med Jon Jonsson. — Wiklund var förekommen: af brodren Strindlund. Nk E Betänkandet återremitterades. Femte Hufvudtiteln. Fromma stiftelser. (Stats-Utsk:s Utl. N:o 83.) Petter Jönsson från Jönköpings Län talade för utvidgning af de blindas och döfstummas institut, så att åtminstone ytterligare en olycklig från hvarje Stift kunde emottagas. Yrkade återremiss, på det Stats-utsk. måtte kunna anföra skälet för dess afslag, nembh: att kännedom saknades huruvida utrymme å stället funnes för en i nämde afs. nödig tillbyggnad. — And. Johansson fr. Upsala Län anmärkte, att de medel, som .blefvo besparade, ifall fortfarande anslag för hufvudstadens teater vigrades, ej kunde bättre användas, än för det ifrågavarande välgörande ändamålet. Strindlund talade ock för återremiss, och anmärkte att en annan motion i ämnet var till Statssamt Ekonomi-Utsk. remitterad, vid hvilkens handläggning tillfälle kunde blifva att åstadkomma något för det välgörande ändamålet, hvilket Talaren framställde på det ömaste till Ståndets behjertande. And. Danielsson äfvenså. — Nils Persson från Södermanland talade i samma syfte. En mängd af Ståndets Ledamöter hördes häri instämma. — Botvid Jonsson ansåg Stiften i proportion eft. sin storlek böra få till Institutet insända elever. — Johan Andersson fr. Upsala län likaledes, med tillägg, att om något Stift ej sände 2, Institutets styrelse måtte äga rätt att från annat Stift fylla det bestämda antalet. — Peter Jönsson fr. Jönk. Län erinrade, att Institutets stiftare äfven var ägare af byggnaden på stället och talade i öfrigt för anslag. Betänkandet äterremitterades. Sjunde Hufvudtiteln. Stats-Utsk:s Utl. N:o 85. Utskottets Betänkande bifölls utan diskussion. Riksstatens 8 de hufvudtitet: Allmänna och extra utgifter. Anders Danielsson skriftligen: Yrkade, att StatsUtskottet skulle besvara bans gjorda framställning om angelägenbeten att söka få veta, om regeringen åsyftar att för framtidem få dispositionen ä hvarje titel i sin helbet lemnad till hvarje särskilt föredragandes ansvarighet; äfvensom att Utskottet skulle upply-a förhållandet med anordningarna på Statsverkets inkomster för de till bygnader i Stockholm, före Rikdagev, behölliga tillökta anslag. Hemställde om ej en skrifvelse burde till Kgl. Maj:t ingå rörande korrektionsinrättningarnpes ställande på en förändrad fot, grundad på cen mera filantropisk ide. I arrendet rörande Drottningbolms broar bör cj Statsverket inklandas och ej belastas med reparationskostnader, Besparingar å denva titel uppförde salaren till 62,580 Rdr. A. Nilsson och S. Andersson från Östergötland voro af enahanda tanka med ÅA. Danielsson. Hans Jansson ansåg äfven en ändamälsenligare organisation af korrektionsinrättningarna nödig. Nils Persson från Söderman? land trodde, alt om ej nämde inrättningar bättre organiseras, skola de bli en tilillyktsort för lättingar, och anförde exempel härå. En skilling förmente han utan fara kunna för bvarje man å södra korrektionsinrättuingen i Stockholm dagligen indragas. För året tillvägabragtes hä igenom en summa af 7,5vo Edr. Härutionan hördes flera af Ståndet irstämma. Joh. Bengtsson från WVVestmanland bestred vägon inskränkning i underhållet för korrektionisteruva å Stockholms södra korrekt onsbus. Med 5 sk. 4 rst om dagen äro de ej för väl hallne. De böra behandlas som menniskor o. s. Vv. Betänkandet återremitterades. Nionde Hufvudtiteln: Anslaget till jordbrukets och näringarnas uppmuntran. Anders Nil:son irån Ostergötland skriftligen: Ansåg Hr Nonnens landtbruksiustitut på Degeberg i VWestergötland hufvudsakligen vara en bildniogsanstalt tör Rättare och Inspektorer, de der med sina förvärtvade insigter komma att gagna sina Herrar. Ett avslag till institutet skulle sålede uvgefär vara detsamma som ett understöd ät de större och rikare possessionaterna. En klok kalkylerad inrättning bör bära sig sjelf. Man ej Nonnens institut det, sä bör landtbruksakademien, med sina rika anslag, omfatta tillfället att komma den närbeslägtade inrattningenr till hjelp. Strindlund: Då olika metoder för jordbruket fordras i olika orter, alltefter jordens och klimatets beskaffenhet, och hvad sålunda Järes i Westergättand icke kan vara tillämpligt på alla andra orter i Riket; ansåg han institutet ej blifva af det allmänna gagn, som borde föranleda ett anslag af allmänna medel. Den ringa nyttan af Landtbruksakademien med sina rika tillgångar, gifver oss ett varnaude exempel. Peter Jönsson, Peter Persson och Anders Pålsson från Jönköpings Län voro af samma tanka som Striudlund. Per Ekebom från Skaraborgs Län, boevde i trakten af Degeberg, sade sig bafva tagit känvedom om brukningsättet derstädes, ech tredde, att dermed icke tillgick annorlundz2, än i orten förut brukligt Varit, endast med den skilnad, att diken inrättas under jord och beläggas med småsten, samt att ett helt gärde blifvit besådt endast för att derå så blommor. Nonnen har ej fått bättre säd än hemmansägarne i orten, men väl mindre än förre ägaren af Degeberg. Afstyrkte alit anslag. — Ola Jeppson från Blekinge m. Il. likaledes. — Hans Jansson eriorade, hurusom Sverge i sitt åkerbruk stod långt efter andra länder, så att dess upphjelpande genom ändamålsenliga iuvstituter tyckes vara påkalladt. Såsom skäl mot Hr Nonnens skicklighet bör ej antagas, att de första försöken möjligen icke frambragt det lyckligaste resultat, Anslaget blefve blott till nästa Riksdag, och kunde utgå af de 28,000 Rdr Bko , dem Utsk. föreslagit som tvllökning i anslaget för åkerbruk. handel och närivgar. — Nils Insulin afstyrkte anslag 1 anledning af Ekeboms lemnade upplysving. — Å. Daniclsson hace af ryktet hört Nonnen er