gen tillgänglige kapitaier minskades, de enskilta skulderna blefve, .oaktadt myntförsämringen, men i anledning af penningebristen, svårare att omsätta, och -kapitalisten kommt att taga igen på räntan hvad han förlorade i kapital. Lägger man härtill att myntförsämringen gåfve regeringen och embetsmarnakorpserne de mest giltiga anspråk, att begära ökade statsanslag och löner, d. v. s. med andra ord att fordra en skatteförhöjning — så har man ungefärligen framför sig den materiella taflan af det tillstånd som skulle inträda, derest myntbestämningsgrunden förändrades, på sätt Hr BD. önskat — för att här icke tala om dep obotiiga skada i moraliskt och financielt hänseende, en bank, den må vara ett helt feiks eller några enskiltas, tillfozar det dyrbaraste den äger: sin kredit. genom att godtyckligt bryta gifna löften och förbindelser. Och behöfve vi väl påminna Hr H., hur illa värt gamla Sverge redan förut är i detta af.eerde anskrifvet i den Europeiska verlden, i anseende till förhållandena med vår utländska skuld? Härefter följer en nåzot längre utveckling för att visa, det äfven jernexpertens pris icke rättar sig efter kursen, hvari visas med exempel, att Jjernet tvertom under en stigande kurs varit i fallande, och uppgifves orsaken dertill: Största delen af våra Bruksägare är 1 behof af förlag och således förlagsmän. Desse äro de exporterande Köpmannen, sf hvilka åter de ilesta endast torde vara alt anse såsom utläinningens Kommissionärer, hvilkas intresse det således är att skalfa sina principaler varan för bästa pris, för att få behålla deras kommissioner. Lägeges nu härtill, att de, i egenskap af förlegsmän, erhålla provistionen met! en viss rabatt uppå hvarje skeppund, de afyttra, utan afseende på det pris, hvartill afyttringen sker, så inses ganska att, att det ar den gemenligen fullkomligt passiva Jernexportö ens intresse alt nedtrycka, i stället för att höja jernprisen, och att, då dessa pris på vår marknad noteras i Svenskt bko, en prisstegring derå på den utländska marknaden således sällan kommer våra Bruksidkare till godo, utan vanligast endast utlänningen och hans inhemske kommissionär, hvilka dela vinsten på kursen. At vår jernhandel länge bedrifvits på detta sätt, särdeles i Göteborg, äv ingen hemlighet, och att Stockholms jernpriser måste bestammas till och med läsre än på förstnämde ställe, är naturligt, då man besinnar de drygare afgifter, som äro förenade med passagen gerom sundet Ic. då aflastningen sker på Sverges östra, i stället för på dess vestra kust Förf. genomgår derefter verkan på fastighetspriser och arbetslöner af 144, och visar att detta ledde till förlust i båda afseenden, sait yttrar slutlisen om de gäldbundne: Nå, men de gäldbundne — de skulle kunna lättare afbörda sin skuld, för dem blefve det en gyldne tid — säger man vidare. Låtom oss något närmare tillse, huru det komme att härmed förbåila sig. Det är sant, värdet af skulden minskades, men i och med detsamma höjdes ingalunda, såsom ofvan är visadt, värdet af all prodnktior, af gäldbunden fastighet m. m. Den gäldskyldige hade således, om han vore producenat eller fasbghetsägare, precist ungefärligen lika mycket eller lika litet att betala med — ty hans varor och egendom betaltes ungefärligen med samma siffra. Nödgades han åter anlita sin kredit, så vore han än värre blottställd; ty att det misstroende, som ett uppenbart förakt för lofven och försäkran, heder och tro, nödvändigt måste verka, skulle minska krediten, afskrämma alla utländska kapital att söka sig väg till vår industri och -vårt land, samt öka förlägenheten, är så säkert, att det ej ens torde kunna betviflas, äfven af den lyckligaste optimist. — Frågan om elt snart uppnående af det ändamål, som är åsvftadt med den för hela Svenska natio