RIKSPAGSUNDERRÄTTELSER.
BorgareStåndets Plenum den 28 Maj.
STATSREGLERINGEN.
Föredragningen af 3:dje hufvudtiteln fortsattes, och bör-
jade denna dag med
19:de Punkten, anråcnde Beväringsmanskapets
beklädnad. — Utskottet hade föreslagit, att till de be-
värings-skyldiges fria val måtte öfverlemnas, att, mot en
afpassad, lämplig vedergällning i penningar, sjelfve anskaf-
fa sig rockar och byxor. — Hr Wijk fann Utskottets för-
slag att staten skulle bestå slitningspenningar, i stället för
beklädnadsmedel, visserligen medföra besparing, men tilli-
ka vara förenadt med så otroligt många vlägenheter, att
det på intet sätt vore tillämpligt, och yrkade derföre åter-
remiss. — I händelse förslaget antogs, försvunne den jem-
likbet, som hörde till principen för ett nationalförsvar, och
talaren kunde försäkra, att, åtminstone i Göteborg, cj fanns
någon af de många som kunde ha räd dertill, som under
exercis-tiden begagnade egne kläder, emedan de ansågo som
en skyldighet, att, lika med de öfriga, begagna Kronans
mundering. — Med Hr Wijk förenade sig, uli begäran om
återremiss, Hrr Melbin, Santesson, m. fl, och Hr Arn-
berg kunde ej eliter biträda Utskottets förslag, särdeles som
han ansåg den förespeglade besparingen blott äga rum i
böckerne, men cj i verkligheten, emedan allmogens söner
finge betala den. — En mängd talare uppträdde deremot
till försvar för Utskottets åsigt. Hr Waern: Om Bevä-
rings-systemet fullständigt skulle kunna utvidgas, fordrades
att kostnaderne derför ej finge öfverstiga möjlighetens
gränser, och det nu af Utskottet uppgifna förslaget bidrog
1 hufvudsaklig mån härtill, och borde derföre, som en pas-
sande öfvergång, antagas. Vi kunde ej tänka oss möjlighe-
ten att försvara vårt land hvarken med indelt eller värfvad
trupp; våra tillgångar medgåfvo det ej. Bevärings-systemet
vore derföre ett oundgängligt vilkor för vår sjelfständighet,
och enda sättet att bringa detta i stånd, vore att så inrät-
ta det, att det ej blef för dyrt. — Ville man nu ej biträda
reformer, skulle man komma. derhän, att tillgångarne ej
räckte till, och åå vore allt bopp förloradt. — Hr Hal-
ling tillstyrkte ett ovilkorligt antagande af Utskottets för-
slag, och ansåg den ifrågavarande förändringen vara en af
de få åtgärder, som, om den kom att gå i verkställighet,
skulle tilldraga sig hela nationens bifall. Mången Bevä-
ringskarl vore illa belåten med den drägt kronan består,
derföre att den illa passade honom; detta vore afhjelpt om
egna klädespersedlar finge begagnss. — Hr Winberg ut-
vecklade och försvarade Utskottets åsigter, med förklaran-
de, att Utskottet hufvudsakligen afsett en besparing, hvari-
genom den begärda ttllökningen i anslaget till Beväringens
beklädnad kunde undvikas. — Hr Ekerman gillade äfven
Utskottets förslag; trodde att Beväringen kan slåss lika
tappert utan uniform; — den Skånska allmogen, som slogs
under Stenbocks befäl, bar ej lika kläder. — I öfrigt ytt-
rade talaren, att han ej var vän af någon mut-träck-
ning af Bevärings-systemet; han älskade fäderneslan-
det, älskade friheten, dock med en viss måttlighet; men
trodde ej alt med frihet vore förenligt, att man skul-
lc tvingas ingå ull elt yrke hvartill man icke hade någon
fallenhet. Er lHcs-le ville att nan vid bedömanact af
denna fråga, ej skulle lar uhet, sem
vor att hämia ur Sverges häfder. De Dalkarlar, som af
Gustaf I fördes till försvar för Sverges fribet, voro ej
klädde 1 uniform; duck trodde talaren att ej någon skulle
vilja bestrida, att de cj stridde lika tappert, som om de,
likasom vår beväring, burit firser, hvilka åtminstone till
någon del, som t. ex. der röda, ej äro nationela. Hr Ry-
din ansåg Ulskottels förslag vigtigt, mindre för den pbe-
sparing i statsutgifferne, som dermed åsyftades, än derföre
att det skulle vara ett ycrksamt medel till arcscens inför-
lifvande med nationen; härtill skulle bidraga att klädseln
så litet som möjligt afveck från den vanliga. Hr Wijk
förklarade slutligen, alt så framt Beväringen skulle kunna
användas till ett ändamålsenligt försvar, måste den ovil-
korligen förses med kläder och föda; eljest kom karlen
halfnaken, och. kronan nödgades i alla fall bestå hans ut-
rustande. Hrr Cederborzg, Wedberg, Forsberg,
Sahlin, Hallgren, Egnell, Hemberg och Helsin-
oius biträdde alla Utskottets förslag, och cfter yotering
blef deisamma med stor pluralitet bifallet.
wa uv sigte den erfarc
