styrkt, att inteckningshafvare och andre veterlige Borge närer ej .måttej behöfva att, i anledning: af årsstämning, deras: fordringar angifva, afslogs på yrkande af Hrr Holm, Rubin, Helledaij, Linderholm och Cederborg, som delade reservanternes åsigter i detta fall— Utskottets betänkanden N:ris 54, 55, (med afstyrkande till det stadgan-de, att gäldenär, 1 brist af annan tillgång, må med arbete aftjena sin skuld) och 60 biföllos. Härefter föredrogs EkonomiUtskottets betänkande N:o 61, i anledning af väckt motion, om åtgärders vidtagande, för att uppmuntra byggnadsföretag i rikets större städer och företrädesvis i hufvudstaden. Utskottet hade föreslagit, att Ständerne-hos Kongl. Maj:t skulle anhålla om upphäfvande af :skråförfattningarne :1i murmästare-, -timmermans-: och byggmästarebandtverken, mot hvilket beslut Hr Leffler; jemte flere af BorgareStåndets ledamöter inom Utskottet, i så måtto reserverat sig, att de önskat det Kongl. Maj:t ville i detta fall låta böra städernes innevånare, och derefter anbefalla dessa. haudtverks upphäfvande i de städer, som det sjelfve äska. — Uti denna reservation instämde nu Hrr Holm, Arnberg, P. Winblad, Santesson och Cederborg med begaran om återremiss, hvaremot Hr Frodell, som, då han såg ett handtverks lagliga och välfångna rättigheter-angripas, befarade rubbningi hela Borgerskapcts existens, samt Hrr Ståhl, Helsingius, Rubin, Winberg, Klingvall, Strehlenert, Malmberg och Halling yrkade att betänkandet i denna del måtte afslås. — Efter framställd proposition beslöts återremiss af betänkandet med de dervid gjorde anmärkningar. SKEPPSHANDELSFRÅGAN. Uti Utlåtande N:o 91, angående försäljningen af kronan tillhörige krigsskepp och redogörelsen för derför influtne medel, hade StatsUtskottet, efter en framställning af hvad i denna fråga så väl å Regeringens som Ständernes sida blifvit åtgjordt, och hvilket vi, då förhållandet är allmänt kändt, ej behöfve relevera, ansett sig förhindradt, att i detta ämne föreslå någon vidare Rikets Sländers åtgärd, då Konel. Maj:t låtit anställa ersättningstalan, utan att derTill vara föranledd af något Ständernes, Konungen i underdåniehet meddeladt, beslut, och Kongl. Maj:t sedermera under den 11 Januari innevarande år, af förekomne anledningar och efter inhämtade närmare upplysningar i ämnet, funnit skäl att låta berörde ersättningstalan inställa och förfalla. ; v Hr Holm yttrade sig ej kunna finna annat, än att Statsverket, å den ifrågavarande handeln, ännu skulle hafva att fordra 9,060 Rdr Hamburger bko ech 1000 pund sterling, och som staten ej borde förlora dessa medel, måste talaren tillstyrka, att hos Konel. Maj:t begära åtgärders vidtaganac för indrifuing af ifrågavarande belopp. — Hr Santesson förklarade, att som vid denna Riksdag hvarken någon nådig proposition i ämnet blifvit framställd, eller enskilt motion väckt, hade Utskottet cj kunnat deröfver yttra sig annorlunda, än som skett. — Hr Ekerman tillkännagaf, alt ban, som ledamot i Utskottet, ej hade någon del i detta utlåtande. Kongi. Maj:t hade väl beslutat, att ersättnjugstalan, på grund af förckomne anledningar, skulle nedläggas; men som uti utlåtandet ej fiuhes utredt, hvilka dessa anledhingar varit, ville talaren finna, att Ständerna nu kunde hos Kongl. Maj:t begära, att ifrågavarande ersättningsanspråk äter gjordes gällande. — Hr Holm hade uti sin öfvertygelse om, att cn undersökning i detta fall borde äga ruw, ytterligare blifvit styrkt deraf, att Komål. Maj:t syuts om förhållandet hafva varit i villrådighet, då han redan år 1831 öfverlemnat målet till Justie-Kanslerens handläggning. — Talaren yrkade, att bestämdt måtte utredas, huruvida de ompämde medien, antingen 1 qvittningsväg celler annorledes, kommit Statsverket till godo. — Hr Halling yttrade, att om han hade något hopp om att i denna sak något vidare vore att göra, skulle ban önska återremiss; nen vid. nuvarande förhållande kunåe ej frågan, hvarken af Utskoltet eller någon annan utredas. Det vore bestämdt att förlusten uppgick Ull -gooo fdr Hamb. bko och 1000 pund sterl.; men sedan den kratt blifvit, genom ett misstag, förlamad, hvarigenom riåttelse kunnat vinnas, Vore ej något att vidgöra. — Kongl. Maj:t hade anbefallt viäcande ar ersättningstalan, och sedermera förklarat att frågun skulle förfalla; då nu hvarken Utskottet eiler represcptanterne voro i tillfälle att pröfva, eller ens taga kännedom om de skäl, som föranledt detta beslut, så kunde (SS tdlaren inse annåt, än att, då Ständerne uti KonstitutionsUtskottet äga en autoritet med, rättighet och skyldighet att granska Stats-Rå protokoller, det tillhörde detta Uiskott att inhämta de skäl som föranledt det sednare beslutet, och att, om.dessa ej befunnos så talande, att de af eu hvar kunde inses, vidtaga sådane åtgärder, som endast detta Utskott ägde använda. — I allt fall måste Ständerna låta saken vid KonstitutionsUtskottets åtgärd i detta fall bero. — Hr Hessle ansåg nuvarande Koustit. Utskott ej kunna granska de motiver, som föranledt nedläggande ar fragån om ersättning, då Kongl. Maj:ts beslut i ämnet emaserat under Riksdagen; men då Ständerne en gäng bestämdt förklarat, att ersättningstalan skulle äga rum, och då Ständerna äga en Justitie-Ombudsman, ville det synas, som om Stats-Utskottet hos honom om förhållandet bort göra anmälan. — Hvad åter beträffade den ifrågaställde förlusten, så ansåg talaren Stats-Verket ej hafva härigenom lidit någon sådan, utan allenast gått miste om en i annat fall uppkommen vinst. Statsverket hade nemliges bekommit den summa som var betingad, och för hvilken fartygeb fingo afyttras, men ej det bögre belopp, för bvilket de i sjelfva verket försåldes. . Aterremiss borde dock ske, på det ej ett Rikets Ständers beslut må kunna annulleas. Hr Sahlin förenade sig med Hrr Holm och Eker20; — begärde återremiss för sakens närmare utredande. ir Hemberg: Då mannen (General-amiralen m. mi arefve Cederström) nu vore död och någon fordran å statsverkets sida vid ärsprokiama cj blifvit bevakad, trodde taatt ei något vidare var att söra. och önskade således