j
Larsson nekat till hvad mot henne förekommit,
syntes vu ångerfull öfver sin halsstarrighet och
anhöll att innan de villtoer, som emot den-
ne åberopats i fråga om den från enkan Hög-
lund stuine siderkappa, blefvo förekallade, tå
sjelfmans af gifva sin bekänvelse, hvarefier Ekbom
vidgick, att hon lemnat kappan till Gesällen Bara-
nowsky, samt att bon fått ac:isamma af Korrektio-
nisten Lindgren. Men denna svotes lika ftet som
frlalfvar Larsson vara benägen att följa hennes efter-
döme ty de känude cj mera om kappan, än om
allt det öfiiga. För vterligare några vittuens hö-
rande, uppsköts handl: aggningen af målet, dermed
Hailfvar Larsson var sanska missnöjd, och sade sig
hvarken haf.a td ellev lust att längre sitta i fän3s-
ligt förvar.