gering idehgen skulle tillåta sc handlingar dem folket ogillar, utan att :egenten derom erfore något; bättre vore att vördnadsfullt men tydligt uttala sin önskan. Biskop af MWingård utbad sig ej blifva missförstådd. Enar samma resultat möjligen kan vinnas, hvarföre ej då bellre vidtaga det mest passande och för utgången af saken mera lofvande, än just den, som snart sagdt tyckes påkalla em vägran? — Hvad den siste Talaren sagt upptog Hraf Wingård blott så, att han medgaf, det den fras som han nyitjat, vore misslyckad. Derefter föredrogos ålta betänkanden från Ekon.Utsk., hvilka lades på bordet. Derefter upplästes StatsUtsk:s betänkande N:o 79, första hufvudtiteln, dervid ingen erinran lät sig förmärkas. Öfver N:o 80, andra hufvudtiteln, ifrån samma Utskott, utläto sig sålunda: Prosten Stenhammar: aflöningen genom sportler är ganska förhatlig, och om ej direkte ledande till missbruk, dock berättigande till misstankar härom; ansåg föröfrigt att eu vis Konungs första förslag, åsyftande en af pluraliteten af medborgare önskad förändring, hade rätt till mera benägenhet, än som Utskaltet visat. Biskop af IVingård sade, att det var verkligen tid att detta lika för gifvande som för tagande obehagliga sportelsystem borttoges, att man städse hörer ogillas att Regeringen uraktlåter uppgifva förslag till förbättringar 1 administrationen, och, när den det gör, visar sig nu på hvad sätt de bemötas och hvad framgång de kunra påräkna. Hrr Bexell, Lyth och Dr Linda! förenade sig med honom, Prost. Åstrand hyste misstroende till förslagets verkställighet, med förutsättande af en generell och rättvis-Ullämpning: 1:0 emedan sportlerna kunna efterskänkas för fattiga titulärer; detta beror nu helt och hållet på en enda person, som äger rätt att uppbära dem, hvarutaf en ej så obetydlig förmån bevarades, hvilket ej blir händelsen om den föreslagna åtgärden bifalles; och 2:0 motsåg Talaren, huruledes det derefter blefve troligen snart sagt omöjligt att, så skyndsamt som man har rätt fordra, få emoltaga expeditionerne, till hvilkas snara handläggande sportlerna ofta bidraga. Domprosten Holmström var af samma mening häruti som Prosten Stenhammar, och förmenade Prosten Ästrands anmärkningar mindre giltiga, men hvilka delades i hufvudsaken af Dr Heurlin, af orsak att till en generell förändring vore för det närvarande ej tillfälle och en partiell blefve alltid mannamänlig. F.d. Presidenten StatsRådet Poppius förenade sig med Prosten Stenhammar, äfvensom Hr Biskop. af Kullberg: Prost. P.P. Svedelius, trodde det vara med all billighet förenligt, att Exped.-Sekreterarne, som hafva lika mycket och lika träget arhete, äfven finge sin del af sportlerna; instämde föröfrigt med Biskop af Vingård. Prosten Mittagvar visserligen emot sportelsystemet, men kunde en förändring cj åvägabringas på annat sätt, än som Utskottet föreslagit, önskade talaren hellre ett status quo. — I anledning af den under Litt. B. onmnämda lönereglering yttrade sig Doktor Heurlin vara af skiljaktug öfvertygelse med Utskottet, emedan han ej tilltrodde den föreslagna minskning af personalen förmåga att bestrida dagligen ökade göromål, samt anser staten blifva en löneförsämring och ej löneförhöjning: wräknade att Eklesiastikstaten härigenom får 4000 Rdrs mindre anslag. — För öfrigt ansåg Talaren den på detta sått projekterade löneregleringen coverkställbar, såvida ej Rikets Ständer medgifva till detta ändamål tillräckligt anslag på besparingsstaten; en lönereglering hvaraf alla StatsExpeditionerna i Konungens Kansli: dock tvifvelsutan mest voro i behof, såsom beklagligtvis de mest vanlottade. Biskop af IVingård omnämde att för det närvarande finnes ingen Rev.-Sekreterare tjenstgörande, utan föredrogo ofta Kanslister med: blotta ljuspengar. Prosten Astrand: att en ExpeditionsSekreterare-befattning vore långt ifrån så maktpåliggande, som en RevisionsSekreterares, och att det således vore obilligt tillslå dem lika stora löner. — Prosten Stenhammar örskade, att de tjenstfrie embetsmännen i nedre JustitieRevisionen måtte ÅAläggas bestrida den tjenst, hvarför de uppbära lön af staten, och bedömde den tjenstfrihet, som blifvit dem medgifven, primitift hafva uppstått genom missbruk, som horde kunna afskaffas. StatsRådet, fd. Presideoten Poppius förklarade lönereglering vara af största behof, och begärde återremiss af denna del af betänkandet. i I ET AN TV RI HN AN I Ta ST ÖCKhIH OLM Den 29 Alaj. I I