utom landet, 1 grund hvaraf densamma på goda skäl kunnat anses såsom umbärlig för Vinet; — Och churea förlidet års skörd visserligen utföll ganska svag, bar dock spannmål varit alt tillgå för ett drägligt pris, jemföreisevis med föregående missväxtår, såsom 1812, 1821 och 19831. Numera är såuings-tiden förbi, och jorden, sasom vanligt, besådd, utan att någon förlägenhet om frö-korn blifvit förspord; och då matkorn för närvarande säljes af Handlande i Sundsvall till 8 1-2 å g9 Rdr rgs tunnan, visar sig ingen anledning, alt befara någon brist eller ovanlig dyrhet på säd wHwnder sommarmånaderne. Flvsäindaren, som hyser den öfvertygelse, att någon lycksalighet icke ligger i skapade ultvägar tili skuldsättning, der nöden ick e gör en sådan alldeles oundviklig, kant således ej inse, alt Hr Banmishöfd ngen Adlersparre gjort sig saker till det emot Lonom äfven 1 detta alsvende framställde klander. Östersund den söte Maj 18 34