ra en stäm och en kärna för Beväringen. Men detta förslag mötte ett allmänt motstånd hos det hedervärda Bonde-ståndet, hvartill ock kom, att kunnige militärer upplyste, det vår Indelta arme till fots, som utgör ungefär 22,000 man, ech hvaraf nära 2,000 numror hållas vakanta till regementernes musikkorpsers och underbefälets aflöning, icke är större, än att den mycket väl behöfves såsom stam för Beväringen, isynnerhet om alla fem klasserna deraf skulle kallas till vapenöfning Talaren trodde slutligen, att Utskottet på grundade skäl afslagit motionen. Lektor Bergqvist talade äfven. — Allmänna Besv.och Ek.-Utskottets betänkanden N:o .54 och 535 biföllos efter kort diskussion. Hr Grefve Gustaf Löfvenhjelms motion om en författnings utfärdande, hvarigenom lönen för Pastorernes Adjunkter bestämdes att alltid vara en i denna författning fastställd del af pastoratets kända inkomst, fann i Prosten Mittag en ifrig antagonist. Hv -Prosten anförde neml.: Jag vill underlåta att uttrycka min förundran, huru motionären kunnat komma på ett sådant ämne, då han tillbragt sin tid i främmande länder och är obekant med förhållandet i vårt land. I Utskottets Betänkande, som här egentligen kan blifva föremål för pröfning, gillar jag premisserna; men undrar, att man derifrån kunnat leda sig till det besynnerliga resultat, att tillstyrka en underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Domkapitlen, att, på sätt i flera stift redan egt rum , vid prestmötena tillvägabringa sådane regleringar af Adjunkternes lönevilkor, att minimibeloppet deraf må bestämmas till ett afpassadt förhållande efter beskaffenheten af Adjunkternes göromål. Samma skäl, som Utskottet anfört för afslag till den t:sta puukten, nemligen det intima förhållandet emellan Pastorer och Adjunkter, är ock ett skäl för afslag till det heia. Om ock en och annan röst lätit höra sig i vissa tiduingar, bör deraf ej slutas till ett missnöje, så allmänt, att det skulle blifva ett föremål för Riksens Ständer. Ej hör man i sådana mål besvära Kongl. Msjt, minst då en sådan åtgärd ej skulle leda till ä-:damålet: Med bibehållande af det patriarksliska förhållandet emellan Pastorer och Adjunkter, emellån Konsistorier och underlydande Prester, är det lätt att uppgöra denna sak till ömsesidig belåtenhet m. m. Jag önskar och tror det vara mera öfverensstämmande med Presters värdighet, attsådane frågor uppgöras af dem sjelfva, och, derest det ej kan ske, af Dom-kapitlen. Jag tror, att cm en Adjunkt får 100 Rdr i lön och fritt vivre, är han, med betraktande af förbällandet tillden ordinarie tjenstemannen, bättre belåten, än om man på det nogaste skulle bestämma både hans lön och hans skyldigheter, och han skulle sakna det prof af välvilja, som nu i hvarje hederligt presthbus möter den yngre embetsbrodren, bidrager ofta till att lätta hans utkomst, och alltid till att öka hans trefnad. Yrkade afstlag: bäruti instämde Doktor Grevillius. Poktor Eliström försvarade samma åsigt. — Doktor Nibelius: Då ledamöterne af de tvenne öfrige Stånden nästan enhälligt yrkat, att ett minimibelopp för Adjunkters löner borde fastställas, fann talaren för sin del skäl att i denna punkt gå de öfriga Ståndens önskningar till mötes, och anhöll om bifall till betänkandet. — Doktor Björk man: Prosten Mittag hade sökt visa det uppgjorda förslagels från Utskottet både onödighet och overkställbarhet. Hvad onödigheten beträffar, .så vederlades den derigenom att nödvändisheten forirade någon åtgärd. Hvad åter angår overkstillbarheten, så hade Prosten sjelf tillagt ordet nästan, som redan upphäfde hans påstående. Föröfrigt vore längesedan ett sådant ninimum antaget i flera stift, deribland Linköping och Westerås. Biskopen Doktor Thyselius förklarade sig funnit Utskottets förslag så oskyldigt i sig sjolft, att Ståndet gerna kan bifalla det. En längre dritven svårighet all deri ingå skulle öka det misstroende, som visat sig hos de öfrige Ståndens ledamöter i Utskottet, — Härmed instämde Domprosten Holmström tillika med Doktor Bexell, Biskop af Kullberg, Prosten P. G. Sved eclius, Dokior Heurlin. Kyrkoherden Bergwall yttrade: alt Prosten Mittags skäl voro så välgrundade, att han icke kan annat än leruti ivstämma. Af samma åsigt var äfven Prosten Ahlfuist, Fältprosten Bjursten med Doktor Nibelius. Biskop Faxe: Skrifvelsen är onödig, men visst oskyldig. — Betänkandet bifölls. — N:o6o, i anledning af väckt fråga: lels om rättigheten till cuskilta Teatrars anliggande, dels ock om upphörande af de utgifter till Kongl. Teatern, som ör representationer i landsorterna erläggas. Komminister Dahlgren förbigick den åsigt, som en af reservanterne ramställt, ait den dramatiska konsten, såsom fri, ej borde nskränkas, utan hvar och en hafva rätt att öfva den, utan nnat band än af moraliska lagar. — I stället fäste talaren 13 vid frågan i afseende på hufvudstaden, om ej, jemte den Kongl. Teatern, denna konst der må fritt utöfvas äfven på smärre Teatrar? Här finnes en klass, om ej förtjent att kallas pöbel, dock nedsjuvken tillsedeslöshet; här är nu i lor ett kroglif, der deuna klass söker sin förströelse. Då ufvudstaden ej har några nöjen för denna klass, kunde geom smärre teatrar sådane dem crbjudas; derigenom skulle era bortdragas från kroglifvet, och tillbringa sina lediga under, der konsten, om ock med de ofullkomligaste skuggch, gaf deras böjelser och känslor en ädlare riktning. — Fillstyrkte återremiss och önskade att äfven smärre Teavar i hufvudstaden må tillåtas. Bondeståndets plenum den 2 Juni. Samuel Andersson från Östergötlands län inlemade elt skriftligt anförande, ceri han bestridde RE Rn. MM MU MM———LLL TITrTb nn