Ne
Mer, hast DHevisade, all ArISSStyreIlsetn IfoO1ljTl ct ooY—
stem, och som är nyttigt för landet. Talaren trod-
de, att oegeniliga ord ofta förorsaka förvillelse i be-
grepp. Sådan vore med benämningen af lustliger, som
man i Tidningar och i allmänhet gifvit stora öf-
ningsläger. Han visste ej hvaruti det lustiga be-
stod, och hvilka skulle finna lägren Justiga, om ej
de som se dem, utan att förstå deras ändamål. För
befäl och soldater medföra de ej någon annan lust,
än den som ligger i känslan af att hafva vunnit öf-
ning i sitt yrke. ;
Hr Dellman trodde att tillväckliga ullgångar inom
tredje hufvudtiteln redan finwas. Han yrkade en
reduktion af Eifgardet till bäst. Utskottet hade
förbisett reformer, och afslagit avslag för vödvän-
diga ändamål. Sålunda ansåg han anslaget för lä-
arne vid Krigs-Akademien billigt. Talarea upp-
tog Grefve Brabes yttrande I föregående ple-
num, att de som mest ordade om fosterlandskär-
lek och sjelf appolfrivg, voro de, på hvilka man
mins. kinde räsna, då det gäller. Det finnes, yt-
träds Hr Dahlman, ett mod, som gör sz sälande
äfven. under fredens lugn: mod att siga sanningen.
Detta är det sanna medborserliga modet, som lif-
var till den adlaste sjelluppofteng för sunhibet;
det krigiska modet fones åfven hos barbarer. Gr.
Horn ansåg den indelta arvmieen ej vara någon dug-
lg stam för bevarincen, då wen til störr- delen
bestode af sådana soldater, som tj hede någon kär-
lek för åvigsyrket, utan tagit lega för att kunna
ingå i familjelifvet och blifva jordbrukare. Han ne-
kade de stora öfningslägrens moraliska versan på sol-
daten. Han vore der ena masehn. Från sh be-
stämda plats i ledet hade han usgen öfversigt öfver
den låneoa liner. fnde a kavalleriet vore otjenligt.
De: vore ett bevis emot adlvinistratiocen, alt man
ej I anledning af detta vapens dyrhet förvandlat
iudelta åavalleriresiunenet till vartvadt. Han in-
skade Krigs-Akademieos uppiösnivg. Protessor Ce-
derschjöd klavdrade Utskottet, atr de: ej fastat af-
seende vid hans förslag art för soldaten nyttja oöf-
verskuret kläde, attarstryka gevären, så att de bua-
de längre bibehållas oth tj vd rengöringen behöf-
va sönderskrufvas, äfvensom vit hans föreslagna
förändring af salpeters- och kvutillverknirgen,
hyarigebom en besparing af 150006 Rdr skulle
uppkomma. Hr Stitsekre evaren v. Hartmansdor ff
upplyste, dertill uppmar at sf Hr Dablström, Orsa-
ken, hvarföre ej nägot af det besitjade anslaget för
läroverken tilifallit Kriss Akademien. Han förkla-
rade, att tilgångarne varit så knappa, att de en-
dast räckt till universe ena, halka man ansett
bort hafva företrädet att ihågkommas.
Stats-Utskottets Ordförande, Frih. Palmstjerna, upptog
de gjorda anmärkningarne till vederläggning, och redogjor-
de för Utskottets åsigter. Hvad Hr Cederschjölds förslag
beträffade, ansåg han det vara en bedräglig bild på pappe-
ret, som i verkligheten ej medförde den åsyftade besparin-
gen. I afseende på Krigs-Kollegium reserve: ade han sig emot
Utskottets beslut, och begärde ökade anstag för detta em-
betsyverk.
Gr. Löwenhjelm besvarade Grefve Horns anmärkning
angående indelta kavalleriet, zJan medga, att dervid funnes
ett ändamålsstridigt förhållande, neml. det med hästarne,
hvilka hela år öfverlemnas åt rusthållarnes omilitäriska be-
handling. Till afhjelpande deraf bade flera kalkyler blifvit
uppgjordå, men ingen hade lyckats. -
Grefve Cronhjelm sade sig vara förekommen af Grefve
Horn. De behof, som finnas för bibehållande af cn stats
sjelfstandighet, ansåg talaren höra fyllas, man må vara nöjd
eller icke nöjd med administrati nen. Genom indragningar
af indelta armeen kunna medel finuas för beväringens. öf-
vande. Han föreslog alt Riks. Ständer skulle hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att de vid nästa Riksdag
måtte från regeringen få emottaga ett förslag i detta ämne;
ty ctt helgjutet förslag, trodde han, endast kunde utgå
från administrationen. Man hade anmärkt allmogens ovil-
ja att ingå på vakansafeifterne. - Enligt. hvad Grefven in-
hämtat, låge orsaken dertill uti allmogens fruktan att va-
kansafgifterue skulle gå till hufvudstaden och minska pro-
vinsens rörelsekapilal. Finge de utgå för beväringsexerci-
sen uti hvarje provins, så skulle allmogen derfå ingå. Man
hade sagt, att indelta armeen vore en nödvändig stam för
beväringen. Att en beväringsexercis på korrt tid kan nan
en dylik stam lemna ganska goda resultat, bevisas genom
de lifbeväringsregementer, der ingen stam finnes. Han an-
såg raketkorpsen äfven som den topographiska nödvändige;
medel för dem kunde finnas genom indragningen af Werm-
lands fältjägare. Han förenade sig med Hr Petre uti dess
reservation, med undantag af hvad gardesvegementernes in-
dragning beträffar. Ett yrkande, hvarmed ej nagot kunde
vinnas, vore oklokt Dock hänvisade han på deras indra-
gande, såsom cen tillgång, hvilken, om behofvet det påkal-
lade kunde begagnas. Aven ervinrade Hr Grefven om gam-
la passevolancefonden (298,000 Bdr) sason: ganska tjenlig
att användas till föremål, så nura dem hvartill den primi-
tivt blifvit ämnad. Han ansåg desutom under närvarande
förhållanden, då man ej i belofvets stund, såsom förr, kan
anlita Banken, det vore bäst att till nästa riksdag dröja
med beviljandet af alla mindre vigtiga anslag.
Hr Fleetwood, talade för bibebillandet af Wermlands