TOCK, dll DCUOKIAS I HidSssa Sot vloglalt UL SU pare, är något för provinserna så vanligt, att man vågar icke bestrida det, för att ej anses höra till någondera delen. Hvad olägenheterna af icke förtreende ägande sedlars spridning uti andra orter dessutom angår, har visserligen Wermland minst att förebrå sig. Att hindra, det privatassignationer, dragna på Rikets Ständers Bank, slutligen skulle blifva ortens hela rörelsekapital, var ett af motiverna för stiftandet af Provincialbanken, och några lån till personer, boende utom Wermland, hafva mig vetterligen ännu icke från Banken blifvit utlemrade. De summor af Provincialbankens kreditsedlar, hvilka således skulle kunna finnas i andra orter, måste icke våra betydlige, och de sedlar, som letat sig dit, hafva troligen egentligen spridt sig genom försäljningar till Wermlänningarne, af andra orters produkter. Tvång vid dessa sedlars emotltagarde lärer 1 första handen icke ägt rum eller kunna förmodas, och vär man i enskilt väg liqviderar med sin sedel, lydande på betalnirg vid anfordran, följer man vanligtvis icke med sjelt för att inlösa den, när och hvar det behagar emottagaren förvandla beloppet. Ena vida väivilligare grund för uraktlåtenheten att inrätta vexlingskontor utom Wermland finnes dessutom, än den af flera publicister förmodade. Bela inrättvingen afser Wermländska näringarnes understödjande med förlag genom inbördes kredit. Någon afsigt att intränga 1 andra orters hushållning och rörelsekapital. kän hvarken upptäckas eller bör förmodas. Minst ägde man anledning söka det uti Stockholms och Göteborgs, från hvilka orter man lfligast önskar sig i Wermland kunna emaneipera sig. Invexlingskontor på dessa ställen skulle visserligen draga dit mera sedlar, än man nu får se uti dervarande rörelse, till föga båtnad för dessa orter och proviccialbanken, som icke utgifver flera sedlar än dess inskränkta kanital medgifver, och ortens näringsrörelse ganska bestämdt behöfver. Provincialbankens egen säkerbet och gemen:amma ansvarigbheten bjuder äfven, att man icke delar sin näringskassa, utan att kunna förutse hvarest påkänningar må kunna inträffa. Hvarje fördomsfri menniska medgifver troligen detta, afvensom att man inom provincialbanken sträckt omsorgen för allmänna såkerbeten längre, än tillfälliga vinsten af en större yta för rörelsen möjligen kunde föranleda. Och ehuru visserligen man hvarken ut; denna bank utgifvit eller kommer att utgifva en enda sedel, för hvilken ej valuta finres der den bör vara, och således, vid en förmodad påkänning, ingen fara för bankens bestånd kan inträffa, torde det icke vara utur vägen att påminna, det icke ett enda hypo!ek eller sedel i dess vård finnes, som ej högst inom sex månader låter realisera sig: att dessutom, enligt 11 S uti Bolags-reglorna, i den högst osannolika händelsen att Banken skulle hafva gjort förluster till en tiondedel af dess kapital, skall dess rörelse genast upphöra och bolaget efter gjord utredning. upplösas, då en hvar i mån af sin delaktighet ersätter hvad som brista kan. Trots dessa försigtighetsmått, som hitintills visat sig behöfliga, förutsätter jag att provincialbanken hade ett invexlingskontor uti t. ex. Stockholm, dit alla penningars benägenhet att begifva sig äfven kunde locka Pprovincialbankens sedlar, hvilka således obehindrade, och utan att bankinrättningen sådant åsyftat, ingingo uti hufvudstadens rörelse, — till hvilket belopp, kunde ingen förutse; ty den lättade förvexlingen, säger man, skulle göra dem ganska gångbara. Hvad händer? Argus eller någon annan Bankens vän — någon fiende som uppsamlar. desse sedlar, för att dermed blottställa invexlingskontoret, förmodar man icke finnes inom hufvudstaden, eller det såkalkåde hjertat af riket — således en vän säger fån tin stol elier bänk sig hafva hört någon betydlig:bankrutt skulle snart komma i fråga inom Wermland, hvarvid man dock förmogar Provincialbanken, eburu visserligen lidande dervid, icke lärer sakna medel infria sina skuldförbindelser: skulle icke till ioch med någon beskedlig korrespondent från annan ort, eller någon insändare i en tidning, kunna bafva denna fromma förmodan. Hvad dock alla sedelinnehafvare i Stockholm fattade för beslut härmed, behöfver man icke mycket fupdera på; men huru invexkingskontoret skulle kunna reda sig, som, eburuväl försedt med kassa, doch icke kunde bafva den hka så stor som hufvudkontorets i Karlstad, det blir en annan fråga som vännerna torde benäget besvara, under erkännandet att man å!minstone i sjelfva Bankens fondal ARn KG (a re a KS FR SA