ee Eos Aftomblads Redaktionen anhålles få följande in feråt: Urdertecknad ärnar ej tala för sin sjuka mor, emedan hans karner snart är tilländalupen; men ken icke underlita fästa allmän, uppmärksamhet derå at de fleste Krono-Läcsmåäse, som hkval utgöra statens aldraoumbärligaste betjening, och, så tillsägandes, äro perpendikeln i det stera administartionsuret, skola vara så lönte, som en lakej eller fångkvuekt. rör att vera riktig Länsman fordras mera än att kunna skvifva och råknpa. Det fordras förstånd, farkannedom, h-derskonsla, sumvetsgranbet, och ev från korruption skid karakter. Och för så qvalificerade tjenstemän ar val en lön med Etthunvdrade idr bko för året för ingen del afundsvärd. helst då hela beloppet åtgår i skjulspergar inom ett vidstesekt distrikt och i skoplago. Öftiga behof skola sökas i de ofta magra saköreslängderna, eller jen binäring, eller i et förvärfvadt förtroende Det tyckes som det ej vore för mycket begärdt, att så oumbrriige tevstemän ägde i och för deras mödor att pårskna en åärbg Jön afsexbundrade Bdr bho, och säledes Iika. med så kaliade Tullfiskaler, hvickas tjensteörin2 ej är att jemföra med srunobetjeningens, som fordras och pårovas i allt. At för närvarande komma dertill. lirer, med statens behofver och resurser, ej vara att vänta; men cfier stöten är så medellös. att den ej kan ge sin bietjening föda och klader, så borde staten åtninstonc ej betaga deosamma tillfälle till rättvislig förtjeost. I sådant afseende kunce staten komma sin betjemag tili hjelp, om 1:0 stadgades, att skjuts och traktamen!e finge beräknas vid kronoutskylders, sakörens och krigsruansbusafgifters indrifvande hos verklige tredskande (ej hos fattiga). 2:0 att bouppteckningar och auktioner, mot stadgad procent, företradesvis skulle af välkende Länsman förrättas , i tall de ej afsaga sig förtroendet. 3:0 att kronoLävsmäncven vid alla kronoskjutsnmgar ägde at berakne skjuts för sig sjelfve. 4:0o att de. i alla gä romål, efter vederhörligt förordnande, utom deras diste:krer, finge njuta 1827 års Kongl. resereglemente till godo: 5:o att de, vid de idteliga förseglingarre af branvinsredskap, finge af hvar och en som anmäler sig till försegling uppbära fvia skillingar banko, då kronobetjeningen kunde gå ut med, ett, utan ersättning ar allmsona medel, hålla lack och messingstråd. 6:0 krovans alsägelse, af böter och sakören. Men bar för kort tid sedan läst i tidningarne, at! det ej är någon brist på länsmän. Det är beklagligt, att sökande till slikt brödlöst yrke ej hafva annat närimgslång; men ävovv beklagligare, att i ackoml! för en tjerst med 100 Bdr lön skall bjudits 5000 Rår. Den detta hade gjort måtte antingen kvapphändigt ätkommit ackordssumman, eller arna i tjensten blifva en vampyr, eller ock vara en narr. . Nora den 15 April 1834. N. P. Holmberg, Krono-Länsman i Nora nastorat. Södra Ånrper