ATIMCATE SPISRYESSAMIG, SPPSS Cake SU ODCIOgENRNEL att bedöma samma fråga som en bonde stiger fram och genast afgör — afstyrkte den underdåniga skrifvelsen, hyvari större delen af ståndet instämde. ; q Prosten P. G Svedelius trodde deremot dess menlöshet afgjord och obestridlig. Prosten Stenhammar bad få erinra om, att han ej var närvaramde vid frågans afgörande i Utskottet och således ej med vid det tillfälle då det ;stora sjöslaget, der levererades. — Betänkandet bifölls. å5:te hufvudtiteln. Prosten Ödman talade för anslag åt de döfstummes Institut, som enhälligt gillades, hvilket föranlät Domprosten Heurlin uppstå under tillkännagifvande, att om omöjligheten af tillgångårs uppfinnande ej gjort sin rätt gällande, hade hela Stats-Utskottet häruti instämt med det högv. ståndet. Vid föredragning af Utskottets betänkande N:o 86 uppläste Doktor Lindahl ett skriftligt anförande om Korvektionsinrättningens tillstånd. — Ansåg entusiasmen för denna anstalt för långt drifven, fann brottsligheten vara på detta sätt den säkraste väg till bergning, som skönjes deraf, att korrektionisterue bellre der qvarblifva än tjena på landet. — Omnämde de sedelförfalskningar, stölder och mordförsök som i höstas varit å bane, fann inrättningen således misslyckad, och såsom den nu uppfyller sin bestämmelse förtjent att kallas en vexelundervisning för lasten och då en radikal reform ej torde få förväntas, förrän Stockholm blifvit afbränt, föreslog talaren att i diplomatiskväg vända sig till Ryssland med begäran att fi deportera dessa sällar till Siberien. — England, Frankrike och Holland vidtogo en dylik utväg, utan att derföre hysa minrdre filantropi. — Dessutom, om man stötte sig dervid kunde ju en prestman medfölja. Stats-Bsdet Poppius: ctt lands lagstiftare hafva väl rätt öfver sina brottslingars lif, om de det förverka; men att hoertsända dem som slafvar i främmande länder, om det äfven för oss lät göra sig, är så barbariskt, att Kongl.;: Maj:t och regeringen, som tror det vara rättast att hvarje land , hyser since, omöjligen skulle kunna ingå derpå. — Hr Stats-Rådet upptog så illa hvad Doktor Lindahl sagt om administraätionen, att han föreslog, att en remiss ifrån ståndet skuile emancra till Riksens Ständers Justitie-Ombudsman, för att undersöka, om den gjorda skildringen är i enlighet med verkliga förhållandet eller icke är det, då i första fallet de öfverklagade felen kunna blifva rättade, och i det sednarv, en angifvelse mot embetsmän af denna natur, ej kan undgå att medföra den ansvarspåföljd för Hr Doktorp, som han velat wppkalla emot styrelsem, under hvilkens öfverivssende korrektionsinrättningen lika så väl står, som andra administrativa verk. — Hrr Heurlin, Moren, Nibelius, Nordin och Edvallsamt vice talmannen del10g0 1 deliberationen härom. — Slutligen lärer dock saken vid justeringen blifvit bilagd. Plenum hos Presteståndet d. 30 Maj 1834. Stats-Utekottets betänkande N:o 87, angående regleringen af Riksstatens nionde huwfvudtitel var det ämne som först bragtes å bane. Den af Hr Gyllenhaal gjorde motion om ett årligt anslag af 5,033 ech en tredjedels Rår till ett langtbruksinstitut på Hr Nonnens egendom Degeberg, hade Utskottet tillstyrkt, intill nästa Riksdag. I ämnet talade Biskop af Wingård, och framställde Nonnen såsem en rationel agronom, den der ej ärnade lära eleverna hushålla på Skaraborgs-vis, äfvensom Hrr Agardh, Åstrand, Björkman och Edvall deltogo i diskussionen. Saken bifölls. Angående det projekterade ökade anslaget för undervisningsverken i riket uppsteg Professor Agardh, yttrande, att han trodde det högv. ståndet anse denna fråga sig lika nära om hjertat, som honom. Att Universiteten hafva äfven sin matericl af nöden att kompletteras, särdeles Lund, och ifall förhöjning af de andra titlarne skulle komma att äga rum, önskade han samma framgång med denna, som dessutom blott uppgick till några tusen Rdr bko. Biskop Faxe yrkade detsamma. Dr Heurlin förklarade sig hafva inom Ut-kottet uppbjudit sin förmåga att förmå det till bifall å anslaget, men att alla hans bemötdanden varit fiuklösa. Professor Grubbe anmälte samma behof för Upsala Akademi. Professor Westman uppiäste äfven ett skriftligt anförande, der, ibland mycket annat intressant, ses, huruledes i Preussen, England och Frankrike regeringarna använda en mycket större summa på bildningen och vetenskaperne än på sina militäriska anstalter, hvaremot här hyllas just motsatsen. Den undskyllan Utskottet tillåtit sig för sitt afslag, på den grund att konungen härom ingenting yttrat i sin proposition, kunde talaren så mycket mindre erkänna riktig, som, utom det att Kongl. Maj:t visserligen skulle gilta hvad som blefve gjordt för dessa läroverk, Utsk. merendels brukade afslå hvad de nådiga propositionerne innefatta. — Uti korrektibusinrättningarnes årliga förökande trodde tar laren sig återfinna följderne utaf den vanvårdnad våra uppfostringsanstalter fått vidkännas. Professor Grubbe uppgaf att mar medelst bränvinets, tullens å några kolonialvaror taxerande skulle kunna, utan någon känbar uppoffring för landet inkassera misst 6Goo,ooo Rdr bko, hvilka tillgångar väl ej kunde användas nyttigare och tacksammare för denna fäderneslandets största angelägenhet. — I frågan om Umvycrsiteters relativa behof uppstod en kort stridighel i äsigter emellan de begge Akademiernes representanter, .cmedan hvar och en nitälskade för det största anslaget åt den stad, som lemnat honom förtroendet att bev rka sin talan. — Biskoparne af Wingård, Thyselius och Faxc; Hr LifMecdikus Ekström, Prostarne Åstrand och Lyth m. fl. talade äfven för saken, yrkande, att när de extra anslagen resieras, förmånsrätt må tillerkännas Universiteterna. — Biskop Franzåen begärde understöd för Lappska eklesiastik-fonden, deri han understöddes af D:r Lindahl, Bonde-Ståndets plenum den 27 Maj. Fjerde Hufvudtiteln: Sjöförsvaret. AA . oo 1 FU i åh FE ST 2. Acer Tros ar