I
P
far. så asyltar den tyditeen mtet anna? än Konun-
gens inviolabilitet, det vill säga, alt Konungen ic-
ke, i äikhet med en embetsman, han ställas till
ansvar för sina handlingar. Hvar och en känner
att ordet åtal icke På något enda ställe i våra la-
gar hav avnanD bemärkelse.
Fråga har också icke uppstått, det Kapten Lin-
deberg brutit mot dennaerundlagsparagraf, såsom
Granskaren i sin yrsel tyckes förutsätta, utan hu-
ruvida han felat emot 5 kap. 1-:S. missgernings-
balken, och skrifvit lasteligt emot Konungen. Då
nu Kapten Lindebergs skaift endast vidrör Rege-
ringsätterder, angående teatern. vidtagne af Konun-
gen I StatsRådet, och hvarvid klandret, enligt hvad
Kaptenen 1 sin förklaring med utdrag ur den åta-
lade skriften visat, icke blott varit rikt2edt emot
den puvarande Konungens. utan äfven förflutna Re-
geringars åtgärder i samma amne, så måste frågan,
byaröfver Hofhätten skall döma, ovilkorigen blif-
va den, hurnvida detta klander, för sjelfva skrif-
sältets skull, skall anses lasteligt emot vår vu re-
gararde Ailernådigste Konung.
Vi skola, utan att ingå i specialiteterna af Kap-
ten Bindebergs sak, i korthet bjuda till att fram-
stå la hvad lagen innehåller till ledning för bedö-
mandet af dvlika frågor I allmänhet.
Tryckfrihetslazven (och — såvida det lärer få anta-
gas såsom elt axiom, att åtminstone så mycket, som
avsvarsfritt får tryckas, äfven får ansvarsfritt skrif-
vas. så måste det äfven medegifvas, att dess stad-
ganden här kunna tjena till eftervättelse), — tryckfri-
betslagen, säga vi, innehåller i S. 2, Ir och 2 mom.
att det. under nedanföre stadgade förbehåll,
skall stå hvarje Författare fritt, att öfver allt
hvad som är, eller kan blifva föremål för mensklig
kunskap, genom tryck sina tankar kungöra; och
ant, för hvarje ämne, skrifarten skall af hvarje
Pörfattares eget val bero, under det ansvar der-
före, som nedanföre bestämmes. i fall den såsom
smidlig eller skändlig sig utmärker.? Samma 8.
4 mom. uppräknar såsom till utgifvande i tryck
tillåtna, alla — allmänna ärenden rörande hand-
liv var, protokoll och beslut, af hvad namn och be-
skallenhet de vara må, ehvad de höra till den
förflutna tiden eller till mål som hädanefter fö-
rekomma — —, med vissa efteråt uppräknade
nvdantaz, hvaribland likväl icke Konungens genom
Statsexpeditionerna utfärdade beslut förekomma;
och sista punkten af detta moment innehåller det
speciella skyddet för en Författare: att icke nåä-
got, som Öfver de i denna lag tillåtna ämnen i
tryck anmärkes, påminnes, eller eljest gransk-
nings- eller reflexionsvis framlägges. skall kunna,
under föreväntlning att innebära tadel eller klan-
der. såsom straffbart anses, såvida skrifsättet icke
såsom smädligt eller skändligt sig utmärker, om
ansvar hvarför i denna lag stadgadt är. Uti
nästa Y. stadgas vidare de särskilta ansvarsbestäm-
mrelserna i afseende på de olika föremål, emot hvilka
det smädliga eller skändliga skrifsättet kan vara
riktadt; och deribland i 4 mom.: Alit slags last-
ligt yttrande om den regerande Konungens Höga
person eller gerningar, hvilket skall straffas enl.
5 kap. I S. Missgerningsbalken.
Såsom en slutföljd af dessa lagställens innehåll
och af jemförelsen emellan. rättigheten å ena sidan
och förbudet emot missbruken deraf å den andra,
lämpade till granskningen af regeringsåtgärder, upp-
står nödvändigt en annan högst vigtig principfråga:
hvar är gränsen emellan. det i grundlagen tillåtna
klandret af Konungens beslut, och det smiädliga
eller skändliga skrifsättet, som förvandlar ett så-
dant klander till lastiigt yttrande om Konurgens
person eller gerningar, eller: med andra ord? hvad
är då ett smädligt eller skändliet skrifsätt: Svaret
på devna fråga igenfinnes lyckligtvis uti den. gan-
ska bestämda definition vår allmänna lag i 60 kap.
5 f(. Missgerningsbalken, gifver på smädeskrift,
nemligen: en skrift som antingen rörer en eller
fleras heder och ära, goda namn och rykte , el-
lev eljest är skymfelig och förklenlig.
Något annat ställe finnes icke i våra lagar, som be-
stämmer betydelsen af hvad med smödligt skrifsätt
skall förstås, och någon annan betydelse deraf kan
också icke förnuftigtvis äga rums
Då det nu är gifvet, att med Konungens gernin-
gar i tryck frihetslagen icke menas dess genom Stats-
expeditionerna utfärdade regeringsbeslut, utan dess
personliga handlingar, emedan eljest hvarje anmärk-
ning vid de försa, som icke innefattade beröm eller
bifall, skulle straffas med lifvets förlust, och den
rv iotioaste delen af vttranderätten i och med det-
