nom sina -ptibud, vore. ett bländverk, Representationens pligt deremot är det att uttrycka den allmänna opinion, som i ämnet utbildar sig under dagliga folklifvets åskådande af de allmänna tilldragelserna, helst. när kända fakta utvisa, att regeringen icke är så noga underrättad om förkållanderne genom den lägre: administrationen. Talaren öfvergick derefter till den framställning, att Sverige borde söka erhålla stora, snällseglande fregatter i stället för de mindre rörliga linieskeppen; kustförsvaret bör grundas på så välen föreniog med de slörre krigsskeppens rörelser, som med landtarmdens. Ångbåtar böra anskaffas för bogsering; en del af bestyckningen och bemanningen bör äfven kunna till lands användas; vid flera af de vigtigaste kustorter (Göteborg, Karlskrona, Westervik, Söderköping, Stockholm, Gefle. Sundsvall) böra färdig ga delar af allt virke m. m samt styckena förvaras, att vid behof sammansättas och med orternas sjöfolk och beväring förses. Om nu härjemte en del mindre dugliga, större krigsskepp försåldes, så funnos medel redan tilhäckliga för flottans behof. Angående landtförsvaret, ansåg talaren det vara en allmän opinion, att kavallerivapnet måste grundas på en ständigare öfning, än fotfolket. Likväl kunde de one dyra värfvad2 kavalleriregementerna omorganiseras, så alt betydliga utgifter besparades. Infanteriregementerna kunde under fredstid nedsättas till 300 man, alldetstund, vid in!rälfad! krig, ej mer än 3 gammal stam behöfves, för att kunna i lede:na våga insätta I något öfvad och 3 oöfvad beväring. Haraf blefve en följd, att 17,000 men ivdelt infanteri blefve i fred tillv äcklist. Vid krigets utbrott kunde, genom beväringsklassernas tillkomst, uppställas 60,000 man infanteri, utom Norrska truppar, 5 a 6000 man kavalleri, .d a 10,000 man exe:cerad siöbevärmg för skärgårdsflottan, 5000 man artilleri; beväringen inberäknad, 0. s. v. Yrkade återremiss. — V. Talmanoen J. Jonsson ordade för örlogsflottans bibehållande i sitt närvarande skick, och fallmanhet ansåg han representationen kunna tryggt påräkna, att Kovgl. Maj:t bäst är i tillfille att bedöma, hvilta mått och steg som för fö:svarsverket äro m. st lämpliga. — Viklund Hkaledes. — Strindlund fästade uppmärksamheten mindre på Å. Danielssons framstälning, än på syftet i motionerna, nemligen att inskränka värfvade tropparnes personal, samt indelta arvmeens och beväaringens förläggande turvis till vaktbållnivg i hufvudstaden. Han framställde härvid det menliga inflytande, som sådant skulle medföra å moraliteten bos landets bevärlngsungdom. I fråga om sjöförsvaret, trodde Dn Oo han, att de af A. Danielsson föreslagna nya fregatter och ångfartyg ingalunda kunde för in! :et anskaffas. Talaren förmente, alt beväringssvstemets utsträckning illa stode tillsamman med kommittenternas önskningar. I händelse af krig, fortfor talaren, äro alla förbundve, alt deltaga uti försvaret, och om fienden ännu en gång skulie nalkas vår gräns, vill jag, ehuru gammal, gå honom till mötes; tv lefvande skall jag aldrig blifva Ryss. -— Ståndet fann för godt alt betänkandet bifalla. Ytterligare förekom Stats -Utskottets utlåtande (N:o sin) i i anledning af Kongl. Matts nåd. proprosition till BR. St. angående afskiifning it Upsala akademis skuld till Riksgä!l dskontoret för erhållet lån till nya Bibliotekshuset. Custaf Larsson från Stockholms län. afgaf ett skriftl. anförande, deri haa väl biföll Utskottets förslag om prolongation af betalvingster minen, men kunde ej gilla någon nedsättning i räntan. Flere af ståndet instämde uti Hans Janssons, vid betänkandet fogade 1eservation. I samma anda talade Strindlund m. fl. — Återremitterades. — Öfrige under detta plenum föredragne Utskottsbetänkanden blefvo, dels ånyo bordlagde, dels utan diskussion bifallne. -(Stats-Utskottets utlåtanden till och med N:o 131)