at det kortare sammandrag alt hans yttrande Ul Presteståndets pro!dkoll den 15 April, i frågan om de såkallade Domkyrkotunnornas återflyttande från Upsala til Hervösands stift, hvilket refereras sålunda: Hr Prosten Björkman gillade motionen, och ansäg Upsala Domkyrka ganska väl kunna underhållas och prydas utan dessa tunnor, vid wlfälle få sill ylirande in extevso infördt i detta blad, för att redovisa motivesna till sin afsigt i denna fråga. Yttrander lyder som följer: Bescgrad ar de i detta betänkande anförda skäl stadnade jag i Alim. Besvärsoch Ekonomi-Utskuttets plenum vid majoritetens mening. Visserligen önskade jag redan då att kunna tänka annorlunda. Jag fann det så enligt med min hböjelse och så culigt med min skyldighet, att såsom cn representant frår Erkestiftet framför allt söka befrämja dess domkyrkas fördel. Men alla tyckets och partisinunets konsiderationer måste gifva vika för de rättsgrunder, som denna gång voro så bestämdt talande för Hernösands Stiftskyrka. Jag har sedermera, ledd af samma konsiderationer, för mig framställt ämnet till nogare begrundande; Jag har, väckt af förebråel-s us röst, sedan fiera gåvger begrundat saken, men tvertemot hvad jag önskat icke kunnat komma till något annat resultat. Jag bar derföre tröstat mig dermed, att Erkestiftets presterskap och Upsala Akademi och stad, öfvertygade om den sannolika orättvisan af de 134 Domkyrkotunnoruas bibehållande, aldrig kulle sörja öfver deras förlust. Upsalas herrliga tempel. skola de såga, bör ej en gäng befizchus med misstanken, än mindre med den härda beskyllniugen alt på Ikroösands stiftskyrkas bekostnad underhållas och prydas. Atergif de efter all sann likhet med sättvisa ice bördade tunnorna; Domkyrkanus öfriga tillgångar och statens frikostighet skola nog ändå upprätthålla och än vidare försköna det herrbiga riksmonumentet. Men hvilka äro väl de i Utskottets betänkande anförda så talande och öfvertygande skälen? ee framställas af historien om första uppkomsten af Sverzes Domkyrkotunnor såsom ett bidrag al hvarje församling till sin c2ch stiftskyrkas och silt eget Biskopssätes underhåll; de bekrättas af dylika bördesfrågors seser fordom vid andra Superintendeubers förvandliug till Biskopsdömen t. ex. då Wermiands Domkyrkotunnor, som förr tillföllo Skara Domkyrka, sedan tilldömdes Karlstads stiftskyrka; och de motvägdes slutligen ej heller af hehotvet. Man har sagt, att Domkyrhkotunnorna äro statsanslag, cj stiftsafoift. Hi-torien visar dock, att, om de än kunna kallas statsanslag, vore de iikvät ursprungligen fertclade på . hvarje församling att betala till sin egen stiftskyrka. Scdan Gustaf d. I indragit de kända 2-3:delarne af tionden och dermed gjort ett snart sagdt revolutionärt siut på hyrkornas under Papisrmen samlade rikedomar och rik-domskällor, stadgades cj långt derefter, att af de indragna medlen, som då kallades kuvgaelier kronotionde, skulle såsom ersättning utur alla kyrkohe: bergen vissa tunnor utgå till Domkyrkornas, kyrkornas och huspitalens m. m. underhall. Till följe deraf anordnades utur hvarje församlings kyrkoherberge ett bestämdt tunntal först tll dess egen kyrkas vin och bygenadssäd, så till dess Domkyrkas bebof cch dernäst tll underhåll af länets hospital m. m. Och aldrig hon härvid någon sådan sammanblandning i fråva, som att t. ex. erkestiltets socknar skulle underhålla Strengnäs stifts Domkyrka, chHer tvertom. Hade sålunda Hernösands Biskopsdöme då fuanmts, visserligen hade dess stiftskyrka och Biskopssäte också falt all: sina tillydande kyrkoherbergens anordnade Doumkyrkotunnor anslagne till sitt eget underhåll. Ehura va HBernösands stift är en -ednare tids inrättning, bör derföre ej nekas detsamma en rättvisa, som det i fordna tider skulle hafva erhållit. ElHer om en socken i våra tider skulle fördelas uti ne, skulle väl då vinoch byggnadssäden anses böra endast tillhöra den sockendelen, uti hvilken gamla kyrkan ligger. Man har också sagt, att ingen föreskrift finnes, huru dowikyrkotunnorna böra utgåfrån kyrkoherbergena; men föreskristen finnes, om ej skrifiligen, dock i verkligheten. Om man nemligen jewuför gamla kyrkoherbergenas antal t. ox. i orkestiftet, med antalet af domhkyrkotunnorna dersiädes, så skall man finna, alt ur hvarje erkestiftets tillydande kyrkoherberge utgingo bestämdt två tunnor till Dowkyrkan, likasom ulur alla ett koutrakt tillydande kyrkoherbergen be tämdt 1 tunna till kontraktsprosten. Man torde ock invända, att deuna rätivisa anordning, alt nemligen hvarje stiftskyrka och Biskopssäte skulle underhållas af kungstiouden från hvarje -tiftet tillydande kyrkoherberge, numera cj är allmän, då t. ex. en del af Dalslands Domkyrkolunnor ännu inflyter till Skara Domkyrka, i stället för att tillfalla Karlsstads stift. Jag medgifver detta och säger: beali possidentes, men inser cj rättvisan efter änuu gällande gamla grunder för denna afgiit. Skulle dessa grunder allmänligen upphäfvas, då inser jas nogsamt, hvilka nya bäst svarade mot nutidens begrepp om rättvisa; de nemligen att alla rikets Domkyrkotunnor äter indrogos till statsverket, och efter ny af behofvet bestämd och fastställd fördelning årligen derifrån åter utbetaltes till alla Rikets stiftskyrkor och Biskopssäten; men härom är icke nu fråga. Hvad slutl. med åsidosättande af anspråkens rättmätighet endast behofven angår, så inser jag visserligen, att Upsala Domkyrka äfven kan behöfva dessa ifrågavarande 24 tunnor, men jag tror att Hernösands stifts kyrka behöfver dem ock så, äfvensom jag tror att Upsala tempel äger så stora anspråk ä extra statsanslag, att de i behofvets stund aldrig kunna eller skola nekas, hvilket icke torde vara händelsen med Hernösands stifts kyrka. Jag har ansett oundvikligt för mig alt auföra detta, icke för att dermed yrka på andras omdöme, utan för att försvara mitt handlingssält inom Utskottet. För öfrigt får jag tillägga, att jag, om nägorsin, vid detta tillfälle önskade, det jag gjort falska slutsatser, och gerna ser, alt andra för Upsala Domkyrka mera gynnande sanna asigter kunna göra sig gällanaAa