RIVERA PESSSTESSKE AR REMO DE UNO TS AES EO PI IE RA
STOCKHOLM
Den 4 Juni.
Det officiella bladet för i går afton upptages helt
eeh hållet af berättelsen om grannlåterna i Up-
sa!a, och den entusiasm hvari detta Universitet
varit försatt vid H. M. Konungens ankomst lör-
dagsaftonen. Kl. 10 på qvållea anlände H. M., e-
mottogs vid Flottsund af Erkebiskopen och lands-
höfdingen, Rektor Magnificus Prof. Svanberg
samt chefen för Upplands regemente, och utanför
slottshvaifvet af H. K. H. Kronprinsen, Akademi-
stater och de studerande, öfriga stater cch korpser,
samt en talrik folkskara, som helade H. M. med
hurraiop. H. M. steg då ur vagnen och fortsatte
vägen till fots under sång af vackra verser på me-
lodien: Vikingasäten :e. I slottet motiogs H. M.
af Borgmästare och råd och uppvaktades af länets
ossessionater och militärer. Elter aftonmåltiden
till hvilken ett större antal personer voro befallde,
gick H. M. ut på borsgården, åtföljd af Kronprin-
sen, och afhörde föolksängen, heledsagad af mårgdub-
bladt hurrerop. Söndagen bevistade båda de Kongl.
personerne gudstjensivu, besågo Gustavianska graf-
koret, ech begåtvo sig derifran till Gustav. auditorium.
Har bhböli Rektor, Akadmiens vägnar, ett tal,
hvari han tolkade Akademiens och de studeran-
des tänkesätt. I sonning, yttrade han, kän-
Pver samtliga urlversnetsko psen ingen mera helig
pligt än dena, att icke allcvas! bibringa denna ung-
dom förberedande teoretiska kunskaper till alta
de värf, som Eders Majas och Föderneslandets
tjenst kan komma att densamma ålägga, u-
tan äfven att derjmte dara den till en djup
bpänsla! utaf de eviga vilkoren för samhällsordning.
I detta afseende vore det måhända förmä:tet, att
vilja tillägga Universite!es ledamöter någon särskilt
förtjenst; men hvad Consistorium Academicum ie-
ke kan undgå att på det högtialigaste vitsorda, är
den djupa aktning för ordniug och all slags lag-
I:g myndighet, som i allmänhet på det fördelak-
tigaste utmarker bärvarande studerande ungdom.
För öfrigt deiar Consistorium Academicum med
hvarje Svensk man den ötvertygelsen, att aldrig
den tid skall komma, då Fäderneslandet skall miss-
känrea sina förbindelser till Eders Maj:t för tryg-
gad sjelfstandighet utvändigt, under det att inom
jandet allenast lagarna med oinskränkt välde herr-
kat; aldrig den tid, då en för öfrigt välsinnad
medborgare skall dela den villfarelsen, att en Ko-
nung kan äga ett intresse, skildt från sitt folks.
Uti Hans Meaj:ts svar var en del stäldt till lä-
rarne och en del till ungdomen. Det sednare med-
deias här:
Unge Män!
Årens erfarenhet och mannaålderns styrka utgöra
en förenad borgen för samhällenas bestånd. Den
upplysning, J nu hämten af andras redan vunna in-
sigter, ålägger Eder skyldigheten, att en dag med-
dela dessa lärdomar åt ett kommande slägte,
Lyckligare än de, som föregått Eder, kännen J
endast genom häfd.erna de härjningar, hvarmed kri-
get bemsökt verlden, när split och stridiga menin-
ger söndrat Staterna. Vår Halfö njuter sedan 20.
år tillbaka det fullkomligaste lugn. I fredlig ut-.
veckling hafva vetenskaper, vitterhet och skön konst:
hos oss kunnat blomstra. Om vårt land har fram-
bragt utmärkte Lärde, om det ännu är lyckligt nog
att-äga sådana, så har deras fosterjord ej heller va-
rit sparsam i andra afseenden. Store Statsmän, för-
tjenstfulle embetsmän hafva uppväxt inom Skandi-
naviens landamären. Den store Gustaf Adolfs ly-
sande segrar, ja! äfven Carl XII:s olyckor, hafva
givit Europa ett hegrepp om förmågan hos ett kri-
giskt folk, som will bevara sina rättigheter och i
synnerhet är lifvadt af ett brinnande nit för sitt
yttre cberoerde. Jag uppmanar Eder att aldrig
lemna denna medborgerliga dygd ur ögens:gte. Hon
skall stärka Eder i motgången, lifva edert mod och
vecka höga och ädla tänkesätt; hon skall ingifva
Eder detta själens luzn, som måste stå i nära och
fortfarande förening med enillets lifbghet, för att
lyckligt fulikorda iöretag, uppfattade till Rikets
gen och ära. .
Utvidgen Eder knoskapskrets och bevaren Eder
för de villor, hvaraf lera Folk blifvit förda tillför-
arnu beklagliotvis bemsökas!
händelser; bevaren städse i
ömen, J emottagen af dre
dert och hvaraf rö.
DBraägen nytia af tiden
minnoct de läror och ceiter
s Cl
ide Män, som leda edra vneling
och
öl Arse
akiPlIlnes