nm Ör MM MM VH , Mm mf ee OM OO UU — telse eller atlöje, men icie för straff, emedan det ligger 1 sjelfva naturen af all yttranderätt, att äfven kunva hafva ovätt i sak utan att derför kunna ställas till lagligt ansvar: men skulle någon vid en sådan granskning emot H. M. Konungen personligen tillåta sig skymfliga tillmälen, oqvädande uttryck, eller på hvad annet sätt som helst belacka honom; då ioträder ofelbart den ansvarighet 5 Kap. Missg. Balten stadgar för lasteligt yttrande. Da nu dessutom grundlagen sjelf förutsatt, att konungens beslut kvuna vara så stridande emot densamma, att konungens rådgifvare för sina tillstyrkanden kunna skiljas ifrån deras embeten m. m., så måste det också ligga inom gränsen af de: tillåtra klandret att säga, det man icke förstår, ati ett konungens beslut är enligt med grundlagen; att en af konungen gifven ekonomisk författping kan vara olycksbrirgande för landet till sina följders at konungen råkat misstaga sig om det råtta, Os. Vv. ja, Il och med att vid citationen at ett -Adant foktum tilägga: Om en så eller så beskaljad öfverträdelse af grundlagen blifvit begån gen, så stadsar ansvarighetslagen derom följande Öre; utan ait ett sådant yttrande å ena sidan innefattar något skymfliet emot konungens person, ellet att, å den andra, hbelgden af 5 Kap. it S. Missg. Balken är för nära tvädd. Stälet är detsammoa, som att man äger rätt, alt söka hevisa olagligheten af en domstols beslut, utan att sådant anses innefatta en skymf emot domaren. Aldra minst kanna vi förstå, att någon skulle kunna halshuggas blott derföre. att han nämt att beslaten äro konunzcens, då konungen icke derför kan ställas till arsvar. Den skilnad man i det:a afseende velat uppställa emellan begagnandet af ordet Konungen och orden: Regeringen eller Styrelsen, gör 1 sig sjelf hvarken till eier ivån. Logen känner knapot de sednare benämningarne. D-remot finnes ordet Korungen på en mängd ställen begagnadt i lagen, just för att beteckna den kollektiva regeringsmakten, hvars å!gärder eniigt tryckfrihetslagens ofvan citerade 58 kunna svanskas, utan att Konungens person eiler Regenten såsom indi id dermed kan förblandas. IL hiand många exempel härpå vilja vi för korthetens skall blott citera ett af de till denna fråga mest tillämpliga, nemligen 76 Sf Reg.-formen, hvarest stadgas, att Konungen icke utan Rikets Ständers samtycke må svära lån ineller utrikes. Hvar och en finner, att här med Konungen menas konnugamakten eller regeringen. icke Regenten; ty ännu bar det säl aldrig fallit någon in, att med anledning af denna 4 sätta i fråga, det icke Hans Majestät Konungen skulle äga rättighet att låna penvingar för sin personliga räkning, om han så för godt funne. På samma sätt stadgar allmänna Jagen, att böter i vissa fall äro Konungens ensak, ehuru dessa böter ingalunda gå till Konungens handkassa, man till Stats-kontoret för det allmännas räkning. Någon strängare slntföljd af detta ords begagvande måste således icke kunna dragas emnt en enskilt, än den mening lagen sjelf gifver deråt. Avar och en som med någon opartiskhet följt denna deduktion, skall säkert inse den gränsskilnad vi bär haft för ändamål att med grundlagens tillhjelp uppdraga mellan det tillåtna klandret och det lasteliga i skvifsättet. — Principfrågan är högst vigtig; det är obestridligen dess afgörande som skall lägga grunden till Svea Hof-Rätts dom uti åtalet emot Kapten Lindeberg, och det var under denna synpunkt vi anmärkte, alt detta mål är en lifssak, icke blott för nonom, utan för hela Svenska folkets yttranderätt. Om äfven ett i starka ordalag affattadt klander emot Konungens regeringsåtgärder skall straffas med halshuggning, utan att Korungens person blifvit skymfad, då existerar nemligen, 1 vår tanka, icke mera denna vttranderätt, emedan opinioner: om en handling tillhör skriftställarens individualitet, och blotta tonens och framställningens liflighet, en bild eller en figur i uttrycken då vid vissa konjunkturer skulle kunna anses straffbara efter en lag, som äfven konungen, genom sin Pproposition till 1823 års Stävder om dess afskaffande ådazalagt, att hans milda hjerta funnit alltför barbarisk för den nuvarande tiden och vårt samhällsskick. : Red. har från Hr Major Ekenstam på Gusum fått sig tillsändt ett fortsatt svar vå Hr Håkanssons försök att vederlägga Hr Majorens afhandling om fördelen af potäters användande till utfodring. Best på utrymme i bladet har hittils sn. I AG I