j Larsson nekat till hvad mot henne förekommit, syntes vu ångerfull öfver sin halsstarrighet och anhöll att innan de villtoer, som emot denne åberopats i fråga om den från enkan Höglund stuine siderkappa, blefvo förekallade, tå sjelfmans af gifva sin bekänvelse, hvarefier Ekbom vidgick, att hon lemnat kappan till Gesällen Baranowsky, samt att bon fått ac:isamma af Korrektionisten Lindgren. Men denna svotes lika ftet som frlalfvar Larsson vara benägen att följa hennes efterdöme ty de känude cj mera om kappan, än om allt det öfiiga. För vterligare några vittuens hörande, uppsköts handl: aggningen af målet, dermed Hailfvar Larsson var sanska missnöjd, och sade sig hvarken haf.a td ellev lust att längre sitta i fän3sligt förvar.