DILraUlUC —- ocdtl fl. idjer TI UUUT MTYSTAATIL IE NTE -
pa påräknas — önskade ståndet vidare behjerta detta
förhållande — upplyste att gerom tul:en och brän-
vinsbevillningen en resurs af en 500,000 Rdr bko vo-
re tillgänglig, samt att, om man bott vilie se sig
om, vore det ej så omöjligt att någorlunda gå Hans
Majestäts önskoingar till mötes.
Prosten Ästrand önskade, att då Riksens Ständer
nästa gång sammanträlfa, icke såsom vu varit
casns, alla tillgångar äro rakt bortsopade, och
man finner minus der man bort finna plus. SS
Ang. 3:dje punkten hade Utsk. tillstyrkt den nu
ä löner, arfvoden m. m.utgående centonalafgiftens
öfverflyttande till, och uttagande i sammanhang
med allmänna bevillningen, hvaröfser följande ta-
lare uppträdde och yttrade: Dr Moren: att cen-
tenalen på embetsmännrens löner var olämplig. belst
de betala alla utgifter dessutom, och yrkade att
de må borttagas och på annat sätt ersättas, samt
föreslog att en viss summa till krigsmaoshuset måt-
te bestämmas hvarje riksdag. Dr Heurlin gjorde
proposition huruvida ståndet ej skulle vilja åtaga
sig 3 procents-centonalen, i likhet med hvad det
tillförenve gjort. Biskop Thyselius: avr Prestestån-
dets bevillning till kvigsmansbuskassan ej kan för-
blandas med denna centonal; medgaf att dess afgif-
ter väl voro mindre än de öfrige ståndens, hvare-
mot de dock ensamt försörja sina enkor och barn,
till hvilka staten ej gifver ett öre. Dr Pettersson
tvekade ej att lemna bifall till Utsk:s bets, och så
mycket hellre, som, enligt nuvarande praxis, em-
betsmannen betalar 2ne gånger bevillnivg, först vid
fönernas uttagande, och sedermera vid kronoutskyl-
dernas erläggande. Talmannens förfrågan, om stån-
det åtager sig den eklesiastika centonalen, lades på
bordet.
Uti 4:de punkten hade Utsk. tillstyrkt Rikets St.,
att hos Kongl. Maj:t underd. anmäla, det Rikets
Ständer beslutat, att de under Riksstatens hufvud
titlar uppkommande besparingar icke må anvisas
till några bestämda löneanstag på stat. Biskop
af Wingård skilde sig ej uti saken från Utsk.,
men väl i sättet; anförde att 62 och 64 4) RBeg.-
fo: men upplåta åt Kongl. Maj:t fri disposition öf-
er hufvudtitlarne, och trodde ett in!rånrg i det re-
dan häfdvunna inträffa, om man å rep:esentatio-
nens vägnar skulle vilja binda Kongl. Maj:t; före-
såg uti Kongl. Maj:ts möjliga beslut en strid mel-
lan begge statsmakterne såsom den gifna följden.
Talaren förmenade Konungen ei vara böjd söra
orödiga koncessioner; men om Högstdensamme skul-
le ge efter, beklagade han en sådan åtgärd, 1 en
fit, då de demokratiska elementerne utomdess; nog-
samt ve!a göra sig gällande, hvarföre intet skäl fö-
refinnes underlätta denna makt. Att för dagens
nyck kurtisera folkviljan på detta sätt, ansåg Hr
Biskepen vådligt, synnerligast som äfven med er-
kännandet, att några missförstånd måhända visat sig
biifvit begångne, nödiga anledningar Ivgalunda vore
för handen att vidtaga hvad man vidtagit, och fö-
reslog derföre Riksens Ständer att ingå med
underdånig — skrifvelse, hvaruti begärdes, att
lönerne hädanefter ej må på öfverskotten anslås. —
Doktor Heurlin ville ej motsätta sig modifikatio-
ner i formen; men beträffande hufvudsaken nödga-
des han instämma med Utskottets pluvalitet. Ta-
laren saknade böjele att ingå 1 någon dispyt om
Kongl. Maj:ts dispositionsrätt, som är obestridlig
och stadfästäd genom 1815 års Riksdagsbeslut. Man
kan ej bevilja allt hvad som reavireras, enligt hvad
historien för förflutna och ioncvarand- iPuksdag be-
vittnat; yttrade att det vore i högsta grad obe-
hapligt pröfva specialstaterne, till förekommande
hvaraf Talaren föreslog att ena rund summa må an-
slås, till fördelning af Kenungen, efter dess bättre
kännedom. Vid sista Riksdag hade Dr Heurlin re-
dan vikat den af Utskottet föreslagna urderdåniga
skriftelsen. Nu sedan Konstitntions-Utskottet, hvar-
ifran ingen appell gifves, godkänt de nidiga dispo-
sitionerna, ansåg Talaren högst nödvändigt för Rik-
sens Ständer att anvisa Kongl. Maj:t nägra anslag,
hvarest medlen få tagas till anslag åt de perso-
ner och korpses, som på besparingen njuta löneför-
mäner; ett annat handlingssätt skulle försätta både
Konoungen och föredraganden i en ganska brydsam
ställning. Om questio quomodo finge man sedermera
bast öfverenskomma. Dr Holmström fruktade, det ej
ginge an för Riksens Ständer att fatta ett beslut, hin-
derligt för Kgl. Maj:t vid regleringen af denna svåra
sak. — Presidenten, Stats-RBådet Poppius gladde sig
åt, alt Riksens Stärder måhända besluto, att icke
ivcå I granskning ef specialstaterna, och trodde det
: . LL M
EE 1 a SC Fa rg a Fn