att denna berättelse syntes nog osannolik, vidgick
Norström, att:hah tagit sykorgen från flickan, duck
utan att nyttja våld, och icke heller i afsigt att
behålla densamnia.. Då flickan sprang bort, hade
Norström derefter ropat åt henne att vänta, då hon
skulle återfå sin korg, men, när hon ej gifvit akt
derpå, beslutat sig att stadna qvar på stället, för
att afbidå, om ej någon skulle infinna sig för att
efterfråga sykorgen. Orsaken, hvarföre Norström i
hörjan förnekat, att han hade den i sina händer,
kunde han deremot ej annorlunda förklara, än att
han, uppskrämd genom flere personers eftevfrågnin-
gar, ej vetat hvad han i siv förvirring skulle säga.
Aktor, som tillkalkats under loppet af ransak-
ningen, yrkade, att Norström måtte, såsom förvun-
nen att hafva begått rån, dömas att mista lifvet;
men Kämnersrätten förklarade i sitt utslag: att som
Norström iecse vore emot sitt nekande öfverbevist,
att hafva med våld åtkommit den ifrågavarande
sykorgen, och bhka litet kunde sägas hafva densam-
ma svikligen tagit, så vore hans förbrytebe ej alt
anse svårare än snvalleri. — Norström kan således
sägas ha fått korgen för godt köp.
——