na särskilta försigtigbetsmått vara af nöden. Här deremot är intet sådant i fråga, Mitt brott, om det är någet, är det mest offentliga af alla, och består i en skrift, ingifven till en auktoritet. samt dessutom särskilt tryckt. Det måste förblifva sådant det är, kan ej af mig ändras, och några vittnen ha aldrig varit i fråga, lika litet som någon annans delaktighet desi. Hvad helst jag gjort för och fter denna skrifis författande, hör ej dit; min ko:respondans, mina samtal med andra menniskor, mina hemligheter, ifall jag ägde några, angå ej målet; domaremakten, som bar det om händer, har icke ens med en tanka vidrört något annat af mina enskilta eller offentliga förhållanden, an denna skrift. Hvad slags laglig Peller förnuftig anledning har då den verkställande makten, att håga eiter en sak, som domstolen icke ansett tillhöra sig, och som aldrig kan komma att tilihöra Öfverståtbäl!are-Embetet Det har icke en gång ursäkten af enskilt agg. ty jag bar med dessa embetsmän ingenting Obytt. Blott den ömkligaste undfailenhet för en, för ögonblicket betydande, förföljares sliegaude insinutoner, kan vara skäl dertilll Är detta ett skäl, som kan gilla till dess ursäkt icför ev sömnande mynd: 2hket? — Beklagiigen bar det gällt imtör Hofrätten; jag vågar dock vara öfvertysad. att det ej i skall gälla inför Eders Maj:t. Lagen säger, alt efter landssed må dömas, der ej beskrefven tag finns. Jag skulle då kunna anföra, att t. ex. Revistonssekreteraren Friberre Ludvig Doije, är 1515, fävgsl-d och cömd för otillbörligt skisfsätt met si: kortrapar t, Rosenqvist af Akershuit och Noterien a samt Kapten Boman, likaledes dömde vil urbota straff för tryckfrihe:sbrott, ej underkastades någon sved at cet våld och den smålek, man odistat påälaega mig: att de utan hinder oche vittnen fingo emottaga besök och bref, afsända sådana, till och med så ut; ja, att Friherre Anciarsvard, likasoro jag, anvklagad för Majestätsbrott, icke ens hiänrtades. Landsseden är sålunda för mig, och om allmänna föreskrifter fionas, hvärom Öfver-Ståthållare-Embetet talar, så har det uppeobort ofverträdt dem, autvogen 1 anseende till ofvernnämde personer, eller i nseend till mig. Den omtalade insivuktionen förbjuder att handtera den ena Jönsen hardare in den andra. Den ingqvisitoriska bel indi us man låter 8 en siymt, miz undergå, bar säledes rkeo af lag, natutlig billi gäur, och allt ens vanils konstitutipi dessa gru nder, är detungen är pligiig att stvra, och lagen onellt samhälle icke stödjer si : a godtyc:e, och godtycke är va ta, som hk att be tralla. jag endast boböfver anföa gastafliga sannlag man ej rida, fö att erhålla den upprättelse, Flyg NG at trönkia sambhåll.vo:dom som icke a allen vast jag, men den k fordrar. Jas an! h: iller i underdaämehet 3 uppt äfvaodet ar alla de tvi inESn syren, man vidtazit emot mig, som ej direkt alse mit qvarbolande i famgelse till cess dom fall; ; att ÖtverStå: häljar e -Embetet måtte äliggas uppgifva: på hviisa skäl fakta det stöder sitt förfarande, hvtuka lagar, som berättiga det till ens någon enda af sina åtgärder emot mig, utom den, att hålla mig förvarad, och att dess förklaring hbäröfver mätte blifva mig kommunicerad, äfvensom Hof-Rätsens, ifall den infordras. i Med djupaste undersåtelig vördnad trohet och nit framhärdar Stormägtigste Allernådigste Konung, Eders Kongl Maj:ts underdånigste och tioplig