gifter. — Gretve nosen, Axel, talade om anghbatarnes fördelar. Den enas lycka eller olycka bevisar ingenting i det hela, och saken kunde ej derigenom afgöras. Hr Munk af Rosenschjöld anmärkte, 1 anleduing af Grefve Crionkjelms yttrande, att Svenska Matroser måste genecmgå en Medicinsk kurs, innan de blifva tjeostbara, att Svenska Matroser ej eltergifva andra länders i duglighet och härdighet. Orsaken ligger endast i den olika behandlingen, i afseende på behöriga födoch dryckesämnen, renlighet m. m. På Engelska fartyg blifva de Svensha matroserna ej mer sjuka än de Engelska. Denna beskyllning eller fördom emot vårt jöfolk vore således utan giltig grund. Grefve Cronhjelm anmärkte, att han cj yttrat att matroserne borde gepomgi någon medicinsk kurs något hvartill han ej tilltrodde vara sjömän, utan att de måste genomgå cen medicinsk kur. Betänkandet återremitterades. StatsUtskottets Betänkande N:o S3, rörande regleringen af uterfterna för allmänna Undervisningsverken bifölls, utan afsecude på den anmärkning Hr v. Hartwansdorff gjort emot Utskottets afprutning at 5 Rdr 40 sk. för Vitierketshisterien och Aniiqvuetsakademven, sedan Friherre Palmstjerna förklarat, att detta skett, att summan af titeln mät:e blifva ett rundt tal. Samma Utskotts Betänkande N:o 84, rörande sjette hufvudtiteln, återvemitierades, i anteduivg af de af Fioh. Laserbjelke, He v. Hartmansdortf och ilIv v. Troil gjorde anraärkvingar. Eetänkandet N:o 85 bifölls. N:o 86 återremitterades, sedan Frib. Hjerta, uvder-tödd ar Frin Toll sumt Grefvarne v. Fersen och Ehrenborg, yrkat uuderstöd för stohålluiagar, samt en diskussion förefallit rösande korrektionsimrättningarne, emellan Hr Cedorschjöld och Grel:e Cronhjelm å eva sidan samt Friherre Akerhjelm ä den andra. Plenum i Bonde-Stiåndet den 24 Maj. Eagutskottets betänkanden N:o 43 — 56, beslöt Ståndet skulle hvila utan åtgärd, intill dess från lagutskottet jemväl inkommit utlåtande öfver hvad som vore att tillgöra i avledning af det till samma Utskott öfverlemnade förslag till ny civil-lag. Vidare lästes och biföllos, utan diskussion, åtskilliga Utskottsbetänkanden. Plenum d. 26 Maj. STATSBREGLERINGEN. (Statsutskattets utlåtande N:o 78.) P. Persson från Kalmar län cerinrade om den motion, han vid Riksdageus början väckt om förändring i markegångssältningarne. Med denna fråga står i nära sammanhang i:sta punkten af förevarande betänkande, eller frågan om fastställande af ett oföränderligt medelpris, från cna riksdagen till den andra, på den under penningelönerna inbegripna spanmål. Talaren åberopade Hrr Petres och Santessons reservationer mot denna del af betänkandet, och yrkade återremiss. — Anders Pålsson från Jönköpings län, A. Danielsson från Eifsborgs län, m. många fl, instämde i P. Perssons anförande. — Dauicl Danielsson från Örebro län: att det hittills årligen förändrade markegångsprisct, jemte försvårande af revisionen af statsverkets räkenskaper, hade ökat osäkerheten i beräkningen af statsverkets behof, försatt räutegifvare och räntetagare i ovisshet, och framkallat det omoraliska och onatu:liga förhållande, att ju större olyckor ett missväxtår medbringat öfver jordbrukaren, desto större fördelar har det beredt åt embetsmännen. Att helt och bållet borttaga spanmalen under lönerna och fixera den vid ett minimibelopp, från en riksdag till annan, vore det lättaste sätt att häfva dessa oläcenheter. Statsutskottets skäl mill afstyrkande af hvad K. M,., uti dess proposition, härutinuan behagat föreslå, tyckas vid närmare påseende snarare tala för bifall. YXrkade återremiss. — And. Andersson från Westerås län: Intill dess all spanmålsberäkning å lönerna på stat hinner afskaffas, bör man omfatta hvarje tillfälle att förenkla den nuvarande invecklade beräkningen af riksmarkegängspriset ä löningssäden. Den proponerade åtvärden förorsakar statsverket på det bela ingen ökad utgift, då förlusten vid lägre spanmälspriser uppväges af motsvarande besparing de är, då priserne äro högre. Hvad betänkandets 4:de punkt angår, erkände Talaren gerna den goda afsigtew med den gjorda tillstyrkan angående inid skränkning i dispositionsrälten af besparingar ä hufvudtitlurne; men hemstiällde, om förslaget uppfyller sitt ändamål, enär, genom ärlig disposition af arfyoden och traktamenten, löneförbättringar kunna beredas. Påstod återremiss, — Hans Jansson från Elfsborgs lin förenade sig med reservationerna vid betänkandet. Jemte en stabel aflöning åt embetsmännen borde man äfven tillvägabringa lindring för den skattdragande, så att han i missväxtår måtte undgå den olyckan att ända till dnbbelt högre belopp, än i bättre år,, sin räntesäd betala. Yrkade återremiss. — V. Talm. Jon Jonsson äfvenså. — Nils Persson från Södermanland upplyste, att då Stats-Utskottet, i afsigt att bestämma visst pris å spanmålen, hade uträknat medelpriset å spanmålen för sistförflutne 10 år, uppgick detta medelpris till nära 7 2 dr bko, en beräkning så hög, att han ej ansåg den kunna af Riks. Ständ. gillas. Detta hade gifvit anledning till Utskottets betänkande. — Nils Strindlund ansåg återremiss lämphg, på det Stats-Utskottet, när den förväntade Kongl. propos. ankommit, måtte bli i tillfälle att på en gång besluta om ett till nästa Riksdag oföränderligt pris å all lönings tiondeoch räntespanmål. — Wiklund likaledes. Nils Månsson från Skåne äfvensä; hvarvid han erinrade hvad af Ekonomi— i förening med två andra Utskott blifvit vid sista Riksdag tillstyrkt: att betalning för räntespanmål skulle lämpas efter medelpriset under 5 är, samt räntegifvaren få optionsrätt, att, med tillägg af lämplig forsellön, utgöra spanmälen i penningar. Riksdagsmännen från Skane samt Apelqvist från Bickinge förenade sig med Nils Månsson. A Danielsson från Elfsborgs län talade AA -. . XX pp 0 SN OO: TT a Tee oo 4