I P far. så asyltar den tyditeen mtet anna? än Konungens inviolabilitet, det vill säga, alt Konungen icke, i äikhet med en embetsman, han ställas till ansvar för sina handlingar. Hvar och en känner att ordet åtal icke På något enda ställe i våra lagar hav avnanD bemärkelse. Fråga har också icke uppstått, det Kapten Lindeberg brutit mot dennaerundlagsparagraf, såsom Granskaren i sin yrsel tyckes förutsätta, utan huruvida han felat emot 5 kap. 1-:S. missgerningsbalken, och skrifvit lasteligt emot Konungen. Då nu Kapten Lindebergs skaift endast vidrör Regeringsätterder, angående teatern. vidtagne af Konungen I StatsRådet, och hvarvid klandret, enligt hvad Kaptenen 1 sin förklaring med utdrag ur den åtalade skriften visat, icke blott varit rikt2edt emot den puvarande Konungens. utan äfven förflutna Regeringars åtgärder i samma amne, så måste frågan, byaröfver Hofhätten skall döma, ovilkorigen blifva den, hurnvida detta klander, för sjelfva skrifsältets skull, skall anses lasteligt emot vår vu regararde Ailernådigste Konung. Vi skola, utan att ingå i specialiteterna af Kapten Bindebergs sak, i korthet bjuda till att framstå la hvad lagen innehåller till ledning för bedömandet af dvlika frågor I allmänhet. Tryckfrihetslazven (och — såvida det lärer få antagas såsom elt axiom, att åtminstone så mycket, som avsvarsfritt får tryckas, äfven får ansvarsfritt skrifvas. så måste det äfven medegifvas, att dess stadganden här kunna tjena till eftervättelse), — tryckfribetslagen, säga vi, innehåller i S. 2, Ir och 2 mom. att det. under nedanföre stadgade förbehåll, skall stå hvarje Författare fritt, att öfver allt hvad som är, eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck sina tankar kungöra; och ant, för hvarje ämne, skrifarten skall af hvarje Pörfattares eget val bero, under det ansvar derföre, som nedanföre bestämmes. i fall den såsom smidlig eller skändlig sig utmärker.? Samma 8. 4 mom. uppräknar såsom till utgifvande i tryck tillåtna, alla — allmänna ärenden rörande handliv var, protokoll och beslut, af hvad namn och beskallenhet de vara må, ehvad de höra till den förflutna tiden eller till mål som hädanefter förekomma — —, med vissa efteråt uppräknade nvdantaz, hvaribland likväl icke Konungens genom Statsexpeditionerna utfärdade beslut förekomma; och sista punkten af detta moment innehåller det speciella skyddet för en Författare: att icke nåägot, som Öfver de i denna lag tillåtna ämnen i tryck anmärkes, påminnes, eller eljest granskningseller reflexionsvis framlägges. skall kunna, under föreväntlning att innebära tadel eller klander. såsom straffbart anses, såvida skrifsättet icke såsom smädligt eller skändligt sig utmärker, om ansvar hvarför i denna lag stadgadt är. Uti nästa Y. stadgas vidare de särskilta ansvarsbestämmrelserna i afseende på de olika föremål, emot hvilka det smädliga eller skändliga skrifsättet kan vara riktadt; och deribland i 4 mom.: Alit slags lastligt yttrande om den regerande Konungens Höga person eller gerningar, hvilket skall straffas enl. 5 kap. I S. Missgerningsbalken. Såsom en slutföljd af dessa lagställens innehåll och af jemförelsen emellan. rättigheten å ena sidan och förbudet emot missbruken deraf å den andra, lämpade till granskningen af regeringsåtgärder, uppstår nödvändigt en annan högst vigtig principfråga: hvar är gränsen emellan. det i grundlagen tillåtna klandret af Konungens beslut, och det smiädliga eller skändliga skrifsättet, som förvandlar ett sådant klander till lastiigt yttrande om Konurgens person eller gerningar, eller: med andra ord? hvad är då ett smädligt eller skändliet skrifsätt: Svaret på devna fråga igenfinnes lyckligtvis uti den. ganska bestämda definition vår allmänna lag i 60 kap. 5 f(. Missgerningsbalken, gifver på smädeskrift, nemligen: en skrift som antingen rörer en eller fleras heder och ära, goda namn och rykte , ellev eljest är skymfelig och förklenlig. Något annat ställe finnes icke i våra lagar, som bestämmer betydelsen af hvad med smödligt skrifsätt skall förstås, och någon annan betydelse deraf kan också icke förnuftigtvis äga rums Då det nu är gifvet, att med Konungens gerningar i tryck frihetslagen icke menas dess genom Statsexpeditionerna utfärdade regeringsbeslut, utan dess personliga handlingar, emedan eljest hvarje anmärkning vid de försa, som icke innefattade beröm eller bifall, skulle straffas med lifvets förlust, och den rv iotioaste delen af vttranderätten i och med det