presentationen framlägga uppgifterna. på de speciella kost-
naderna, bör åtminstone ursäktas, att Ståndsledamoten ic-
ke anser sig kunna med gedt samvete på stat: uppföra de
o,0o8 Rdr, hvilka, såsom extra anslag, vid. sista Riksdag
å det väl minnesvärda sättet beviljades. För förslaget att
mot litpenningar låta beväringsmanskapet sjelf anskaffa
rockar och byxor är man, fortfar Talaren, Utsk. tack skyl-
dig Reservmunderingar, t. ex. 50 st., böra dock för hvart
lan medgifvas. Dessutem hade Utskottet bori anslå en
bestämd summa för indelta kavalleriets och en annan för
infanteriets exercis, samt passevolansafgiften upphöra, helst
en fullständig reorganisation af försvarsverket lärer vara
nödig, så att inga partiella anslag, såsom för cxercis-kom-
panier, böra beviljas. I allt öfrigt är 10,000 Rdr ökning
hvad som behöfves för beväringens vapenöfning.y Utsk.
hade bort föreslå en minskning 1 beklädnadsbidraget för
indelta infanteriets lifmundering och i allmänhet behjerta,
att allt, som upptages ur folkets fickor utöfver det mest
nödvändiga för statsbehofrcn, är timproduktivt Besparing
å 3:dje hufvudtiteln kunde, enligt talarnes kalkyl, vinnas
med 124,560 Kdr. — Nils Insulin muntligen: Krigskol-
legiet och förvaltringen af sjöärenderne böra sammanslås,
och då först en lön pålänkas för President i detta verk.
Beträffande raketkorpsen, är det cj öfverensstämmande
med de principer, Utsk. i öfrigt uppgifvit, att anvisning
för detta ändamål bör lemnas till disponible öfverskott.
Gardesregementerna äro oumbärliga i en hufyudstad, der
alla slags meningar och paseioner sammanträffa. ?Vi känna
de stridigheter, som i senare tider mera än någonsin upp-
stått mellan andra länders konungar och folk. Den pre-
paganda, som befordrar dessa splittringar, söker sig väg,
såsom en smitta, till andra nationer, och äfven här synes
en kraftig motvigt, till förekommande deraf, vara at nö-
den.? Begge statsmakterna bafva behof af denna styrka.
Skulle gardesreeementena sammanslås till ett, behöfdes ett
större befäl, och besparingen blefve ringa. I afseende å
Wermlands fältjägare instämde talaren med Hr Pe-
tres reservalion. — Peter Perssen från Jönk. län tala-
lade rörande 1 och 4 putkterna, i öfverensstämmelse med
reservationerna, och härmed förenade sig Anders Påls-
son från samma län. — Wiklund instömde med
Jon Jonsson, trodde det vara nödvändigt att i
tid bereda sig mot anfall från granuen i öster, och ansåg
derföre böra beviljas ej allenast de af Stats-Utskottet till-
styrkte anslag till armåen, utan äfven allt hvad som blifvit
begärdt af Hans Kongl. Maj:t, vår tids störste fällherre och
krigare. — Hans Jansson från Elfsborgs län kunde cj
undertrycka sin harm deröfver, att äfven från detia stånd,
som så väl känner landets vanmakt skall höras förebråcelser
mot Stats-Utskottet för dess betänkande, och yrkas bevil-
jande af allt som begäres. Sätta: viej en gräns för ansprå-
ken på ständigt ökade anslag för försvarsverket, så få vi,
när fienden kommer, intet att försvara. — fokan Christ-
offersson från Krouobergs län kunde, i betraktande af si-
na kommittenters oförmåga, cj titlstyrka några nya anslag,
hvadan han ock deremot ordade. — Med Avd. Danielsson
instämde Jan Erik Jansson och Per Eriksson från
Wermland; Göran Jonasson från Kronobergs, A. Mår-
tenssorm från Jemtlands, Erik Hansson och Nils Pers-
so n från Örebro län, Ji Jönsson från Skåne och Svanberg
från Westernorrland. — Rutberg likaledes, meg tilläeg,
att derest hans motion om nedsättning 1 rotehållarnes årliga
beklädnads bidrag bifölls, så blefve statsbidraget ej, såsom
Utskottet föreslagit, 71,000 Rdr, utan endast 43,333 Rdr 16
sk., en summa, hvars uppförande på stat för detta ändamål
han ansåg böra medgifvas. — A. Danielsson upplog In-
sulins yttrande, kunde ej återhålla uttrycket af den önskan,
att icke på detta rum blifvit antydt något missförstånd mel-
Jan konung och folket, såsom skäl till en större garnisons-
styrkas bibehållande i hutfvudstaden. Med kännedom om
det goda förhållande, som lyckligtvis rådt och råder ko-
nung och folket emellan, hade han trott möjligheten af ett
annat förhållande ej här bort ifrågaställas. — Normark
instämde med Rutberg och A. Danielsson. — I anledning
af Hans Janssons yttrande, förklarade V. Tal. Jon Jons-
son, alt han ingalunda velat mot Stats-Utskottet rikta
några förebråelser, utan endast anfört skälen, som påkalla en
uppoffring, for att undvika ett större ondt, samt önskade,
att alla lifvades af samma varma fosterlandskänsla, som
han; då skulle de säkert ej åsidesätta medlen, då de ville
ändamålet. — Lars Larsson från Elfsborgs län vidrörde
mundtligen först Jon Jonssons och Peter Anderssons anfö-
rande om Hallands infanteribataljon, och ansåg det vara
alltför mycket tjenstaktigt af enskilta personer att yrka så-
dana löneanslag, då K. M. i sin proposition ej gjort fram-
ställning derom. I öfrigt beundrade han den sant mili-
täriskt klassiska stil, förrådande både teori och praktik,
hvaraf Jon Jonssons långa anförande var utmärkt, lika myc-
ket som han respekterade V. Talmannens ädla fosterländ-
ska -afsigt, den der visst ej ledes af ögonblickets impuls,
utan af den anda, hvarmed han alltid följt ärendernes gång;
men beklagligtvis kunde talaren ej biträda V. Talm. be-
redvillighet för ökade anslag, churu fullkomligen öfverty-
gad, att Svenska folket har den bästa vilja att uppoffra än-
da till det yttersta för bevarandet af fosterländsk frihet
och sjelfständighet. Man har åberopat materielens ofull-
ständiga skick och brist på dugligt befäl såsom orsaken till den
olyckliga utgången af 1508 och 1809 årens fälttåg; talaren
hemställde om ej skälet borde sökas i statens fattigdom och
förlamade krafter, samt felaktig organisation i de admini-
strationsgrenar, som hade krigets utförande till sitt föremål.
Att vara försedd med komplett materiel är visserligen af
mycken nödvändighet; men ingenting är skadligare, än att
under fred utarma folket och anstränga alla dess krafter
till organiserande af ett öfverflödiet befäl, eller till sådant
rangeronde på förhand af fördelaktiga pensioner, att befälet
skall finna sig bäst vid alt taga afsked, så snart det min-
sta osunda väder blåser. Derigenom att folket sålunda un-
der bercdelsetiden utblottas, och försättes i liknöjd-
bet för sin ställning, kan ej vara att påräkna något
kraftigt försvar, när det i farans stund gäller. Talaren
kunde ej biträda de at v. Talmannen nyttjade vidtfräjdade
i mr or är Vs KM