Tan sasom diilnen till stiuRSdadsSSsHan. AeAddlNl Utdl dena Oo sak tror jag första villkoret för den representationsförändring, hvilken här i Sverge skulle kunna tillstyrkas, vara: Riksdagsmännens väljande på landskapsting, under sammankomster, der verklig stalsmannasysselsättning ägt rum. Språnget är vidare för stort — orimligt mycket för stert, åtminstone under det tidehvarf af egoism, som nu är, och sem länge skall blifva, uti verlden — ifrån medborgarens vanliga egoistiska sysselsättning till den vidsträckta och vigtiga befattningen att stifta lag, kontrollera styrelseverk, förvalta riksfinanser. Menligheten häraf låter känna sig, buk än man för öfrigt organiserar representationen. Embetsmannen medförer, till sin första Riksdag, åtminstone sin embetsmannaåsigt. Icke embetsmärnens riksdagsmannaförmåra, om man ock hos dem alla förusätter klart naturligt förstånd och humanistisk bildning under ungdomsåren, hvilar för öfrigt, någon gång på fortatta studier under mannaåldern, men merendels på bekantskapen med det litteratur urrogat, som pericdiska pressen lemnar. Intetslag af allmänna ärender hafva de handlagt, aldrig praktiskt inöfvits att hägkomma det betänkliga dervid, när på en gång deras röst affordras i de för samhället aldra vigtigaste mål. Större stater, än vårt fädernesland, hafva årligen reprepresentationssammankomster. Der bildar sig, bredvid den egoistiskt sy-selsatta mängden, en egen korps valkandidater, som äfven under mellantiderna af deras representantkall med uppmärksamhet följa de allmänna ärendersa. Äfven denna bildning kan blifva, och har nägon gång blifvit, aristokratisk, om icke till natur, dock till resultat. Sverge kan icke hafva, och bör aldrig få ärliga representationer; — hos oss finnas långa mellantider utan Riksdagsmannaskola; — likväl sammankallar man, vid våra riksmöten, en större mängd än annorstädes, och fordrar snarare mer, än mindre statsmannakunskaper, eftersom nästan ännu flera slags frågor, än avnorstädes skola förekomma. Dock ännu ett annat, vida större skäl kan uppgifvas för återinförandet af landskapsting i Sverge. Ända till Weasarnes tid, till och med under deras första århundrade, igenfinner man denna inrättning i det fordna Sverges histaria; dess spår anträffas nästan öfverallt uti det närvarande. Naturligt hos hvarje fritt folk, har den i alla Germaniska stater varit urgammal; hos oss har den, med framgång i sekler, kämpat emot den konsolidations-, eller rättare centralisations-anda, hvaraf sednare tider begynte lifvas, och fordra gemensamhet i allo för statens alla delar. Två fiender hade den härvid, utom ceptralisationsandan: monarkers och aristokraters envåldslust, samt cxemplet af en centralt bildad kyrka. Dess svagaste, dess i sanning högst bristfälliga sida var uppsökt: man hade i många menniskoåldrar klandrat den olikhet i kriminal-lag, som uppsprungit från provinsdelningen, och hela nationen erkände — hvarje opartisk måste erkänna — riktigheten af detta klander. Från fordrandet af gemensam kriminal-lag hade man öfvergåtlt Ull det af gemonsam civil-lag; äfven detta kunde till alla delar försvaras. Rikets behof af en kraftfullare styrelse, till värn emot yttre fiender och mäktiga våldsverkare inom landet, slutligen kanske äfven några provinsuppror under NVasarne, satte ytterligare provinstinget, såsom administratif makt betraktadt, i misskredit hos Rikets regering, och höfvidsmannastyrelsen, utgången ifrån monarken, begynte småninzom att bli den öfvervägande och enda. Icke heller detta kan med fog klandras. Men här hade man bort hafva stannat, och här stannade man äfven i sjelfva verket ganska länge. Ännu årbundraden efter införandet af Christoffers Lands-lag, och långt efter sedan, blott inom härader och ståder, ctt spår återstod utaf den gamla utbildade municipalform, som nu är till så stor del uti glömska begrafven, — anade den i dess ställe uppväxta embetsmanna hierarkien icke möjligheten af en senare tids s ystematiskt centraliserade ekonomiska lagstiftning; äfven idten om ett gemensamt skattlägguingssystem var knappt i stånd att vinna burskap. Och just från denna tid förskrifva sig våra andvändbaraste ekonocmiska författningar; så länge den tiden varade, var det, djup ianka i våra kameralbildningar, ehuru visserligen redan då till formen chaotiska. Ju mer det industriellas inflytande tillteger, ju farligave är bildandet af ekonomiska lagar, gemensamma, der de borde varit partiella. Må hvar och en Svensk mans medvetande säga honom, hvad bana, som, under de sista hundrade åren, Sverges regering — det vill här säga: sammanfattningen at Riksdag, Konung och Embetsmyndigheter — i detta afseende har beträdt, och om det, under den sista menniskoåldern, har skett mer eller mindre, än under de föregående! För min del beklagar jag ctt sådant förhållande, men skall alltid erkänna dess ursäktlighet. Ty behörigt iakttagande af det lokala i ckonomisk lagstiftning, är nästan alldeles omöjligt, så länge nationens provins-röst ej låter höra sig; — det är med audra ord — så länge cj ett landskapsting finnes, med petitionerande rättigheter, men derföre ej med afgörande, utom när särskilta uppdrag blifyvit gifne, alltid dock med utbildad form, och med verklig verksamhets-sfer. Redan före år 1809, och ännu mer efteråt, har också en organ för folkets önskningar i ckonomisk väg, och särskilt för provivsrösterna, emellanåt tyckts utgöra både styrelsens och nationens önskan. Det är väl icke ur mannaminne, att ideen: Hushållssällskap, sådan den år: 1809 uppfattades, ägde dermed ett högst intimt sammanhang ) Den hale, dessförutan, visserligen ej omfattats med den allmänna 1itver, som skedde. Hushållssällskapet har sedermera, genom fullkomlig saknad af ett valsätt, som kunde: berättiga till talan för provinsen, och i synnerhet genom brist, ofta på verksamhets-sfer, och alltid på myndighet, nedsjunkit till ett föremål för stats-lyx; och redan har, när styrelsen velat höra provinsrösten, man behöft bilda andra komitewa— :) Hr Mannerstams, J., Mcmorial om Hushålls-sällskap, hvilket med tillstyrkande missiv till -Kongl. Maj:t 1509 äfverlemnades, omtalar förslag til! hushållsanstalter, hvilka direkt skulle kunna ingifvas från länshushållninegs-säl