Tan sasom diilnen till stiuRSdadsSSsHan. AeAddlNl Utdl dena Oo
sak tror jag första villkoret för den representationsförän-
dring, hvilken här i Sverge skulle kunna tillstyrkas, va-
ra: Riksdagsmännens väljande på landskapsting, under
sammankomster, der verklig stalsmannasysselsättning ägt
rum.
Språnget är vidare för stort — orimligt mycket för stert,
åtminstone under det tidehvarf af egoism, som nu är, och
sem länge skall blifva, uti verlden — ifrån medborgarens
vanliga egoistiska sysselsättning till den vidsträckta och
vigtiga befattningen att stifta lag, kontrollera styrelseverk,
förvalta riksfinanser. Menligheten häraf låter känna sig,
buk än man för öfrigt organiserar representationen. Em-
betsmannen medförer, till sin första Riksdag, åtminstone
sin embetsmannaåsigt. Icke embetsmärnens riksdagsman-
naförmåra, om man ock hos dem alla förusätter klart na-
turligt förstånd och humanistisk bildning under ungdoms-
åren, hvilar för öfrigt, någon gång på fortatta studier un-
der mannaåldern, men merendels på bekantskapen med det
litteratur urrogat, som pericdiska pressen lemnar. Intetslag
af allmänna ärender hafva de handlagt, aldrig praktiskt in-
öfvits att hägkomma det betänkliga dervid, när på en gång
deras röst affordras i de för samhället aldra vigtigaste
mål.
Större stater, än vårt fädernesland, hafva årligen repre-
presentationssammankomster. Der bildar sig, bredvid den
egoistiskt sy-selsatta mängden, en egen korps valkandidater,
som äfven under mellantiderna af deras representantkall
med uppmärksamhet följa de allmänna ärendersa. Äfven
denna bildning kan blifva, och har nägon gång blifvit, ari-
stokratisk, om icke till natur, dock till resultat. - Sverge
kan icke hafva, och bör aldrig få ärliga representationer; —
hos oss finnas långa mellantider utan Riksdagsmannaskola; —
likväl sammankallar man, vid våra riksmöten, en större
mängd än annorstädes, och fordrar snarare mer, än mindre
statsmannakunskaper, eftersom nästan ännu flera slags frå-
gor, än avnorstädes skola förekomma.
Dock ännu ett annat, vida större skäl kan uppgifvas för
återinförandet af landskapsting i Sverge. Ända till
Weasarnes tid, till och med under deras första århundrade,
igenfinner man denna inrättning i det fordna Sverges hista-
ria; dess spår anträffas nästan öfverallt uti det närvarande.
Naturligt hos hvarje fritt folk, har den i alla Germaniska
stater varit urgammal; hos oss har den, med framgång i
sekler, kämpat emot den konsolidations-, eller rättare cen-
tralisations-anda, hvaraf sednare tider begynte lifvas, och
fordra gemensamhet i allo för statens alla delar. Två fien-
der hade den härvid, utom ceptralisationsandan: monarkers
och aristokraters envåldslust, samt cxemplet af en centralt
bildad kyrka. Dess svagaste, dess i sanning högst bristfälliga
sida var uppsökt: man hade i många menniskoåldrar klandrat
den olikhet i kriminal-lag, som uppsprungit från provinsdel-
ningen, och hela nationen erkände — hvarje opartisk måste er-
känna — riktigheten af detta klander. Från fordrandet af ge-
mensam kriminal-lag hade man öfvergåtlt Ull det af gemon-
sam civil-lag; äfven detta kunde till alla delar försvaras. Ri-
kets behof af en kraftfullare styrelse, till värn emot yttre
fiender och mäktiga våldsverkare inom landet, slutligen
kanske äfven några provinsuppror under NVasarne, satte
ytterligare provinstinget, såsom administratif makt betrak-
tadt, i misskredit hos Rikets regering, och höfvidsmanna-
styrelsen, utgången ifrån monarken, begynte småninzom att
bli den öfvervägande och enda. Icke heller detta kan med
fog klandras. Men här hade man bort hafva stannat, och
här stannade man äfven i sjelfva verket ganska länge. Än-
nu årbundraden efter införandet af Christoffers Lands-lag,
och långt efter sedan, blott inom härader och ståder, ctt
spår återstod utaf den gamla utbildade municipalform, som
nu är till så stor del uti glömska begrafven, — anade den
i dess ställe uppväxta embetsmanna - hierarkien icke möj-
ligheten af en senare tids s ystematiskt centraliserade eko-
nomiska lagstiftning; äfven idten om ett gemensamt skatt-
lägguingssystem var knappt i stånd att vinna burskap. Och
just från denna tid förskrifva sig våra andvändbaraste e-
konocmiska författningar; så länge den tiden varade, var det,
djup ianka i våra kameralbildningar, ehuru visserligen re-
dan då till formen chaotiska.
Ju mer det industriellas inflytande tillteger, ju farliga-
ve är bildandet af ekonomiska lagar, gemensamma, der de
borde varit partiella. Må hvar och en Svensk mans med-
vetande säga honom, hvad bana, som, under de sista hun-
drade åren, Sverges regering — det vill här säga: sam-
manfattningen at Riksdag, Konung och Embetsmyndighe-
ter — i detta afseende har beträdt, och om det, under den
sista menniskoåldern, har skett mer eller mindre, än under
de föregående! För min del beklagar jag ctt sådant förhål-
lande, men skall alltid erkänna dess ursäktlighet. Ty be-
hörigt iakttagande af det lokala i ckonomisk lagstiftning,
är nästan alldeles omöjligt, så länge nationens provins-röst
ej låter höra sig; — det är med audra ord — så länge cj
ett landskapsting finnes, med petitionerande rättigheter, men
derföre ej med afgörande, utom när särskilta uppdrag blif-
yvit gifne, alltid dock med utbildad form, och med verklig
verksamhets-sfer.
Redan före år 1809, och ännu mer efteråt, har också en
organ för folkets önskningar i ckonomisk väg, och särskilt
för provivsrösterna, emellanåt tyckts utgöra både styrelsens
och nationens önskan. Det är väl icke ur mannaminne,
att ideen: Hushållssällskap, sådan den år: 1809 uppfattades,
ägde dermed ett högst intimt sammanhang ) Den hale,
dessförutan, visserligen ej omfattats med den allmänna 1it-
ver, som skedde. Hushållssällskapet har sedermera, genom
fullkomlig saknad af ett valsätt, som kunde: berättiga till
talan för provinsen, och i synnerhet genom brist, ofta på
verksamhets-sfer, och alltid på myndighet, nedsjunkit till
ett föremål för stats-lyx; och redan har, när styrelsen ve-
lat höra provinsrösten, man behöft bilda andra komite-
wa—
:) Hr Mannerstams, J., Mcmorial om Hushålls-sällskap,
hvilket med tillstyrkande missiv till -Kongl. Maj:t 1509
äfverlemnades, omtalar förslag til! hushållsanstalter, hvil-
ka direkt skulle kunna ingifvas från länshushållninegs-säl-