er. Till och med det sista året förvarar ett märkligt exem-
pel härpå. ;
-— Sammanfattningen af Hushålls-sällskapet, sådant det var
ämnadt att blifva, med en fastare grundval för pröfnings-
komiteer och markegångs-komitten, och med alla de sär-
skilta nu mellanåt förekommande länskomitterna, samt möj-
ligtvis framdeles med de af Indelningsverket beroende, till
en enda korps, hvilken just derigenom, och genom sitt til-
lika ägande nära sammanhang med sjelfva National-lagstift-
ningen, kunde blifva dugligt sammansatt: — detta är det
vigtigaste syftemålet med det förslag till landskapsting, jag
här nedan går att framställa.
Jag har härvid sökt andvika, för det nya landskapstinset,
såväl den lagstiftningsåtgärd, hvarigenom våra landskapsla-
gar fordom blefvo sins emellan olika, som äfven den admi-
nistrativa, hvilken sedermera misskrediterade sjelfva land-
skapsprincipen hos regeringen. Detta förslag är således på
intet vis det af municipal-styrelse.
Utom de spridda och bristfälliga inrättningar i afseende
på sedlighet, fattigvård och mera dylikt, som Sverge redan
äger, har man vid Riksdagar och i tryckte skrifter föresla-
git organiserandet af nästan alla styrelsens lägre instairser
municipalt, så väl i de större som mindre kommunerna. Af-
ven författaren till ofvannämde, Utsk. meddelade, afhandliug
upptager denna inrättning i sin vidtomfattande plan. Och det
tyckes på fenomerna iandra Europeiska stater, som om tide--
hvarfvet vore på vägem att föredraga en sådan ändrad form
framför det ecmbetsmannavälde, hvartill man fordom med
framgång sträfvade. I sig sjelf kostar kanske municipal-
styrelsen mindre, men om den verkligen blir ändamåäls-
enligare, derpå kan man åtminstone änna tvifla. Aldra-
minst torde den vara passande för nuvarande Sverge, der
man dagligen ser, huru knappt någon vill ålaga sig, utan
särskilt arfvode, den minsta allmänna befattniug. Till så
stor öfvergång, som hvarje ändring af styrelseforim, måste
stater långsamt uppfostras. Det är alldeles intet påräkne-
ligt, att hvar och en af kommunerna inom sig besitter äm-
nen till municipalråd. Och ingen styrelseform kan vara
sämre, än den municipala, då personalen är oduglig cHer
tvungen. — Det är af dessa orsaker, och just för att före-
bygga Landskapstingets framtida öfvergång till en admini-
strativ myndighet, bredvid den enligt Reg. Formens Y. 46
från Konungamakten åtgående, som jag har sökt göra pro-
vinsföreningarne så stora, som det med lokalens fordringar
har varit förenligt; de! innefatta alltid minst ett utaf de
närvarande länen, eeh ibland tvenne, der folkets syssel-
sättning, äfvensom landets egenheter, hafva synts mig nå-
gorlunda gemensamma, och der afståndet till samlingsorten
icke har behöft blifva för storts — — — ——- —- —
I allmänhet bör ett förslag till en representations-förän-
dring rubba så litet som möjligt, och helst icke det minsta,
utaf förhållandet emellan verkställande makten och folket.
En stor del af de vid sednare årens Riksdagar ingifne för-
slager — och, ibland de i detta KonstitutionsUtskott bord-
lagde, särdeles det ofta ofvan omtalta Lignellska — synas
mig grundade på en alldeles motsatt princip, och Trepre-
sentationsändringen sjelf der vara minsta delen utaf en
plan till vida större rubbningar i nuvarande förhållanden.
Samma ändring är troligen ensam nog stor, för att i de-
cennier blifva en from ööskan; frågan, om 1809 års sty-
relseformer böra gifva vika för det utländska begreppet om
Ministerer; är till sin npatur en hel annan, högst vigtig,
fråga; just derföre bör den ock särskilt väckas af dem, som
för den nitälska. Blifrer representationsformen den som
först ändras, och sker detta ändamålsenligt, så hoppas jag
inom mig, att 1809 års öfriga inrättningar skola praktiskt
vederlägga inför en nöjd nation en stor del utaf de tad-
lande omdömen, man nu någongång hört fällas öfver dem,
RiksdagsOrdningen är således egentligen den af våra
grundlagar, i hybken jag går att föreslå större ändringar.
Skulle förslaget godkännas, så bör visserligen äfven Rege-
ringsformen öfverses; — jag smickrar mig med det hopp,
att knappt någon enda väsendtlig ändring deruti behöfver
göras. — Redan vid 18og ärs Riksdag, när RiksdagsOrd-
ningen först debatterades, anmärkte i Borgareständet en le-
damot, hvars namn undfallit mig, att denna grundlag in-
nefattade tre hopblandade delar, en konstitutionell, som
bestod i ganska öfverflödiga afskrifningar af regeringsforms-
paragrafer; en annan, som borde höra till den då särskilt
af Konstitutions-Utskottet äskade representationsstadgan;
ech slutligen en tredje, som han kallade ceremoniell. De
paragrafer, som höra till sistnämda del, har jag ansett
mig kunna nästan alldeles förbigå. Formerna för debatten,
propositionen, voteringen, protskollet, m. m. kunna uppta-
gas oförändrade i en ny RiksdagsOrdning. Endast uti för-
hällandet emellan Utskotten och Plena blifver en ändring,
genom Riksdagens cuklare erganisation, på en gång möjlig
och nödvändig.
Utdrag af bref från norra orterne af riket
med sista posen:
Luleå den 5 Juni. Häv bafva vi rysligt kallt
och intet korn är uppe.