kladraden sKUle utlga dl staälSstinctulen, jetpvdi, I man af sine skattebidrag, deltagande i rotervings-skyldigheten. — Månge hördes instämma med Nils Månsson och Anders Danielsson i afseende på skyddsafgiften. — Viklund fägnade sig, art den af horom alltsedan 1809 yrkade ändring 1 beräkningsgrunden för skyddsalgiften nu af så många ståvdsbröder insågs. Hen hemställde, om det vore rimligt, att ett Starsråd och en Länsman, en Brukspatron och cn backstugusittare, en grosshandlare ech en bodbetjert i detta afseende vidkännas lika afgifter. Vaåra domstolar och vår arme, hvilka af ocs i allt fall bekostas, gifva oss inoch utländskt beskydd, hvadan den såkallade sky ddsafgiften gerna kunde försvinna. Yrkade återremiss. — Per Henriksson från Norrbotten var af samma tanka, som v. Hohehausen i dess vid betänkandet föliande reservation, dock ansåg Per fienriksson konsumtionsafgift för starka drycker böra för qvinnan, tll hälften mot man, erläggas. — Jnsulin vtirade sig i öfverenstämmelse med dem, som talat om skyddsafgiftens klassificering, trodde konsum? ionsafgift å öfverflödsartiklar vara högst lämplig, och förklarade, att då förändrade grunder för en blifvande bevillning äro temligen allmänt påkallade, borde man hafva kunnat vänta, att Utsk. fastat mera afs. å dessa fordringar, och icke, såsom nu skett, användt en tid af 2 månader, för att utarbeta ett betänkande af enahanda innehåll med det, som vid sista Riksdag afgafs. — Johannes Svensson från Jörköpings län förklarade, att han, jemte öfrige Leda möter af Bonde-Ståndet i Bevillnings-Utskottet förS fäktat gradation i skyddsafgiften, men utan framgång. Ansåg minimitabellens bibehållande icke kuvna undvikas, emedan man annars ej kunde äga någon visshet i afseende på beloppet af Statens inkomster. I afseend le på v. Persens projekt, trodde han, att den föreslagna tollförhöjnngen borde ära rum på öfverflödsartiklar i allmänhet, bvarigerom den anmärkta missräknipgea kuvde korrigeras. — sStrindlund trodde, att beskattning å öfverflödsvaror icke kunde rättvisligen tillvägabringas, utan medelst förhöjd tull på dylika väror, och rätta tiden för bestämmandet häraf lärer ej inträffa förr, än förslag till ny tulltaxa kommer under Ständernas granskning. Hade cj att invända mot passevolansens ingående i bevillningen, men trodde, att, då man afser sättet, hvarpå denna fråga vid sista Riksdag genom 3 Stånd afgjordes, lärer densamma nu icke kunna komma under pröfning. V. Talmannen Jon Jonsson instämde med A. Danielsson i afseende på den yrkade förmögenhetsafgiften, dock med jemkning af de belopp den sistnämde för afgiften föreslagit. Deremot kunde . Talmannen ej förena sig med de Ståndsbröder, som yrkat bevillning för komsumtion af vissa ofverflödsvaror. Hvad man vid den ena Riksdagen i detta afseende ansett lämpligt, har man vid en annan förkastat. Säkert är emellertid, att dessa föreskrifter orsaka mångfaldigt krångel och olägeuheter, och om man går till grunden. skall man finna, att Bonde-Ståndet, som minst nyttjar öfverflödsartiklar, likväl kommer att i detta fall kontribuera mest. — Hahs Jansson m. fl. delade vice Talmannens tanka, och framstälide hvilka förhatliga fiskaliska aktioner för småsaker skulle blifva en följd af konsumtionsbevillning, då deremot en med urskilvinvg förhöjd tull verkar varans högre pris och i alla fall drabbar konsumenten, men endast i mån af förbrukningen. Betänkandet återremitterades. Vidare föredrogs Bevillnings-Utskottets memorial (N:o 3) angående återlemnande af en från Ridd. och Adeln remitterad motion af Grefve Cronhjelm, rörande reglering af den till stapelstäderna utgående tolag. — Hans Jansson, v. Talmannen Jon Jonsson och Insulin yrkade återremiss på de grunder, som reservationerna vid ifrågav. memorial innehålla, hvarvid Insulin upplyste, att Ridd. cch A. redan beslutat förelägga Bevillnings-Utskottet att upptaga och behandla frågan. — Johannes Svensson från Jönköpings Län ville väl ej söka motverka ett sådant beslut afven i Bonde-Ståndet, men, såsom ledamot af Bevillnings-Utskottet, ansåg han sig böra gifva tillkänna, att Utskottet grundat sitt förfarande derpå, att tolag är en städernas, men icke statens inkomst, hvadan Utskottet, i följd af grundlagen, ansett sig icke tillkomma att med ärerdet taga befattning. — Anders Danielsson anmärkte, att tolagen äger alla egenskaper af bevillning, och bör derföre den nu derom väckta fråga som beviilningsmal behandlas. Den utovoår I nåora städer med — r—— r .Å.rnmrrumnLaeaenttsvoeö une———— —— — HX —?q— —— ———-——————————— — — —-— J— ——————kfÅ—h -eeeLS YBEl!HoiNo—L-LJLe— ——Öts—RKVkÅXr-r-—--e—— ee —— — X ——2.1zz -—.——X 2-ZX X4ZZ 2-2 2 on oe ee