Article Image
rastedagar, 1 stand, ar en nodvandig olnmng hade
för befäl och soldat; ty allt måste nu lämpas efter
kriget. Vid koncentreringen på lägerplatsen af fle-
ra vapen, angifves derföre en krigsplan. Efter den-
samma bevakar armeen sig mot en från något visst
håll väntad fiende. - Positions-läran, eller konsten
alt använda, ställa och röra olika vapen efter ter-
rainens beskaffenhet och vapnens natur, öfvas på så-
dana lägen, och kan endast vid sådana tillfällen äga
rum. Fältmanövrer utveckla och använda hvad som
sålnnda är lärdt. — Utom nyttan för soldaten att
deltaga i sådana öfningar, hvarigenom sjelfva kri-
get ej bör för honom Mifva någon främmande sak,
nägot ovanligt --- ty:skillnaden bör ejblifva annan än
de skarpa skotten — äro de stora lägren de enda
vilifällen, som gifvas, för alt dana befalhafvare.
Den bäst exercerade arme skulle röna nederlag,
om den saknade skickliga anförare. Bandets för-
svar, frihet och sjelfständighet kan endas betryggas
genom en väl öfvad arme. Fredens ingn bör ej
förspillas, utan begagnas dertill. Si vis pacem, par
ra bellum.
Utskottet hade fästat nog liten vigt vid Exer-
citie-kompamers nödvändighet. Detta förundrade
Talaren. Då tillräcklig öfoingstid för resemeuter-
na icke kan bekostas, såg han, i exerecitie-kompag-
npierne ett medel att få en väl bildad avme för
gedt köp. De blifva dessutom en praktisk läroan-
stalt för det yngre befälet och underbefälet. Der
skall tillämpas hvad det teoretiskt lärt. Tillfälle
biir der för unga officerare att passera graderna
på ctt lämpligare och ändamäålsenligare sätt, än an-
norstädes, äfven i Stockholms garnison, der grad-
passeraude för garnisonsbefälet medföra mycket be-
svär. Regeringen hav ärligt och öppet framställt
nunsta möjliga behofvet af anslag; men Utskottet
har likväl trott sig hafva en prutmaån. Detvär ej
rätt, att så behandla vigtiga angelägenheter och
frågor af största nödvändighet. Anslaget önskades
oafkortadt.
Br Lefren önskade att Utskottet fanne utvägar
för krirgsakademiens illa lönte lärare. Af ört av
slag Rikets Ständer vid sista riksdag beviljade haf-
va desse lärare ej erhållit rivgaste de. Det vore
völ, om åtminstone någon del af hvad som hiäfvit
föreslagit måtte beviljas dem. Talaren ansåg vöd-
vändigt, att beväringen öfvades minst tvenre som-
r:v å rad. Han befarade att vårt land kulle blif-
va ett rof för exöfraren, om Rikets Ständer ej med-
gifva anslaget för dessa vapenöfningar, det vistisaste
at hela statsreeieringen. Han visade nödvändigheten
deraf. genom Finlands exempel. etta lands söner
h.ede begärt att såsom beväring få deltaga i natio-
nalförsvaret. Det hade blifvit dem vägradt. Ta-
laren hade räddat sin frihet på den Svenska jorden,
och den stör-ta gärd af tacksamhet han kan lemna
sitt uva. fädernesland vore att yrka dess försvar.
Han talade åfven för indelta armdens vapenöfnin-
gar, och bad utskottets ledsmöter vid dessa frågors
afzörande, hålla taflan af framtiden för ögonen och
handen på hjertat, Grefve Horn, Claes, gjorde
all nältvisa åt Gen. Adjutantens för Armecen bemö-
d..ode att underhålla armdcens tjenstbarhet; men vi-
sade tillika de stora bristerne uti armcens organi-
sation. Man har utgått ifrån alla möjliga åsigter
utan attfölja något system Bibehållandet at hela
den nuvarande armeen såsom stam vore en stor tun-
ga för landet. Han fordrade att statsutskottet bor-
de utse tillgångar för den stam af indelta armden,
som kan anses, behöflig. Skall man : bibehålla in-
d: la armden, bör den vara öfvad, eller ock indra-
ga densamma. Öfningsläger ansåg talaren obehöfli-
ga. De äro ej en tillämpning af krigsöfningarne.
Simulakrerneäro snarare missledande för soldatens
begrepp om kriget. Den löneförhöjning, som behöf-
ves, yrkade talaren, borde ske genom indragningar.
( Ge. Löfvenhjelm, G., ville yttra något om exer-
cisesqvadronerna, hvyarom han hade någon kännhe-
dom, emedan han varit upphof till dessa esqva-
droner. Dessa voro af en stor fördel för de ru-
stande, genom bhästarnes längre bibehållande. Hr
Grefven ansåg de stora lägren ganska vigtiga för
deras moraliska verkan på soldaten. Han fict der
ett begrepp om sin styrka genom betraktande af
de lårga linierne. Hr Peyren ansåg anslaget för
Beväringsexercisen nödvändigt. Tiden för densam-
ma vore för koapp. Den Kurgliga propositio-
pen hade upptagit en alltför ringa samma.
Br af Dalström förenade sig med Hr Lefren i hvad
ban anfört om behofvet af löneanslagets tillökning
för Lärarne vid KrigsAkademien, och utveklade ut-
let detta ämne; men som ungefärligen desamma
Thumbnail