gering idehgen skulle tillåta sc handlingar dem
folket ogillar, utan att :egenten derom erfore något;
bättre vore att vördnadsfullt men tydligt uttala sin
önskan. Biskop af MWingård utbad sig ej blifva
missförstådd. Enar samma resultat möjligen kan
vinnas, hvarföre ej då bellre vidtaga det mest pas-
sande och för utgången af saken mera lofvande, än
just den, som snart sagdt tyckes påkalla em vägran?
— Hvad den siste Talaren sagt upptog Hraf Win-
gård blott så, att han medgaf, det den fras som
han nyitjat, vore misslyckad.
Derefter föredrogos ålta betänkanden från Ekon.-
Utsk., hvilka lades på bordet. Derefter upplästes Stats-
Utsk:s betänkande N:o 79, första hufvudtiteln, der-
vid ingen erinran lät sig förmärkas. Öfver N:o 80,
andra hufvudtiteln, ifrån samma Utskott, utläto sig
sålunda: Prosten Stenhammar: aflöningen genom
sportler är ganska förhatlig, och om ej direkte le-
dande till missbruk, dock berättigande till misstan-
kar härom; ansåg föröfrigt att eu vis Konungs för-
sta förslag, åsyftande en af pluraliteten af medbor-
gare önskad förändring, hade rätt till mera benä-
genhet, än som Utskaltet visat. Biskop af IVin-
gård sade, att det var verkligen tid att detta li-
ka för gifvande som för tagande obehagliga sportel-
system borttoges, att man städse hörer ogillas att
Regeringen uraktlåter uppgifva förslag till förbätt-
ringar 1 administrationen, och, när den det gör, vi-
sar sig nu på hvad sätt de bemötas och hvad framgång
de kunra påräkna. Hrr Bexell, Lyth och Dr Linda!
förenade sig med honom, Prost. Åstrand hyste misstro-
ende till förslagets verkställighet, med förutsättande af
en generell och rättvis-Ullämpning: 1:0 emedan sport-
lerna kunna efterskänkas för fattiga titulärer; detta
beror nu helt och hållet på en enda person, som
äger rätt att uppbära dem, hvarutaf en ej så obe-
tydlig förmån bevarades, hvilket ej blir hän-
delsen om den föreslagna åtgärden bifalles; och 2:0
motsåg Talaren, huruledes det derefter blefve tro-
ligen snart sagt omöjligt att, så skyndsamt som man
har rätt fordra, få emoltaga expeditionerne, till
hvilkas snara handläggande sportlerna ofta bidraga.
Domprosten Holmström var af samma mening här-
uti som Prosten Stenhammar, och förmenade Pro-
sten Ästrands anmärkningar mindre giltiga, men
hvilka delades i hufvudsaken af Dr Heurlin, af
orsak att till en generell förändring vore för det
närvarande ej tillfälle och en partiell blefve alltid
mannamänlig. F.d. Presidenten StatsRådet Poppius
förenade sig med Prosten Stenhammar, äfvensom Hr
Biskop. af Kullberg: Prost. P.P. Svedelius, trodde det
vara med all billighet förenligt, att Exped.-Sekrete-
rarne, som hafva lika mycket och lika träget arhete,
äfven finge sin del af sportlerna; instämde föröfrigt
med Biskop af Vingård. Prosten Mittagvar visser-
ligen emot sportelsystemet, men kunde en förän-
dring cj åvägabringas på annat sätt, än som Ut-
skottet föreslagit, önskade talaren hellre ett status
quo. — I anledning af den under Litt. B. onmnäm-
da lönereglering yttrade sig Doktor Heurlin vara af
skiljaktug öfvertygelse med Utskottet, emedan han
ej tilltrodde den föreslagna minskning af personalen
förmåga att bestrida dagligen ökade göromål, samt
anser staten blifva en löneförsämring och ej löneför-
höjning: wräknade att Eklesiastikstaten härigenom
får 4000 Rdrs mindre anslag. — För öfrigt ansåg
Talaren den på detta sått projekterade löneregle-
ringen coverkställbar, såvida ej Rikets Ständer med-
gifva till detta ändamål tillräckligt anslag på be-
sparingsstaten; en lönereglering hvaraf alla Stats-
Expeditionerna i Konungens Kansli: dock tvifvels-
utan mest voro i behof, såsom beklagligtvis de mest
vanlottade. Biskop af IVingård omnämde att för det
närvarande finnes ingen Rev.-Sekreterare tjenstgöran-
de, utan föredrogo ofta Kanslister med: blotta ljus-
pengar. Prosten Astrand: att en ExpeditionsSekre-
terare-befattning vore långt ifrån så maktpåliggan-
de, som en RevisionsSekreterares, och att det så-
ledes vore obilligt tillslå dem lika stora löner. —
Prosten Stenhammar örskade, att de tjenstfrie em-
betsmännen i nedre JustitieRevisionen måtte ÅAläg-
gas bestrida den tjenst, hvarför de uppbära lön af
staten, och bedömde den tjenstfrihet, som blifvit
dem medgifven, primitift hafva uppstått genom
missbruk, som horde kunna afskaffas. StatsRådet,
fd. Presideoten Poppius förklarade lönereglering
vara af största behof, och begärde återremiss af den-
na del af betänkandet. i
I ET AN TV RI HN AN I Ta
ST ÖCKhIH OLM
Den 29 Alaj.
I
I