Avlaualra al I UVNSLILUULIONSULSKOLIeET. Hr Hartmansdorff, af hvilkea man väntade ett svar å Giefve Cronhjelms yttrande, fick nu ordet och sade: Jag vill ej tala emot någon viss person, utan endast till förmån för Kongl. Kanshets vaktmästare, hvilka jag förglömde vid mitt föra anförande. (Denna afklippning af debatten om Konungens rådgifvare, detta sätt att gerom vaktmästaren utvisa de närgångne utur konseljrummet, väckte mycken munterhet.) Hr ov. Hartmansdorf) lemnade med vältalighet, kraft och utförlighet sitt förord för den så lämpligt tillhands varande vaktmästaren. st Friberre Åkerhjelm uppträdde till besvarande af Grefve Cronhjelms ywurande. Hr Friherrn ansåg det vara allt för hårdt, att, såsom Hr Grefven i I föregående plenum yttrat, anklagas för hvad man icke gjort, då våra former 10 till och med sådane, att en Konungens rådgifvare kunde vara fullkomligt stum inom Konungens konsej, utan att derigenom bryta emot sn pligt, emedan tystnaden alltid bevisade, att de vidtagne besluten blifvit af honom tacite gillade, och om, då ou mer än 200,000 re2eringsåtgärder vore at Konstitutionsutskotet granskade, de beslutade åtgärderre icke befunnes rättsvidriga och skadliga, så vore ailt klander obehörigt, och då hade nationen, representationen och ännu mindre publiciteten något att saga. Hr Grefven hade yttrat, att rådgifvarepersonslen förlorat sitt förtroende inom publiciteten;3 bör heta genom publiciteten. Hr Friherren antydde hvilka mödor, som tyngde en Konungens rådgifvare. Man fordrade att ban först skulle utarbeta förslag, sedan strida för detsammas antagande, ytterligare efterse alt det rätt verkställes, och att det dermed åsyftade ändamålet uppfylles. Detta vore en för sträng fordran af en person, som hade dagliga regerirgsomsorger. Man hade af regerirgen fordrat förslag till representationsförändring, då likväl detta förslag rättast borde komma från Riks. Ständers Konstitutions-Utskott. Han föreböl! Grefve Cronbjelm perspektivet af den mödosamma statsvådsplatsen. Hr Grefven vore en kraf:full man, såsom Friherren trocde ej utan kunskaper, och kunde möjligen arbeta sig upp. Fr Grefsen finge då försöka hvad det ville säga. Grefve Cronlhjelm förundrade sig deröfser, att då han blott hypotetiskt antagit möjligheten af tvenne motsatta. alternativer hade mot honom här uppstigit en Talare, som vanligen räknades till råcgifvarnes försvarare, och en annan som sjelf tillhörde den rädgifvande personalen, och begge hade blott antagit det senare altervativer. Grefven hemställde, hvilken som varit mest sårande för Styrelsen, han eller desse hans båda motståndare. Den tförste Talaren hade sett sig omkring och icke funnit någre, som i händelse af rådgifvare-ombytct kunde fylla de afgåendes platser. Det vore sannerligen ej att tala till denna styrelses försvar, då man sökte bevisa, att befordringssystemet af denna styrelse blifvit så organiseradt, att inga dugliga pe:soner funnos på de närmaste platserne. En annan talare hade sagt, att bytet ej vore värdt mellangiftenz att det ej vore värdt ett öre. Detta kunde möjligen blifva sant; men Grefven ville icke träda grannlagenhetens gräns så nära, att han ville urcdersöka, från hvillet factum af ombyte inom rådkammeren talaren hämtat delta exempel. — I anledning af Friherre Akerhje! ms anförande, yttrade Hr Grefven, att om rågot land funnes, der rådgilvarde personalen förlorat sitt förtroende genom publiciteten, och icke endast, om Grefven ytirat, inom publiciteten, så vore detta land i hög grad att beklaga, emedan publicitetea för en festerländskt och välvilligt sivnad styrelse vore det säkraste stöd och det kraftigaste medel att tillvinna sig nationens förtroende. Likaså öfvertygad Gieften var, att Friherre Akerhjelm ej så utöfvat sitt kall, att han endas! tgande fungerat såsom rådgifvare, lika öfvertygad var Grefsen om olyckan för det land och den styrelse, som ägde en rådgifvande personal, hvilken trodde sig så kunna uppfatta och utöiva sina pligter. Grefven medgaf, att det i sanning mätte vara tungt att vara rådgifvare; Grefven ville endast tillaega att det vore tungt och mödosamt i samma mån, som antalet vore ringa af dem som ; draga hela lasset. He Friherven bade yttrat. att det vore för mycket begärdt, al regeringen skulle uppgöra förslag. Detta strider emot den efarevhet man har, att räådgifvarne befattat sig med uppgöravde n— —-—-—-—— -— X X——-— n—-----. —O --?--? ?? --s5s—-Z-—.—IK— ——e--—-—-—-—--?7 8? —— — r—— rp mnnnnmsrmrm nn m nmnlloo mm mnmnmnnmnvooaodcckmmmm pm rr UU un wnn MMMM af försag ej Vilbörande eceringsätgärderne, t. ex. 5 l väl utarbetade förslag 14 Teaterfrågan. Hr Grefven