Avlaualra al I UVNSLILUULIONSULSKOLIeET.
Hr Hartmansdorff, af hvilkea man väntade ett
svar å Giefve Cronhjelms yttrande, fick nu ordet
och sade: Jag vill ej tala emot någon viss person,
utan endast till förmån för Kongl. Kanshets vakt-
mästare, hvilka jag förglömde vid mitt föra anfö-
rande. (Denna afklippning af debatten om Konun-
gens rådgifvare, detta sätt att gerom vaktmästaren
utvisa de närgångne utur konseljrummet, väckte
mycken munterhet.) Hr ov. Hartmansdorf) lemnade
med vältalighet, kraft och utförlighet sitt förord
för den så lämpligt tillhands varande vaktmä-
staren. st
Friberre Åkerhjelm uppträdde till besvarande af
Grefve Cronhjelms ywurande. Hr Friherrn ansåg
det vara allt för hårdt, att, såsom Hr Grefven i
I föregående plenum yttrat, anklagas för hvad man
icke gjort, då våra former 10 till och med sådane,
att en Konungens rådgifvare kunde vara fullkomligt
stum inom Konungens konsej, utan att derigenom
bryta emot sn pligt, emedan tystnaden alltid be-
visade, att de vidtagne besluten blifvit af honom
tacite gillade, och om, då ou mer än 200,000 re2e-
ringsåtgärder vore at Konstitutionsutskotet gran-
skade, de beslutade åtgärderre icke befunnes rätts-
vidriga och skadliga, så vore ailt klander obehörigt,
och då hade nationen, representationen och ännu
mindre publiciteten något att saga. Hr Gref-
ven hade yttrat, att rådgifvarepersonslen förlorat
sitt förtroende inom publiciteten;3 bör heta ge-
nom publiciteten. Hr Friherren antydde hvilka mö-
dor, som tyngde en Konungens rådgifvare. Man
fordrade att ban först skulle utarbeta förslag, se-
dan strida för detsammas antagande, ytterligare ef-
terse alt det rätt verkställes, och att det dermed
åsyftade ändamålet uppfylles. Detta vore en för
sträng fordran af en person, som hade dagliga re-
gerirgsomsorger. Man hade af regerirgen fordrat
förslag till representationsförändring, då likväl det-
ta förslag rättast borde komma från Riks. Ständers
Konstitutions-Utskott. Han föreböl! Grefve Cron-
bjelm perspektivet af den mödosamma statsvåds-
platsen. Hr Grefven vore en kraf:full man, såsom
Friherren trocde ej utan kunskaper, och kunde
möjligen arbeta sig upp. Fr Grefsen finge då för-
söka hvad det ville säga.
Grefve Cronlhjelm förundrade sig deröfser, att då
han blott hypotetiskt antagit möjligheten af tven-
ne motsatta. alternativer hade mot honom här
uppstigit en Talare, som vanligen räknades till
råcgifvarnes försvarare, och en annan som sjelf
tillhörde den rädgifvande personalen, och beg-
ge hade blott antagit det senare altervativer.
Grefven hemställde, hvilken som varit mest sårande
för Styrelsen, han eller desse hans båda motståndare.
Den tförste Talaren hade sett sig omkring och icke
funnit någre, som i händelse af rådgifvare-ombytct
kunde fylla de afgåendes platser. Det vore sanner-
ligen ej att tala till denna styrelses försvar, då man
sökte bevisa, att befordringssystemet af denna sty-
relse blifvit så organiseradt, att inga dugliga pe:-
soner funnos på de närmaste platserne. En annan
talare hade sagt, att bytet ej vore värdt mellan-
giftenz att det ej vore värdt ett öre. Detta kunde
möjligen blifva sant; men Grefven ville icke träda
grannlagenhetens gräns så nära, att han ville urc-
dersöka, från hvillet factum af ombyte inom råd-
kammeren talaren hämtat delta exempel. — I an-
ledning af Friherre Akerhje! ms anförande, yttrade
Hr Grefven, att om rågot land funnes, der rådgil-
varde personalen förlorat sitt förtroende genom
publiciteten, och icke endast, om Grefven ytirat,
inom publiciteten, så vore detta land i hög grad att
beklaga, emedan publicitetea för en festerländskt
och välvilligt sivnad styrelse vore det säkraste stöd
och det kraftigaste medel att tillvinna sig nationens
förtroende. Likaså öfvertygad Gieften var, att Fri-
herre Akerhjelm ej så utöfvat sitt kall, att han
endas! tgande fungerat såsom rådgifvare, lika öf-
vertygad var Grefsen om olyckan för det land och
den styrelse, som ägde en rådgifvande personal,
hvilken trodde sig så kunna uppfatta och utöiva
sina pligter. Grefven medgaf, att det i sanning
mätte vara tungt att vara rådgifvare; Grefven ville
endast tillaega att det vore tungt och mödosamt i
samma mån, som antalet vore ringa af dem som
; draga hela lasset. He Friherven bade yttrat. att
det vore för mycket begärdt, al regeringen skulle
uppgöra förslag. Detta strider emot den efarevhet
man har, att räådgifvarne befattat sig med uppgöravde
n— —-—-—-—— -- — X X——-— n—- -----. - —O --?--- ? ?? --s5s—-Z-—.—IK— ——e--—-—-—-—--?7 8? - —— — r—— rp mnnnnmsrmrm nn m nmnlloo mm mnmnmnnmnvooaodcckmmmm pm rr UU un wnn MMMM
af försag ej Vilbörande eceringsätgärderne, t. ex.
5
l väl utarbetade förslag 14 Teaterfrågan. Hr Grefven