RIVERA PESSSTESSKE AR REMO DE UNO TS AES EO PI IE RA STOCKHOLM Den 4 Juni. Det officiella bladet för i går afton upptages helt eeh hållet af berättelsen om grannlåterna i Upsa!a, och den entusiasm hvari detta Universitet varit försatt vid H. M. Konungens ankomst lördagsaftonen. Kl. 10 på qvållea anlände H. M., emottogs vid Flottsund af Erkebiskopen och landshöfdingen, Rektor Magnificus Prof. Svanberg samt chefen för Upplands regemente, och utanför slottshvaifvet af H. K. H. Kronprinsen, Akademistater och de studerande, öfriga stater cch korpser, samt en talrik folkskara, som helade H. M. med hurraiop. H. M. steg då ur vagnen och fortsatte vägen till fots under sång af vackra verser på melodien: Vikingasäten :e. I slottet motiogs H. M. af Borgmästare och råd och uppvaktades af länets ossessionater och militärer. Elter aftonmåltiden till hvilken ett större antal personer voro befallde, gick H. M. ut på borsgården, åtföljd af Kronprinsen, och afhörde föolksängen, heledsagad af mårgdubbladt hurrerop. Söndagen bevistade båda de Kongl. personerne gudstjensivu, besågo Gustavianska grafkoret, ech begåtvo sig derifran till Gustav. auditorium. Har bhböli Rektor, Akadmiens vägnar, ett tal, hvari han tolkade Akademiens och de studerandes tänkesätt. I sonning, yttrade han, känPver samtliga urlversnetsko psen ingen mera helig pligt än dena, att icke allcvas! bibringa denna ungdom förberedande teoretiska kunskaper till alta de värf, som Eders Majas och Föderneslandets tjenst kan komma att densamma ålägga, utan äfven att derjmte dara den till en djup bpänsla! utaf de eviga vilkoren för samhällsordning. I detta afseende vore det måhända förmä:tet, att vilja tillägga Universite!es ledamöter någon särskilt förtjenst; men hvad Consistorium Academicum ieke kan undgå att på det högtialigaste vitsorda, är den djupa aktning för ordniug och all slags lagI:g myndighet, som i allmänhet på det fördelaktigaste utmarker bärvarande studerande ungdom. För öfrigt deiar Consistorium Academicum med hvarje Svensk man den ötvertygelsen, att aldrig den tid skall komma, då Fäderneslandet skall misskänrea sina förbindelser till Eders Maj:t för tryggad sjelfstandighet utvändigt, under det att inom jandet allenast lagarna med oinskränkt välde herrkat; aldrig den tid, då en för öfrigt välsinnad medborgare skall dela den villfarelsen, att en Konung kan äga ett intresse, skildt från sitt folks. Uti Hans Meaj:ts svar var en del stäldt till lärarne och en del till ungdomen. Det sednare meddeias här: Unge Män! Årens erfarenhet och mannaålderns styrka utgöra en förenad borgen för samhällenas bestånd. Den upplysning, J nu hämten af andras redan vunna insigter, ålägger Eder skyldigheten, att en dag meddela dessa lärdomar åt ett kommande slägte, Lyckligare än de, som föregått Eder, kännen J endast genom häfd.erna de härjningar, hvarmed kriget bemsökt verlden, när split och stridiga meninger söndrat Staterna. Vår Halfö njuter sedan 20. år tillbaka det fullkomligaste lugn. I fredlig ut-. veckling hafva vetenskaper, vitterhet och skön konst: hos oss kunnat blomstra. Om vårt land har frambragt utmärkte Lärde, om det ännu är lyckligt nog att-äga sådana, så har deras fosterjord ej heller varit sparsam i andra afseenden. Store Statsmän, förtjenstfulle embetsmän hafva uppväxt inom Skandinaviens landamären. Den store Gustaf Adolfs lysande segrar, ja! äfven Carl XII:s olyckor, hafva givit Europa ett hegrepp om förmågan hos ett krigiskt folk, som will bevara sina rättigheter och i synnerhet är lifvadt af ett brinnande nit för sitt yttre cberoerde. Jag uppmanar Eder att aldrig lemna denna medborgerliga dygd ur ögens:gte. Hon skall stärka Eder i motgången, lifva edert mod och vecka höga och ädla tänkesätt; hon skall ingifva Eder detta själens luzn, som måste stå i nära och fortfarande förening med enillets lifbghet, för att lyckligt fulikorda iöretag, uppfattade till Rikets gen och ära. . Utvidgen Eder knoskapskrets och bevaren Eder för de villor, hvaraf lera Folk blifvit förda tillförarnu beklagliotvis bemsökas! händelser; bevaren städse i ömen, J emottagen af dre dert och hvaraf rö. DBraägen nytia af tiden minnoct de läror och ceiter s Cl ide Män, som leda edra vneling och öl Arse akiPlIlnes