ATIMCATE SPISRYESSAMIG, SPPSS Cake SU ODCIOgENRNEL att be-
döma samma fråga som en bonde stiger fram och genast
afgör — afstyrkte den underdåniga skrifvelsen, hyvari stör-
re delen af ståndet instämde. ; q
Prosten P. G Svedelius trodde deremot dess menlös-
het afgjord och obestridlig. Prosten Stenhammar bad få
erinra om, att han ej var närvaramde vid frågans afgöran-
de i Utskottet och således ej med vid det tillfälle då det
;stora sjöslaget, der levererades. — Betänkandet bifölls.
å5:te hufvudtiteln. Prosten Ödman talade för anslag åt
de döfstummes Institut, som enhälligt gillades, hvilket för-
anlät Domprosten Heurlin uppstå under tillkännagifvan-
de, att om omöjligheten af tillgångårs uppfinnande ej gjort
sin rätt gällande, hade hela Stats-Utskottet häruti instämt
med det högv. ståndet.
Vid föredragning af Utskottets betänkande N:o 86 upp-
läste Doktor Lindahl ett skriftligt anförande om Korvek-
tionsinrättningens tillstånd. — Ansåg entusiasmen för den-
na anstalt för långt drifven, fann brottsligheten vara på
detta sätt den säkraste väg till bergning, som skönjes deraf,
att korrektionisterue bellre der qvarblifva än tjena på lan-
det. — Omnämde de sedelförfalskningar, stölder och mord-
försök som i höstas varit å bane, fann inrättningen således
misslyckad, och såsom den nu uppfyller sin bestämmelse för-
tjent att kallas en vexelundervisning för lasten och då en radi-
kal reform ej torde få förväntas, förrän Stockholm blifvit
afbränt, föreslog talaren att i diplomatiskväg vända sig till
Ryssland med begäran att fi deportera dessa sällar till Si-
berien. — England, Frankrike och Holland vidtogo en dylik
utväg, utan att derföre hysa minrdre filantropi. — Dessutom,
om man stötte sig dervid kunde ju en prestman medfölja.
Stats-Bsdet Poppius: ctt lands lagstiftare hafva väl rätt
öfver sina brottslingars lif, om de det förverka; men att
hoertsända dem som slafvar i främmande länder, om det
äfven för oss lät göra sig, är så barbariskt, att Kongl.;: Maj:t
och regeringen, som tror det vara rättast att hvarje land ,
hyser since, omöjligen skulle kunna ingå derpå. — Hr
Stats-Rådet upptog så illa hvad Doktor Lindahl sagt om ad-
ministraätionen, att han föreslog, att en remiss ifrån ståndet
skuile emancra till Riksens Ständers Justitie-Ombuds-
man, för att undersöka, om den gjorda skildringen är i
enlighet med verkliga förhållandet eller icke är det, då i
första fallet de öfverklagade felen kunna blifva rättade, och i
det sednarv, en angifvelse mot embetsmän af denna natur, ej
kan undgå att medföra den ansvarspåföljd för Hr Dok-
torp, som han velat wppkalla emot styrelsem, under hvilkens
öfverivssende korrektionsinrättningen lika så väl står, som
andra administrativa verk. — Hrr Heurlin, Moren,
Nibelius, Nordin och Edvallsamt vice talmannen del-
10g0 1 deliberationen härom. — Slutligen lärer dock saken
vid justeringen blifvit bilagd.
Plenum hos Presteståndet d. 30 Maj 1834.
Stats-Utekottets betänkande N:o 87, angående regleringen
af Riksstatens nionde huwfvudtitel var det ämne som först
bragtes å bane. Den af Hr Gyllenhaal gjorde motion om
ett årligt anslag af 5,033 ech en tredjedels Rår till ett
langtbruksinstitut på Hr Nonnens egendom Degeberg, ha-
de Utskottet tillstyrkt, intill nästa Riksdag. I ämnet ta-
lade Biskop af Wingård, och framställde Nonnen såsem
en rationel agronom, den der ej ärnade lära eleverna hushålla
på Skaraborgs-vis, äfvensom Hrr Agardh, Åstrand,
Björkman och Edvall deltogo i diskussionen. Saken bi-
fölls. Angående det projekterade ökade anslaget för un-
dervisningsverken i riket uppsteg Professor Agardh, ytt-
rande, att han trodde det högv. ståndet anse denna fråga
sig lika nära om hjertat, som honom. Att Univer-
siteten hafva äfven sin matericl af nöden att kompletteras,
särdeles Lund, och ifall förhöjning af de andra titlarne
skulle komma att äga rum, önskade han samma framgång
med denna, som dessutom blott uppgick till några tusen
Rdr bko. Biskop Faxe yrkade detsamma. Dr Heurlin
förklarade sig hafva inom Ut-kottet uppbjudit sin förmå-
ga att förmå det till bifall å anslaget, men att alla hans
bemötdanden varit fiuklösa. Professor Grubbe anmälte
samma behof för Upsala Akademi. Professor Westman
uppiäste äfven ett skriftligt anförande, der, ibland mycket
annat intressant, ses, huruledes i Preussen, England och
Frankrike regeringarna använda en mycket större sum-
ma på bildningen och vetenskaperne än på sina militäri-
ska anstalter, hvaremot här hyllas just motsatsen.
Den undskyllan Utskottet tillåtit sig för sitt afslag, på
den grund att konungen härom ingenting yttrat i sin pro-
position, kunde talaren så mycket mindre erkänna riktig,
som, utom det att Kongl. Maj:t visserligen skulle gilta
hvad som blefve gjordt för dessa läroverk, Utsk. merendels
brukade afslå hvad de nådiga propositionerne innefatta. —
Uti korrektibusinrättningarnes årliga förökande trodde tar
laren sig återfinna följderne utaf den vanvårdnad våra upp-
fostringsanstalter fått vidkännas. Professor Grubbe uppgaf
att mar medelst bränvinets, tullens å några kolonialvaror
taxerande skulle kunna, utan någon känbar uppoffring för
landet inkassera misst 6Goo,ooo Rdr bko, hvilka tillgångar
väl ej kunde användas nyttigare och tacksammare för den-
na fäderneslandets största angelägenhet. — I frågan om U-
mvycrsiteters relativa behof uppstod en kort stridighel i ä-
sigter emellan de begge Akademiernes representanter, .cme-
dan hvar och en nitälskade för det största anslaget åt den
stad, som lemnat honom förtroendet att bev rka sin talan. —
Biskoparne af Wingård, Thyselius och Faxc; Hr Lif-
Mecdikus Ekström, Prostarne Åstrand och Lyth m. fl.
talade äfven för saken, yrkande, att när de extra anslagen
resieras, förmånsrätt må tillerkännas Universiteterna. —
Biskop Franzåen begärde understöd för Lappska eklesia-
stik-fonden, deri han understöddes af D:r Lindahl,
Bonde-Ståndets plenum den 27 Maj.
Fjerde Hufvudtiteln: Sjöförsvaret.
- AA . oo 1
FU i åh FE ST 2. Acer Tros ar