I Ibland de ämnen, som nu svart förekomma hos Ständerna, är frågan om reforma i lagen om bysättning ntan tvifvel en af de vistigaste.. Logarne måste i hvarje land småningom utbildas och föradlås, i den mån upplysningen visat sitt inflytande på seder och tänkesätt. Erfarenbeten visar, alt detta äfven hos oss agt rum I några af våra strafflagar, som, i stället för cen anda, af hat och hämd, som så litt leder till öfverdrift och hårdhet, antagit karakteren af en varnande mildhet. Uti lagen om bysatiniog finnes likväl snnu qgvar ett minne a? forntidens såbet och inskränkta begrepp om menniskovärde, värdigt lagstiftarens uppmärksamhet och bemäödande för en ändring 1 enlighet med nu varande förhållanden. Den verkliga grymhet, som utmerker detta straff, står ej någon jemvigt hvarkes med felet, eller med besämda följder af andra brott, och bar säkert haft sin erund i den tidens insktänki! ta penpningeförhålilanden, hvilka icke megdförde samma anledning till skuldsättning, som nu föranledes af en mera utvecklad industri, och den större spekulation, hvarigenora närivsslifvet utgått från sin vagga, och till större verksamhet. Det är visserligen alltid et fel, att göra skuld, hvilken ej kan godtgöras; det händer ofta, att detta fel blifver genom uppsåtet ett brott, förtjent af bestraffningen; men frågan är att bestämma detta straff, motsvarande brottet, alt sätta orsak ech fö!jd i jemnvigt, och iakttaga den för all lagstiftning nödvändiga billighet att straffet ej skall blifva svårare än förbrytelsen, och det förnuft, att ej behandla grofva brott mindre strängt än ullfälliga förseelser. i Om man än vill förbise den omständigheten, att genom rättigheten att beröfva gäldenären sin personliga frihet, utan åfseende på dess tillgångar, ändamålet oftast icke allenast förfelas, utan rent af. motverkas, i det gäldenären sättes ur tillfälle att med klokhet kunna använda sina tillgångar, och besörja en förmåvlig realisation deraf, samt alt denna fruktan är hufvudstödet för det allmänt öfverklagade procenteriet, som är en förtärande kräfta för näringarne, välståndet, och all förmåga att verka nyttigt, om man blott fäster sig vid det värde. personliga friheten äger i vår lag, och att den icke kan förloras, utan genom sådana brott som utmärka tänkesättets förnedring, och djupt ingripa i samhällets sikerhet, att brott af den mest grofva och vådliga beskaffenhet kunna försovas med 1 2 års fängelse, och att högsta kroppsstraftet, hvar1ill dödsstreffet ofta förvandlas, är 28 dagars fängelse vid vatten och biäd, så måtte man klart finna. att det föga öfverensstämmer med denna lagfordringsigare, utan: afseoch huruvida skulden tilläkningar elstiftninrgs anda, att er s , ecde på summans kormsmit ocnom i ler ett ytterligt Db ighet att förvandla strafiet til med ett så otillräckligt underhåll är stort bättre än vailen och bröd, beröfva honom allt tillfälle till vidare arbet förtjenst ce såunda betega borom just den enda utvägen att någonsin betala sin skuld. Om detta är i och för sig sjelf en lemning af en barbarisk tid, som emoistådt inflytandet af upplysning och mera menskliga känslor, så verkar det äfven ofördelaktigt på hela samhället, till hvars be—L ——OEEAEEREA