TOCK, dll DCUOKIAS I HidSssa Sot vloglalt UL SU
pare, är något för provinserna så vanligt, att man
vågar icke bestrida det, för att ej anses höra till
någondera delen. Hvad olägenheterna af icke för-
treende ägande sedlars spridning uti andra orter
dessutom angår, har visserligen Wermland minst
att förebrå sig. Att hindra, det privatassignatio-
ner, dragna på Rikets Ständers Bank, slutligen skulle
blifva ortens hela rörelsekapital, var ett af moti-
verna för stiftandet af Provincialbanken, och några
lån till personer, boende utom Wermland, hafva
mig vetterligen ännu icke från Banken blifvit ut-
lemrade. De summor af Provincialbankens kredit-
sedlar, hvilka således skulle kunna finnas i andra
orter, måste icke våra betydlige, och de sedlar, som
letat sig dit, hafva troligen egentligen spridt sig
genom försäljningar till Wermlänningarne, af andra
orters produkter. Tvång vid dessa sedlars emotlta-
garde lärer 1 första handen icke ägt rum eller
kunna förmodas, och vär man i enskilt väg liqvi-
derar med sin sedel, lydande på betalnirg vid an-
fordran, följer man vanligtvis icke med sjelt för att
inlösa den, när och hvar det behagar emottagaren
förvandla beloppet.
Ena vida väivilligare grund för uraktlåtenheten
att inrätta vexlingskontor utom Wermland finnes
dessutom, än den af flera publicister förmodade.
Bela inrättvingen afser Wermländska näringarnes
understödjande med förlag genom inbördes kredit.
Någon afsigt att intränga 1 andra orters hushållning
och rörelsekapital. kän hvarken upptäckas eller
bör förmodas. Minst ägde man anledning söka
det uti Stockholms och Göteborgs, från hvilka or-
ter man lfligast önskar sig i Wermland kunna
emaneipera sig. Invexlingskontor på dessa ställen
skulle visserligen draga dit mera sedlar, än man nu
får se uti dervarande rörelse, till föga båtnad för
dessa orter och proviccialbanken, som icke utgif-
ver flera sedlar än dess inskränkta kanital medgif-
ver, och ortens näringsrörelse ganska bestämdt be-
höfver. Provincialbankens egen säkerbet och ge-
men:amma ansvarigbheten bjuder äfven, att man ic-
ke delar sin näringskassa, utan att kunna förutse
hvarest påkänningar må kunna inträffa. Hvarje för-
domsfri menniska medgifver troligen detta, afven-
som att man inom provincialbanken sträckt omsor-
gen för allmänna såkerbeten längre, än tillfälliga
vinsten af en större yta för rörelsen möjligen kun-
de föranleda. Och ehuru visserligen man hvarken
ut; denna bank utgifvit eller kommer att utgifva en
enda sedel, för hvilken ej valuta finres der den bör
vara, och således, vid en förmodad påkänning, in-
gen fara för bankens bestånd kan inträffa, torde
det icke vara utur vägen att påminna, det icke
ett enda hypo!ek eller sedel i dess vård finnes, som
ej högst inom sex månader låter realisera sig: att
dessutom, enligt 11 S uti Bolags-reglorna, i den högst
osannolika händelsen att Banken skulle hafva
gjort förluster till en tiondedel af dess kapital,
skall dess rörelse genast upphöra och bolaget ef-
ter gjord utredning. upplösas, då en hvar i
mån af sin delaktighet ersätter hvad som brista
kan. Trots dessa försigtighetsmått, som hitintills
visat sig behöfliga, förutsätter jag att provincialban-
ken hade ett invexlingskontor uti t. ex. Stockholm,
dit alla penningars benägenhet att begifva sig äf-
ven kunde locka Pprovincialbankens sedlar, hvilka
således obehindrade, och utan att bankinrättningen
sådant åsyftat, ingingo uti hufvudstadens rörelse, —
till hvilket belopp, kunde ingen förutse; ty den lät-
tade förvexlingen, säger man, skulle göra dem gan-
ska gångbara. Hvad händer? Argus eller någon an-
nan Bankens vän — någon fiende som uppsamlar.
desse sedlar, för att dermed blottställa invexlings-
kontoret, förmodar man icke finnes inom hufvud-
staden, eller det såkalkåde hjertat af riket — såle-
des en vän säger fån tin stol elier bänk sig haf-
va hört någon betydlig:bankrutt skulle snart kom-
ma i fråga inom Wermland, hvarvid man dock förmo-
gar Provincialbanken, eburu visserligen lidande der-
vid, icke lärer sakna medel infria sina skuldförbin-
delser: skulle icke till ioch med någon beskedlig
korrespondent från annan ort, eller någon in-
sändare i en tidning, kunna bafva denna fromma
förmodan. Hvad dock alla sedelinnehafvare i Stock-
holm fattade för beslut härmed, behöfver man icke
mycket fupdera på; men huru invexkingskontoret
skulle kunna reda sig, som, eburuväl försedt med
kassa, doch icke kunde bafva den hka så stor som
hufvudkontorets i Karlstad, det blir en annan frå-
ga som vännerna torde benäget besvara, under er-
kännandet att man å!minstone i sjelfva Bankens fon-
dal ARn KG (a re a KS FR SA